Anna-Maria Stawreberg tränade omedvetet på att vara i nuet när hennes nyfödda dotter hade svåra smärtor. Flera år senare skrev hon en bok om mindfulness för föräldrar.
När vi träffar Anna-Maria Stawreberg sitter sonen Leo, fem månader, i hennes knä. Nyss har Anna-Maria följt med döttrarna Lova och Ella till skolan, och redan då fick hon tilllfälle att praktisera mindfulness. För på vägen dit upptäckte barnen ett råttbo. Med skräckblandad förtjusning måste det undersökas.
– Jag kunde ha blivit irriterad och sagt att vi måste skynda oss till skolan, men jag bestämde mig för att ta det lugnt och försöka vara i nuet. Det mådde alla tre bra av, säger Anna-Maria.
Just nu är hon föräldraledig från sitt arbete på kriminaltidskriften Misstänkt och var tidigare reporter på Vi föräldrar.
Under senare år har allt fler börjat meditera och praktisera yoga eller mindfulness. Anna-Maria är en av dem – även om det från början faktiskt skedde omedvetet.
– När vår äldsta dotter Lova föddes, hon är tio år i dag, rivstartade jag och min man Joakim. Efter fem dagar åkte vi genom halva Sverige, först femtio mil till Västkusten och sedan hem via Nora och Eskilstuna, för att visa upp vår stolthet för släkt och vänner. Och vi fortsatte att leva som tidigare. Det var ganska vansinnigt.
När Lova var fem månader började Anna-Maria på sitt nya journalistjobb. Efter en tid blev hon gravid på nytt med Ella, i dag åtta år.
– Som nyfödd grät hon nästan hela tiden och verkade ledsen. Tillvaron var mer eller mindre kaotisk. Jag blev så klart orolig och fick ont i magen.
Men en kväll satt Anna-Maria och Joakim med döttrarna i soffan i vardagsrummet. Och Ella var lugn och tyst.
– Först tänkte jag automatiskt att nu börjar hon snart gråta. Men plötsligt började jag fokusera på tystnaden och då insåg jag att vi faktiskt hade det trevligt alla fyra, och genast blev det idylliskt där i soffan. Vi var som en riktigt familj och jag njöt av känslan. Efteråt förstod jag att jag i den stunden omedvetet tillämpade mindfulness.
När Ella var nio månader genomgick hon en större operation och är i dag frisk, även om det tog tid innan hon blev helt återställd.
Att under lång tid leva under stark press – med dotterns smärtor och oron för om hon skulle bli bra – ledde till att Anna-Maria blev sjukskriven under en period. Hon fick kontakt med en kurator som lärde henne att utföra övningar baserade på mindfulness.
– Bland annat fick jag sitta på en stol och blunda. Jag skulle fokusera på tre olika ljud i rummet och sedan gå vidare till tre lukter. Hur kändes det? Hur lät ljuden egentligen? Hur kändes lukterna? Det handlade om att koppla bort alla tankar på framtiden och bara fokusera på nuet.
Anna-Maria intresserade sig mer och mer sig för mindfulness och meditation. Hon läste böcker och gick på kurser. I arbetet som reporter på Vi föräldrar kom hon i kontakt med Heidi Andersen, som bland annat håller kurser i stresshantering. Och förra året kom de ut med en bok om mindfulness som vänder sig till alla föräldrar.
– För mig är mindfulness en bra väg att bli närvarande i vardagen. Ett bra och enkelt sätt att öva sig i att vara mer närvarande är att fokusera på hur vattnet känns mot huden och hur tvålen doftar när man duschar. Det tar inte någon extra tid och är en övning som fungerar för mig.
Ett annat sätt är att ta sig tid att njuta av det man annars så lätt tar för givet, fortsätter Anna-Maria. Det vackra trädet man passerar varje dag, barnets lilla hand i ens egen, fåglarna som kvittrar …
När hon själv går med Lova och Ella till skolan är det inte bara en transportsträcka mellan punkterna A och B. På vägen finns det ju så mycket att upptäcka och uppleva.
– Om jag blir irriterad på att det tar lång tid är orsaken ofta att vi gått hemifrån alldeles för sent. Det är inte Lovas och Ellas fel att de hittar spännande saker som de vill titta närmare på.
Anna-Maria, Joakim och de tre barnen bor i en lägenhet i Bergshamra någon mil från centrala Stockholm. När de åker till landet, som ligger i mellersta Sörmland, brukar det ta runt en och en halv timme.
– Då brukar vi sitta och prata med varandra. Den stunden blir en bra avslutning på arbetsveckan..
Lille Leo har fått lite mat och tittar nu nyfiket på främlingen som talar med hans mamma. Han vill gärna smaka på teet i våra koppar.
– Vi brukar äta middag tillsammans och strävar efter att få en lugn stund runt matbordet. Med Leo är det svårare. Men jag försöker ändå alltid att känna efter hur maten smakar och doftar.
Anna-Maria talar om vikten att inte oroa sig för det som eventuellt kommer att hända i morgon eller övermorgon.
– Just nu har Leo lite ont i magen, men det behöver ju inte innebära att han har kolik i tre månader. Jag har lärt mig att det går att styra tankarna vilket i sin tur påverkar känslorna.
Anna-Maria säger att hon ofta kan vara bekymrad och orolig, men att hon samtidigt är en glad optimist. Maken Jocke är mer lugn.
– Han behöver inga särskilda övningar utan har en naturlig förmåga att fokusera på det han gör just här och nu. För mig – och många andra föräldrar – kan en ökad medvetenhet om vardagens små glädjeämnen berika våra liv. Mindfulness tror jag gör att jag blir mer lättillgänglig och närvarande i mitt föräldraskap.