Länge var bröstcancer liktydigt med en dödsdom, och liksom andra cancersjukdomar något som de flesta inte ville eller vågade tala högt om. Så var det för Kristina Källén när hennes mamma blev sjuk.
I mitten av 1960-talet fick mamman reda på att hon drabbats av bröstcancer. Nioåriga Kristina och hennes tre yngre syskon skulle absolut inte oroas.
– Mamma uppmanades att inte med ett ord nämna något om sjukdomen. Inte ens på slutet, när hon visste att hon skulle dö, fick hon prata med oss om vad som skulle hända. Vi visste att hon var sjuk, men inte att hon snart skulle vara borta för alltid.
För tre år sedan fick Kristina anledning att reflektera över det som hänt då, för så många år sedan. Två kvinnliga släktingar på morfaderns sida hade avlidit i bröstcancer och ett kusinbarn ville nu genomföra ett gentest för att se om sjukdomen kunde gå i arv.
Testet drog ut på tiden. Först efter ett år hittades ett prov med rester från mammans tumör i ett skåp på sjukhuset i Lund. Då kunde en jämförelse ske med arvsmassa från Kristina och hennes släktingar. Sådana test kan på grund av patentregler endast ske i USA.
– Efter två års väntan fick vi så beskedet att det inte fanns någon speciell bröstcancergen i släkten. Det kändes givetvis skönt för oss alla, Om testet visar att det finns bröstcancergener kan genbärare erbjudas att operera bort brösten i förebyggande syfte . Särskilt för min dotter Anna var lättnaden stor, hon har själv en dotter och var gravid med sitt andra barn.
I väntan på att gentesterna skulle bli klara tog Kristina, som utbildat sig till läkare, fram sin mors gamla sjukhusjournal. Hon slogs av det kliniska språket; i korta anteckningar sammanfattas mammans kamp mot bröstcancern. Det nämns inte något – eller ytterst lite – om hur mamman mådde psykiskt och om hur barnen skulle kunna påverkas av hennes sjukdom.
Moderns journal väckte starka minnen till liv från mammans sjukdomstid och från Kristinas kaotiska tonårstid efter mammans död. När hon mötte sina syskon efter att ha gått igenom journalen befann de sig alla i medelåldern. För första gången vågade de tala med varandra om barndomens upplevelser.
– Vi har alla valt olika strategier för att gå vidare i livet och för att få ordning på vårt förflutna. Märkliga skillnader mellan våra minnesbilder framkom under samtalen. Vad var det egentligen som hände för fyrtio år sedan?
Efter att ha gått igenom sin mammas journal började Kristina Källén att skriva på en bok. Hon ville skildra hur cancervården förändrats under de senaste fyrtio åren, men också beskriva sina egna minnesbilder av mammans sjukdom och död.
För ett par veckor sedan utkom så ”Livsögonblicket. En kvinnohistoria” (Ord & Visor förlag). Dagens sjukvård jämförs med hur en kvinna med bröstcancer bemöttes på 1960-talet. Men boken är även en släkthistoria och en skildring av en tidsepok.
– Kontrasten mot i dag är enorm. Det har hänt jättemycket inom cancervården, inte bara när det gäller möjligheterna till behandling med strålning och moderna mediciner. Även den psykosociala vården har utvecklats mycket.
I fyra år kämpade Kristinas mamma mot sin sjukdom. En sommardag 1969 tog hennes man, som var amatörpilot, med sig henne och hennes väninna på en flygtur över Tyskland. Planet störtade och Kristinas pappa omkom.
Mamman och väninnan som satt i planets baksäte klarade sig med lindrigare skador. Men ett halvår senare orkade Kristinas mammas kropp inte längre kämpa mot bröstcancern. De fyra syskonen – då 10, 12, 13 och 14 år – stod ensamma i livet. Till slut hamnade de hos släktingar som hade fyra egna barn.
– Jag tänker på hur mamma sista tiden efter pappas död måste ha oroat sig för vår framtid. I sjukhusjournalen finns inget skrivet om detta.
Kristina Källén arbetar i dag som överläkare i neurologi vid Universitetssjukhuset i Lund. Hon forskar om minnet och hur det fungerar.
– Vi har helt olika minnesbilder av hur det gick till när mamma dog. Och vi har hanterat den traumatiska upplevelsen på olika sätt. En av oss är fortfarande arg och förbannad, en har lagt allt bakom sig och jag läste sjukhusjournalen och skrev en bok.