Till terapeuten Lisen Lindström ringde det för något år sedan en ung man som sålde sex till kvinnor. Hon är samtalsbehandlare på prostitutionsenheten i Stockholm och tar emot säljare som söker hjälp för att bearbeta sina erfarenheter från prostitution.
– Han började med att säga att han gör det här för att det är så kul och att jag är en jäkla moralkäring.
Ändå ringde han ytterligare några gånger för att prata om saken. Antagligen hade han inte reflekterat tillräckligt över om det han gjorde var skadligt för honom eller bara kul, menar Lisen Lindström.
Vid ett tillfälle frågade hon om han verkligen fick den bekräftelse han behövde som människa. Det räcker inte att bara få uppskattning för att man har en fantastisk kropp. I längden måste det vägas upp av att man får veta att man duger även som individ, menade Lisen Lindström.
Han varken försvarade sig eller instämde. I stället blev han alldeles tyst i andra änden av linjen.
– Alla som varit utnyttjade sexuellt vet någonstans att deras kropp är värd något. Kroppen har blivit ett betalsystem som ger det enda värde man har som människa.
När en person som säljer sex får korn på den här känslan, är steget inte långt till att han eller hon lämnar prostitutionen, menar Lisen.
I ett samtal frågade hon om han inte hade erektionsproblem. Hur vet du det? frågade han.
– För att den manliga sexualiteten är så skör. Ni måste alltid prestera, svarade Lisen Lindström.
Då berättade han att han använde Viagra.
– Man kan tycka att män har haft tillgång till sin sexuella lust mycket längre än kvinnor. Men deras sexualitet är prestationsinriktad, särskilt för de män som säljer sina kroppar.
– Det är svårt för män som säljer sex att upprätthålla erektionen, att separera sina egna upplevelser från den påtagliga prestation man har blivit köpt för att utföra.
Det kompliceras av att erektion inte alltid har med sexuell lust att göra. En man kan reage-
ra på beröring, utan att vara tänd.
– Kvinnorna vill ha en upplevelse och det är det som de här killarna förbereder sig på att prestera. Det var en av de saker han tyckte det var så intressant att problematisera när vi pratade.
När Lisen Lindström frågade om de kunde träffas skrattade han bara. Det ville han absolut inte.
– Vi får se om han dyker upp här. Han var rädd för något som jag inte lyckades få fram i telefon.
Lisen tror att det handlar om känslor av skam. De som kommer till prostitutionsenheten måste ju först erkänna, för sig själv och andra, att de söker för ett problem.
Lisen Lindström har haft kontakt med prostituerade män förr, men även då bara på telefon. I början av 2000-talet annonserade prostitutionsenheten i Fib Aktuellt. De ville visa att de fanns och var tillgängliga för personer med erfarenhet av prostitution.
En av de tiotalet män som ringde berättade att han prostituerade sig på dansställen. När kvällen var slut gick han ofta hem med en kvinna.
Med tiden blev han alltmer omtalad. Så en kväll kom en kvinna fram och frågade honom rakt upp och ned: Kan du tänka dig att sälja sex till mig?
Han blev smickrad och gled in i sin nya roll, han som säljer sex.
– Till en början försvarade han det med att han gillade det för egen del. Men när han fått se vår annons började han gråta. Plötsligt gick det upp för honom vad det var han höll på med.
Lisen Lindström vill inte uttala sig generellt, men menar att det ofta finns ett tidigt trauma som leder till prostitution senare i livet.
– Det kan vara tidiga fysiska eller psykiska övergrepp, i värsta fall sexuella.
Även om det finns en del kunskaper om män som säljer sex, är kunskaperna om de kvinnliga sexköparna i stort sett obefintlig.
Eva Hedlund är psykoterapeut och har lång erfarenhet av att behandla sexköpare, bland annat vid RFSU. Hon har också skrivit en rad böcker i ämnet, till exempel ”Sexualitetens irrgångar” (2006).
Under sina snart femtio år som terapeut har hon inte träffat på en enda kvinnlig sexköpare.
– Det i sig är ju väldigt intressant eftersom vi vet att det finns kvinnor som köper sex. Det är alltså personer som av någon anledning inte söker hjälp. Jag gissar att det beror på skamkänslor för att de måste lösa sina sexuella behov på det här sättet.
Samtidigt som det är ett område där det behövs mer forskning och kunskaper, är det extremt svårt att samla in information. Eva Hedlund jämför med Svante Tidholms dokumentär som nyligen visades i SVT om en bordell i Tyskland, ”Som en Pascha”.
– Bara att kunna göra en sådan film utan problem är ju fantastiskt. Det skulle aldrig gå om det handlade om kvinnliga sexköpare.
Förmodligen för att de är så ljusskygga och antagligen aldrig skulle sätta sin fot på en bordell med manliga eskorter, även om det fanns någon sådan.
Kvinnors beteende liknar dock mäns i långt större utsträckning än för bara några årtionden sedan, menar Eva Hedlund. Därför kommer de kvinnliga sexköparna förmodligen att bli fler och allt synligare.
– Kvinnors sexualitet i dag är inte jämförbar med hur den var för trettio år sedan. Även om de inte vill binda sig, är det accepterat om de vill leva ut sina sexuella behov.
Sexköpande kvinnor är dock en kategori som fortfarande är osynlig.
Sexköpande män däremot söker ofta hjälp för att de kommit till en punkt när de inte längre vill spela dubbelt inför vännerna, barnen eller partnern. Eva Hedlund tror att grundproblematiken är densamma för kvinnor.
– Det är ju ytterst få sexköpare som berättar för omgivningen att de köper sex. Därför blir det ett dubbelliv som blir arbetsamt i längden. Det leder till lögner och förstör de sociala relationerna.
En orsak till att någon köper sex kan vara en rädsla för närhet som har sina rötter i den tidiga uppväxten.
– Det kan handla om att dryga ut närheten till sin partner med andra. Det ger en känsla av kontroll, att ha ett eget rum. Det kan också tillfredsställa ett behov av spänning.