När människor slutar missbruka, blir det tomt. Det går inte att ha kontakt med gamla kompisar som fortfarande missbrukar - man måste ta avstånd från dem. Det säger Anneli Allard, som arbetar för föreningen Nobba Brass & Nubbe.
– Men det går inte att byta ut missbruk mot ingenting. Människor är sociala varelser som behöver umgås med andra, det gäller även missbrukare. De ruttnar av ensamheten, livet blir outhärdligt, säger hon.
Föreningen Nobba Brass & Nubbe fungerar som en ungdomsgård, fast för vuxna. Verksamheten håller öppet mellan 9 och 21 på vardagar, och hit kommer man för att just umgås, spela schack eller kort, gå en kurs i foto, gitarr eller yoga, få juridisk rådgivning och hjälp att reda upp sina skulder eller bara se på tv ihop med andra. Föreningen delar även ut gratis fotbolls- eller teaterbiljetter.
Henrik, som egentligen heter något annat, brukar besöka Nobba Brass & Nubbe. Han började använda hasch i början på 1980-talet. Då var han i sina tidiga tonår.
– Det var inte så att vi rökte för att vi ville komma bort, för att vi mådde dåligt. Det var mer en social grej. Man drack och rökte hasch för att umgås, nästan på ett fashionabelt sätt, berättar han.
Henrik tyckte då att det var bra med hasch eftersom man kunde röka en hel del och ändå fungera.
– Man betedde sig inte som ett svin som man kan göra av alkohol och man mådde bra dagen efter, säger han.
Ribban för hur mycket han kunde röka höjdes ständigt.
– Efter hand började jag röka dagligen och konsumerade stora mängder. Men hela tiden kunde jag sköta mitt jobb och mitt liv. Man tog en morgonpipa, kände sig lugn och fin i några timmar, tog en holk till. Men det var aldrig desperation.
I och med att hasch är en illegal drog så kom Henrik så småningom i kontakt med andra illegala droger, säger han.
– Första gången jag tog amfetamin var det en helt annan sak än när jag rökte. Det tog tio sekunder så var jag fast. Amfetamin blev min huvuddrog och var det enda jag tänkte på. Efter det fortsatte jag att röka om det fanns hasch, om någon bjöd eller så, men jag köpte aldrig.
– I början, innan jag var en van rökare, hände det att jag fick snedtändningar och ångest. Men så snart de var över var jag på pipan igen. Senare hände det aldrig, då fyllde man bara regelbundet på lagret av THC som redan fanns i kroppen.
– Det förrädiska med hasch är att det skapar ett sånt välbefinnande hos de flesta. Och problemet när man röker mycket är att man blir helt nöjd bara man har sitt hasch. Om något blir fel så struntar man i att fixa det. Pajar tv:n köper man ingen ny. Är kläderna skitiga så bryr man sig inte om att tvätta dem. Man får inte ett dugg gjort, man utvecklas inte. Man stannar helt enkelt upp precis där man är.
Visst kan man väl säga att hasch är en ”lätt” drog, tycker Henrik.
– Men den är så fruktansvärt beroendeframkallande rent psykologiskt. Jag tror inte att hasch i sig är inkörsporten till tyngre droger, det är redan den första cigaretten man tar med polarna i rökrutan på skolgården. Det är gemenskapen kring drogerna som är inkörsporten.
Så småningom kom Henrik att utveckla ett gravt amfetaminmissbruk som han i dag är fri från.
– Jag tog mig ur mitt missbruk genom öppenvård och självhjälpsprogram, berättar han. I dag kan jag inte ta en klunk öl. Jag har programmerat om min hjärna, kanske man kan säga. Fått nya intressen.
Anneli Allard på Nobba Brass & Nubbe berättar att många som missbrukat inte längre vet ens vad de har för intressen. De behöver testa sig fram. Hon säger att flera av missbrukarna är lättkränkta, så det gäller att vara ödmjuk.
– På ytan kan de verka tuffa, men självkänslan är ofta väldigt tilltufsad. Trasigheten kan göra att de blir som småbarn. De hade inte så bra självkänsla från början, men livet som missbrukare har inte gjort det lättare – de har kanske varit prostituerade eller begått brott, och folk har sett ner på dem.
Det är ganska lätt att se vilken drog en missbrukare använt.
– De som slutat i tid märks det inte på, men annars är det lätt att se om någon tagit amfetamin eller rökt hasch. Hasch verkar vara mer psykiskt farligt, många blir tröga och får taskigt närminne medan de håller på, men flera har drabbats av värre saker, som psykoser eller schizofreni.
Nobba Brass & Nubbe har nolltolerans för droger och alkohol. Är någon påverkad, får personen vända i dörren.
– Visst drabbas även en och annan av dem som kommer till oss av återfall. Tyvärr får vi höra att vissa har dött. Men de flesta som kommer hit skaffar sig ett stort kontaktnät som hjälper dem att få ett bra liv som drogfria.
Läs även del 1 (15/8) och del 2 (16/8) i serien. DN.se/Insidan