Den kreativa processen är en perfekt blandning av lek och arbete, av glädje och höga krav. Men den kan vara lång. Man måste idissla sina idéer, låta dem mogna, falla på plats. Och man måste stå ut med osäkerheten, att inte veta vad resultatet ska bli, att inte ha full kontroll.
– Människor som är kreativa ser fler möjligheter, är mer öppna och tar bättre vara på sitt liv, säger Maria Sandgren.
Hon är lektor i det nya ämnet estetisk psykologi vid Södertörns högskola i Huddinge – ett ämne som hon själv byggt upp, dit studenterna vallfärdar och där kreativitet är en stor och viktig del. Inspirationen kommer från USA, där ämnet är stort.
– Vi vill inte bara studera risk- och friskfaktorer, säger hon, utan också de processer som bidrar till människors lärande, utveckling och välbefinnande. Hur man behåller den goda balansen, till exempel i en grupp som ska samarbeta.
En femveckorskurs i kreativitet är just avslutad. Och bland det första som studenterna fått lära sig är att människan visserligen är skapt för att lösa problem, men att det finns två sätt att göra det på.
Eller att det snarare finns två sätt att tänka: konvergent och divergent.
Det konvergenta tänkandet är analytiskt, det söker ett enda svar på problemet – ett snabbt och rätt svar. Det är det sätt vi oftast använder oss av.
Det divergenta tänkandet innebär att man hämtar idéer och associationer från många olika håll, som inte alls behöver ha med problemet att göra. Man håller många bollar i luften och ser flera möjligheter till svar.
– För att kreativitet ska uppstå måste en ny och en gammal idé mötas. Det kräver att man låter element mötas som man inte tror kan mötas, hämtar inspiration från andra områden. Författare, exempelvis, tjuvlyssnar ofta på konversationer på bussen.
Den kreativa processen sägs ha fyra faser: Först förberedelsen, då man låter sig inspireras och samlar idéer. Sedan inkubationen, då idéerna sjunker in, man tar paus och idisslar litet. Samtidigt som det omedvetna jobbar på.
Fas tre är illuminationen, den plötsliga aha-upplevelsen, då man vet vad man ska göra, ”glödlampe-metaforen”.
Sista fasen är verifikationen, då man prövar idén, formulerar den, ser om den håller. Och sedan försöker övertyga andra.
– Det är det verkligt revolutionerande med att vara kreativ, att man förändras och förändrar.
Myterna om kreativitet är många. Men det finns inga ensamma genier. Kreativitet är i mycket ett socialt fenomen, enligt Maria Sandgren.
– Det utmärkande för kreativa människor är att de är öppna för intryck från andra. Navelskådande räcker inte. För att en idé ska kunna betecknas som kreativ och nyskapande måste den dessutom vara tillämpbar. Kreatören måste kunna berätta om och förankra sin idé hos omgivningen.
Kreativitet i sig är inte genetiskt betingat. Men det finns vissa personlighetsdrag som går igen hos kreativa människor.
Förutom att de är öppna och utåtriktade, är de också ofta toleranta och medkännande, samvetsgranna och strukturerade, enligt Maria Sandgren. Dessutom intellektuella. Alla de dragen har vart för sig en viss genetisk bakgrund.
– Men studier visar att även om den kreativa processen till stor del sker inne i huvudet så är det bra att vara nyfiken, att verkligen på allvar vilja ta in något nytt.
För att vara kreativ måste man ha motivation, och man måste ha en arbetsmetod, konstaterar Maria Sandgren.
Man måste ha någon sorts grundkunskap och känna till sitt fält. Man måste hitta uppgiften, och man måste ha tid att låta tankar och idéer komma.
Vad hindrar oss då från att vara kreativa?
– Ofta skyller vi på att vi har ramar som begränsar oss, att vi inte är fria tillräckligt. Men Mozart och Michelangelo skapade inte i full frihet. De var betalda, det de gjorde var beställningsverk.
Konstnärliga processer är annars ett bra område att dyka ner i när man ska studera kreativitet, tycker Maria Sandgren.
– Konstnärer jobbar systematiskt, men måste samtidigt vara öppna för det oväntade och det oprövade.
Själv forskar hon kring sångens och musikens betydelse för kreativiteten. Vad händer med stresshormonerna när vi sjunger och skapar musik? Hur kan en musikalisk upplevelse förändra en människa? Hennes avhandling handlade om vad som gör att professionella operasångare utvecklas. Nu kartlägger hon övningsvanor, personlighet och musikalisk självbild hos musikstudenter på hög nivå, i tre genrer: jazz, klassisk musik och folkmusik.
– Högpresterande människor har ofta ganska robusta personligheter. De har en inre motivation och ser till att vara i miljöer som är kreativa, där de utmanas, får guidning och kan utveckla de kunskaper och färdigheter de behöver. Kompetens och utmaning måste stå i balans för att vi ska utvecklas.
Det är när vi är intensivt närvarande tillsammans med andra och dessutom tvingas skärpa oss som vi är mest kreativa. Körsång brukar nämnas som ett exempel.
– Men det finns många fler sådana ”high-effort ”-aktiviteter. Som att träna, lära sig språk, spela bridge. Det viktiga är att man är öppen och närvarande i det man gör.
Själv har Maria Sandgren både sjungit i kör, spelat fiol och piano. Egentligen var det dans hon trodde hon skulle ägna sig åt. Hon dansade i femton år, men fick sluta efter en mc-olycka, då hon 19 år gammal, bröt lårbenet och skadade ryggen. Sedan hann hon med att lära sig tre språk och jobba som både sekreterare och marknadsekonom innan hon skolade om sig till psykolog.
På ledig tid sjunger hon jazz, försöker just nu hitta ett band att sjunga med. Och så arbetar hon på sin första diktsamling.
– Jag gick en skrivarkurs för två år sedan, och plötsligt brakade det loss och ut kom en väldig massa poesi. Jag insåg att det var något jag kunde utveckla.
Ämnet har hon kommit på, men det är hemligt ännu ett tag.
FOTNOT: Den kreativa processens fyra faser (föreberedelse, inkubation, illumination och bekräftelse) beskrevs första gången 1926 av statsvetaren Graham Wallace i boken ”Art of thought”.