De flesta ungdomar i Stockholm upplever den första rejäla fyllan när de är tretton eller fjorton år, och för många femtonåringar är alkohol ett normalt inslag i livet.
Så är det för Filip. Han har just börjat i nian och fyller femton om en månad. Han bor med sina föräldrar i en fyrarummare på Östermalm, och jämfört med de flesta tonåringar i landet har han gott om pengar.
- Vi är ett gäng på cirka tio killar och några tjejer som brukar umgås, och när det är många fester på gång dricker vi både fredagar och lördagar. Men det kan också gå ett par veckor utan att jag dricker alls.
Det är de rika ungdomarna i stadsdelar som Kungsholmen, Bromma, Södermalm och Östermalm som konsumerar mest alkohol. Killarna dricker oftast starköl, medan tjejerna förbrukar de största mängderna av vin, sprit och alkoläsk.
För Filip och hans kompisar är det lätt att få tag i alkohol.
- De flesta av langarna verkar vara alkoholister, säger han. Vissa är äldre och liknar luffare, andra ser ut som vanliga ungdomar. Somliga har nog smugglat in spriten, andra säljer helt enkelt sånt som de har köpt ut från Systembolaget.
Filip köper sällan vin, för han tycker inte om smaken.
- För mig blir det mest starköl, oftast 5,9-or, gärna Slotts guld. Jag och två eller tre kompisar delar på ett flak under en kväll. Eller så dricker vi söta spritdrinkar, Baccardi, vodka med jos Vi planerar inte alltid att dricka. Någon har köpt, vi kanske grillar på Djurgården eller sitter hemma hos någon och snackar och lyssnar på musik - och så är krökandet i gång. Det går automatiskt. Och när vi vill dra vidare är det nästan alltid någon som känner till någon fest där vi kommer in.
Än så länge är Filip för ung för att besöka krogar eller gå på klubbar.
- Det livet kommer sen, säger han. Jag ska absolut gå på klubbar när jag blir lite äldre. Musiken, stämningen, spriten
Filip tycker att det känns skönt att bli berusad.
- Man mår bra, man är glad, man är social med sina kompisar och känner välbehag. Vi skojar och låtsasbråkar, driver med varandra och skrattar. Det är helt enkelt roligt att dricka, och det är därför jag gör det.
Han berättar att han kan bli ganska uppkäftig när han är berusad, och hotad har han blivit.
- Ja, hotade blir väl alla som är ute och festar i Stockholm på nätterna. "Jag ska slå sönder dig, jag ska döda dig " Sånt är normalt.
Men hittills har ingen gjort allvar av den sortens hot gentemot Filip.
- En blyg kille som är full kan ju bli hur kaxig som helst och börja mucka med vem som helst. Han tänker inte på vad han säger och har dålig koll på vad andra gör. Och då blir det lätt tumult och misshandel. I värsta fall går det som för Riccardo på Kungsholmen, han som blev ihjälsparkad Jag är inte särskilt blyg, och jag kan bli riktigt kaxig när jag krökar. Men jag är ingen person som slåss, så än så länge har det gått bra.
I vintras tappade en av Filips kompisar kontrollen. Han drack så mycket vodka med jos att han till sist låg medvetslös på marken ute vid Djurgårdskanalen.
- Jag blev skiträdd, kan kunde ju dö! Så jag ringde en fältassistent, jag har alltid hans nummer i min mobil om någon skulle bli skitfull. Och en liten stund senare kom polisen och hjälpte oss. Då var man glad.
Det är aldrig roligt när man har druckit så mycket att man mår illa och måste kräkas, säger Filip. En gång när han hade hällt i sig åtta starköl kom han hem och spydde. Hans mamma blev arg och besviken och ställde honom till svars under ett långt och allvarligt samtal.
- Hon hotade med utegångsförbud om jag drack igen, och under tre veckor fick jag inga pengar. Det var jobbigt. Jag kunde inte gå på internetkafé och inte äta på restaurang med mina kompisar. Och jag kunde inte kröka.
Numera försöker Filip undvika att visa sig hemma när han har druckit alkohol.
- Mamma vill alltid krama mig när jag kommer hem, hon vill väl känna efter om jag luktar öl eller sprit. Så jag brukar sova hos kompisar när vi har varit ute och festat, och om inte det går slänger jag i mig ett tuggummipaket. Det brukar funka.
Filips föräldrar har sagt ifrån. Han får inte alls dricka alkohol förrän han har fyllt arton år.
- Jag har en bra relation till mina föräldrar, och de litar på mig - de vill i alla fall lita på mig. Men de anar nog att jag festar en hel del, för de är ganska oroliga. Och jag måste vara riktigt bra på att ljuga när de stressar mig med frågor. "Nej, jag köper aldrig alkohol", säger jag - de skulle bli tokiga om de viss-te att jag skaffar starköl och sprit genom langare. "Nej, jag dricker inte på riktigt, jag brukar bara få smaka lite av kompisar", säger jag - och då ljuger jag ju igen. Det är som teater.
Om han blev riktigt full någon gång skulle han be sin storasyster eller sin kusin om hjälp.
- Jag skulle inte ringa mamma och verkligen inte pappa! Man kan inte snacka med sina föräldrar om sånt här. Det går bara inte.
När han får egna barn en gång ska han vara hårdare mot dem än vad hans egna föräldrar är mot honom.
- Barn ska inte alls dricka alkohol, säger han bestämt. Jag vet att jag själv dricker, och det är absolut inte bra. Men det bara händer.