”Det allvarligaste felet med socialtjänstens utredningar är att de är så subjektiva, man tolkar allt utifrån en förutfattad mening om bristande föräldraförmåga”, sa Riksföreningen autisms ordförande, läkaren Eva Nordin-Olson, i en intervju på Insidan i förra veckan.
Föreningens jurister har granskat en rad fall av tvångsomhändertagande av barn med något autismspektrumtillstånd, och fann att kunskaperna om funktionshindret var dåliga hos socialtjänsten.
Bo Edvardsson, docent i psykologi vid universitetet i Örebro, har specialiserat sig på utredningsmetodik. Under många år har han gått igenom bland annat utredningar om omhändertagande av barn, och menar att kvaliteten i många fall är dålig. Inte sällan är det utredarnas egna känslor och tyckanden som styr utredningen, inte saklighet, korrekthet och relevans, anser han.
– När det gäller funktionshinder som Aspergers syndrom finns säkert ett mörkertal bland lvu-fallen, där utredarna inte förstått vad barnets problem berott på.
Låg kvalitet på utredningar kan både leda till att barn som behöver omhändertas inte blir omhändertagna, och att barn blir omhändertagna på felaktiga grunder, säger Bo Edvardsson.
Vanliga fel, enligt honom, är att det saknas styrande frågeställningar i utredningarna, att urvalet av uppgifter och uppgiftslämnare är skevt, att man inte kontrollerar uppgifter, att man inte skiljer på fakta och egna tolkningar, och att man inte låter personer som utreds bemöta påståenden om dem.
– I vissa fall handlar det om rena övertalningsdokument, säger Bo Edvardsson. Man undanhåller relevanta uppgifter, dammsuger i stället efter uppgifter som stämmer med den egna uppfattningen, och tar med triviala uppgifter som inte har med utredningen att göra, men som ska förstärka den bild man vill ge. Man kan manipulera en utredning hur mycket som helst utan att direkt ljuga, genom urvalet.
En anledning till att utredningar blir subjektiva kan vara att det är svårt att överge en tes som man en gång fastnat för. Man drivs av en övertygelse om att tesen är rätt och tar bara till sig information som stödjer den, säger Bo Edvardsson:
– Jag har sett gång på gång att utredare varit väldigt obenägna att ändra sig, även när det kommer upp fakta som talar helt emot deras tes.
Utbildningen i utredningsmetodik inklusive källkritik måste bli bättre, menar Edvardsson. Han tycker också att det borde finnas en kvalitetssäkring mellan utredning och domstol, där utredningarna granskas av exempelvis vidareutbildade socialsekreterare.
– Om det fanns en sådan kontroll skulle kvaliteten på utredningarna säkert höjas raskt, säger Bo Edvardsson. I länsrätterna finns ofta inte granskningskompetens, och de har inte heller tid att gå igenom materialet så noggrant. Bristen på kritisk granskning leder till en positiv förstärkning av det rådande sättet att arbeta.