”Småbarnstiden är en himla kort period i ett livsperspektiv. Efter barnen har du tid och ork att lägga på dig själv.” ”Det är viktigt att ha ett liv utanför förhållandet. Avsätt tid för att slamsa med polarna.”

Det första rådet fick mamman och det andra pappan när de medverkade i ett teveprogram i Sveriges television, där par med relationsproblem fick hjälp av experter. Att få hjälp med sin relation i medierna blir allt populärare, men teve, tidningar och böcker tar oss ofta tillbaka till traditionella könsroller, menar sociologen Sara Eldén, som intervjuades på Insidan i går.

Familjeterapeuten Maria Häll­ström var en av programledarna som träffade det nyblivna föräldraparet och hon håller delvis med om forskarens slutsatser.

– Visst kan familjerådgivning befästa traditionella könsroller. För mig är vårt förhållande till könsroller en levande diskussion, men när jag träffar ett par är det inte min karta som gäller utan parets, säger hon.

När Maria Hällström arbetar med par i kris är tanken att paret ska resonera sig fram till en lösning som passar dem. Men när hon ska hjälpa krackelerande förhållanden i teve, tidningar eller böcker funkar det lite annorlunda eftersom själva mediet också styr innehållet. I teve är det inte bara det aktuella paret som ska få hjälp, utan även tittarna ska känna igen sig.

– Därför sökte vi en ganska stereotyp bild av ett problem till varje program. Lösningarna ska vara konkreta så att fler kan använda dem, säger Maria Hällström.

Programmet är klippt och vinklat. Bara en liten del av parets problem visas i rutan och nyanserna i resonemangen riskerar att försvinna. Ett halvtimmesprogram tog nio dygn att spela in. Många par fortsatte Maria Hällström att träffa efteråt, några i ett helt år.
Redaktionen diskuterade inte programmen och råden utifrån ett könsperspektiv när de planerades, men det fanns ändå med i bakgrunden, menar Maria Hällström.

– Om jag ska hitta en generell lösning måste jag utgå från hur vi har valt att leva utifrån de normer och strukturer som styr oss. För paret är det en balansgång mellan deras egna och omgivningens förväntningar på hur de ska vara.

I programmet där de nyblivna föräldrarna fick helt olika råd tog ni själva upp att lösningen inte var politiskt korrekt, ändå gav ni de råden. Hur tänkte ni då?

– Paret slet med att hitta en balans mellan egen tid och fokus på familjen. Eftersom mamman ammar är det naturligt att hon ger barnet en möjlighet att knyta an. Men jag håller med om att pappor behöver vara lika delaktiga i sina barn, säger Maria Hällström.

Varje par fick också göra övningar för att visualisera rådgivningen i teve. Uppgifterna presenterades som könsneutrala men sociologen Sara Eldén menar att i praktiken fick männen göra saker som vände dem ut mot samhället, medan kvinnorna fokuserade på hemmet. Maria Hällström berättar att tanken var att övningarna skulle kopplas ihop med varje deltagares personlighet. Därför fick bilmekanikern gå ut i verkstan och hockeydomaren följa med till rinken för att relatera till sina förhållanden.

– Men att kvinnan som också var i bilbranschen skulle måla porträtt i naturen styrdes av tevemediet, inte av hennes personlighet. Jag var tveksam till att det skulle fungera och det gjorde det inte heller. Utan kameran hade jag aldrig föreslagit målning. Det hade gått precis lika bra att prata med henne i verkstan, säger Maria Hällström.

I programmet fick kvinnan sedan bära ansvaret för att hon inte ville måla och därmed bidra till pararbetet. Men visst kan en misslyckad rådgivning vara expertens fel, framhåller Maria Hällström.

– Om jag inte har varit lyhörd och personkemin inte har fungerat så har jag inte gjort ett bra jobb. Men vissa har ingen vilja till egen förändring och då är det svårt att som terapeut bidra med något.

 Även råd från Insidans relationsexpert har kritiserats av läsare för att placera kvinnor och män i traditionella fack. I somras publicerades en läsarfråga från signaturen ”Bortflyttad”. En kvinna skrev att hon upplevde att hennes man blivit initiativlös och håglös. Hon var trött på att vara den som tog allt ansvar för familjen och deras två barn och att det gick ut över sexlivet och känslan av närhet.

Familjerådgivaren Anders Eklund Rimsten valde att fokusera på avståndet mellan makarna och det dåliga sexlivet i sitt svar. Några läsare protesterade och menade att detta bara var en effekt av huvudproblemet, nämligen att hon var trött på att vara vd för Familjen AB.

Precis som Maria Hällström, förklarar Anders Eklund Rimsten att svaren delvis styrs av att han inte bara vänder sig till det aktuella paret utan att fler läsare ska ha nytta av råden.

– När jag svarade på frågan viss­te jag att det skulle vara två frågor om relationer under sommaren. För att det inte ska bli för tråkigt att läsa måste det vara en viss variation i svaren. I svaret på den and­ra frågan koncentrerade jag mig på ojämlikheten i familjen, säger Anders Eklund Rimsten.

Han uppskattar att könsrollsfrågor är roten till problemet hos vart femte eller vart fjärde par som söker familjerådgivning. Det är något han inte kan bortse från i de lösningar han föreslår. Ett sätt att undvika traditionella råd är att fråga sig själv vad han hade svarat en man med samma problem som en kvinna skriver om, eller att föreslå en kvinna en lösning som är typiskt manlig och tvärtom.

Ibland behöver han uppmärksamma paren på hur de själva förhåller sig till könsroller. Det brukar han göra genom en ”jämställdhetsinventering”. Många par söker hjälp för att de inte längre kan kommunicera med varandra. Inte sällan visar det sig att kvinnan varit föräldraledig, ägnat sig åt barnen och hushållet medan mannens lott har blivit att dra in så mycket pengar som möjligt och att renovera huset.

– Det gör att de börjar leva parallella liv med få beröringspunkter i vardagen. Då är det inte så konstigt att de inte längre har något att prata om. Lösningen är att mannen ska ta mer ansvar för barn och hushåll och att kvinnan ska lämna hemmet mer. Men det kan vara en lång resa att bryta mönstret. Ibland krävs att paret får hemuppgifter som vi följer upp och pratar om under lång tid.

Kan du hantera det i ett svar på Insidan?

– Nej, det är svårt. Där är mitt mål att tillföra en ny infallsvinkel, så att jag skickar i väg personens tankar i en ny riktning. Om läsarna inte håller med mig kan det åtminstone vara en positiv provokation som i bästa fall får folk att tänka i nya banor, säger Anders Eklund Rimsten.