”Okej, ett litet klargörande. NEJ, bara för att man har Asperger är man inte farlig, ’Vi’ springer inte omkring och mördar människor, vi är helt vanliga människor.”
Så skrev Jenny Hammargren, 29, på sin blogg ”Inside the mind of an Asperger” häromveckan.
Jenny är öppen om sitt funktionshinder, både i det dagliga livet och på bloggen. Det är viktigt att berätta för att få förståelse, tycker hon. Och så fungerar det för det mesta.
Men efter det tragiska trippelmordet i Härnösand, när rykten spreds om att gärningsmannen skulle ha Aspergers syndrom, har Jenny fått en hel del negativa reaktioner, inte minst i kommentarer på bloggen.
– Jag fick rent ut sagt ta emot en massa skit, säger Jenny. Det är otroligt hur elaka människor kan vara. Kommentarerna gick ut på att jag är farlig, och att sådana som jag inte borde få gå lösa.
Jenny fick också en del otrevliga telefonsamtal, berättar hon. Och även personer i omgivningen, som hon känner, har frågat om Jenny och andra med syndromet är ”farliga” för andra människor.
– Man blir ledsen och man blir rädd. Jag vet ju att det inte är så. Men när jag fick alla kommentarer och frågor, så började tankarna komma ändå – tänk om det skulle kunna vara så, tänk om jag själv skulle kunna göra något hemskt, fast jag inte är medveten om det?
Som tur var, säger Jenny, hade hon en tid hos sin läkare samma vecka.
– Han tog själv upp det här med mordet, han frågade om jag hade läst om ryktena, och om jag haft några problem med dem. Och han berättade också att jag inte var ensam om att grubbla över om jag skulle kunna vara ”farlig”. Flera av hans patienter som har Asperger hade ringt honom och varit väldigt oroliga och ledsna.
Sedan förklarade läkaren grundligt för Jenny att det inte är så att människor med funktionshindret är ”farligare” än andra.
– Det kändes skönt att höra, även om jag egentligen visste det, säger Jenny. Men det känns hemskt att man ska behöva försvara sig och påpeka för andra att man inte är någon blivande mördare.
Bakgrunden är förstås den missvisande bilden av Aspergers syndrom som spritts efter mordet, både på nätet och i en del tidningsartiklar och teveprogram, säger Jenny.
– Det är så mycket av det som sägs som är fel. Många vet inte ens att det handlar om ett funktionshinder och inte om en ”sjukdom”.
Jenny fick sin Aspergerdiagnos förra hösten. Då hade hon mått dåligt och haft kontakt med psykiatrin i flera år, hon hade bland annat ätstörningar och fick diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline) – felaktigt, som det senare visade sig.
Under den perioden sändes programserien ”Ondskan” i TV3. Programmen, som anmäldes av många organisationer och privatpersoner, handlade bland annat om personer med Asperger, psykossjukdom och borderline.
– Också den gången fick jag massor av negativa och knäckande reaktioner, säger Jenny. Medierna kan verkligen orsaka mycket skada, antagligen oftast på grund av okunnighet.
Sedan Jenny fick diagnosen Aspergers syndrom har mycket fallit på plats.
– Det var som en ny värld som öppnade sig. Plötsligt förstod jag mycket mer om mig själv, och det finns ju faktiskt hjälp. I dag har jag en fungerande vardag, säger Jenny.