Om en kvinna vill berätta att hon är superlycklig eller urledsen ringer hon genast bästa kompisen eller samlar sina väninnor till en fika. Så lättar hon sitt hjärta.
En man däremot håller det mesta inom sig och gråter på sin höjd ut efter att ha svept några starköl eller ett par groggar. Kanske tar han ut sin smärta under träningspasset.
Så ser schablonbilden ut av hur kvinnor och män hanterar starka känslor. Men hur är det i verkligheten? Är kvinnor och män så olika? Behöver män träffa män för att utforska hur det är att vara en man?
En gång i månaden träffas en lärare, två ingenjörer, en egenföretagare, en avtalspensionär, en forskare och en musiker hemma hos varandra för att tala om sig själva och sitt liv - med det underliggande temat om vad det egentligen innebär att vara man.
I tjugo år har nu Ted, Mats, Peter, Jonas, Dag, Kjell och Rolf samtalat om skilsmässor, förälskelser, besvärligheter på jobbet med mera. I morgon uppmärksammar "Gentlemannatjurarna", som gruppen kallas, sitt jubileum genom att dela ut flygblad på Medborgarplatsen i Stockholm.
Är inte mansgrupper något som tillhör 70-talet? Behövs de i dagens samhälle?
- Min erfarenhet är att kvinnor har lättare att samtala med andra kvinnor om känslor och relationer. De kan dela besvikelser och glädje på ett mer naturligt sätt, säger gruppens förste ledare Ted Weisberg.
Han får medhåll av den nuvarande ledaren Mats Lindkvist som tror att män generellt sett är mer fastlåsta i traditionella könsmönster.
- Vår mansgrupp har blivit en plattform för mig och de andra att mötas mer öppet och fritt. En gång var en kvinna med på en av våra träffar, fast då flöt inte samtalet som det brukade, säger han.
Under 1970-talet gick många kvinnor samman för att hävda sin rätt och protestera mot manligt förtryck. Organisationer som Grupp 8 fick stor uppmärksamhet i medierna och i debatten.
Radikala män som stödde kvinnornas kamp och själva ville förändra mansrollen bildade egna grupper. I flera av dessa skulle skillnaderna mellan könen suddas ut, och beteckningen "velourpappor" föddes.
I slutet av 1980-talet - när kvinnorörelsen tappat en del av sin kraft och mansgrupper sågs som något lite löjligt - arrangerades ett helgseminarium om män och manlighet i Stockholm. Bland deltagarna fanns Mats Lindkvist och Ted Weisberg.
Den senare är född i USA och under studietiden på universitetet Berkeley i Kalifornien gick han med i en mansgrupp. När han kom till Sverige i början av 70-talet fortsatte han att aktivera sig i mansrörelsen.
- Efter hand insåg jag och flera andra män att det nog inte var en framkomlig väg att män skulle bli precis som kvinnor, i det närmaste ge upp sin manlighet. I "Gentlemannatjurarna" har vi därför samtalat med utgångspunkten att vi faktiskt är män.
Mats Lindkvist arbetade under 70-talet som organisationskonsult och var under denna tid med i en mansgrupp. När han gick med i "Gentlemannatjurarna" kände han att han bland annat ville utveckla bra relationer till kvinnor, att våga möta dem på ett mer ärligt och äkta sätt.
- Att förstå hur det andra könet reagerar, känner och tänker är nog bland det svåraste jag vet. För att kunna göra det måste man vara säker på sin egen identitet och där kan en mansgrupp vara till stor hjälp.
I dag är Mats Lindkvist fyllda 63 år. Under sitt yrkesliv har han haft mycket kontakt med unga killar och tjejer, och som avtalspensionär seglar han fortfarande med ungdomar på skolskepp.
- Jag insåg tidigt att det var viktigt att tonårskillar får manliga förebilder att se upp till. Men då krävs det att vi vuxna män är trygga i våra egna roller.
Mats Lindkvist har varit med om att starta "Klassmorfar", en förening där flera hundra äldre män på frivillig basis är ute i skolor för vara ett stöd åt framför allt yngre elever. Kanske kan dessa män bli en förebild för några vilsna pojkar, säger han.
- Det här är ett exempel på att det går att göra något. Annars tycker jag att mansrörelsen arbetar i motvind i dag. När vi försöker arrangera mansseminarier måste vi kontakta många hundra män för att få ihop ett fåtal deltagare, fortsätter Mats Lindkvist.
Alla möten med kamraterna i mansgruppen har gett honom en stabilare grund att stå på. Sjukdomar, bortgångna föräldrar och vänner, viktuppgång, förtidspensionering, arbetslöshet, håravfall, barnafödande ... inga ämnen eller frågor har varit för svåra eller oviktiga att ta upp under samtalen.
Hur har ni förändrats?
- Strax efter att jag kom med i mansgruppen träffade jag en kvinna som jag fortfarande lever tillsammans med. Hon tycker att jag utvecklats under åren i gruppen. Samtalen där har gjort mig tryggare och jag har vågat prata om svårigheter hemma eller på arbetet, svarar Mats Lindkvist.
- Jag är inne på mitt tredje äktenskap, säger Ted Weisberg. Länge hade jag svårt att hävda mina egna behov gentemot dem som står mig nära. Jag tror att det är en nödvändighet om man ska ha en relation som fungerar i längden. Åren i mansgruppen har hjälpt mig att våga ta fram även de känslorna.
Hur har mansrollen förändrats
sedan ni bildade er grupp?
- Positivt tycker jag. Unga män tar i dag ett helt annat ansvar för familjeliv och sina barn än för tjugo år sedan. Men det finns fortfarande mycket kvar att förändra. De traditionella könsmönstren lever kvar, svarar Mats Lindkvist.
- Jag tycker att det har varit en berg och dal-bana, säger Ted Weisberg. Unga killar och män bemöter i dag tjejer och unga kvinnor på ett traditionellt sätt, där manligt förknippas med tuffhet och kvinnor ofta värderas efter sitt utseende.
Ted Weisberg arbetar som lärare i mediekunskap och rörlig bild, och han märker att många unga killar har män som slåss och dödar som idoler. Som till exempel Bruce Willis och andra machoskådespelare.
I dag skryter en del tonåringar och unga män om att de haft våldsamt sex och till och med "spräckte" den unga kvinnan de hade samlag med. Vad säger det om dagens mansroll?
- Jag märker inget av detta bland de ungdomar jag undervisar. Men jag vet att det förekommer. Våldet har ökat markant i samhället, och det utövas framför allt av män mot kvinnor. Jag tycker att alla män har ett ansvar för att diskutera bristerna i jämställdheten - och att göra något åt den.
Behövs det särskilda mansgrupper i dag?
- Det är jag övertygad om. Men jag är 57 år och blev morfar nyligen, svarar Ted Weisberg. Min generation brottas med våra frågor. Jag hoppas att vi i vår mansgrupp kommer att träffas i ytterligare tjugo år, men nu är det dags för yngre krafter att föra stafettpinnen vidare och ge sig i kast med dagens utmaningar.