Ofta sitter Pär och Majvor Mårts vid köksbordet hemma i Västerås och resonerar. Han är förbundskapten för vårt älskade - ibland hatade - ishockeylandslag Tre Kronor och ansedd som en av landets bästa idrottscoacher. Hon är rektor för en grundskola.
– Vi talar om hur människor kan utvecklas på jobbet och i vardagen, om hur olika målbilder påverkar vårt agerande och om hur omgivningens signaler styr vårt beteende ... Både Majvor och jag är oerhört intresserade av vad som formar oss som människor, nyfikna på varandra och oss själva, säger Pär.
Är hon din "privata" coach?
– Jag inspireras ofta av hennes tankar och åsikter, fast jag känner mig vilsen när begreppet coach används. Det finns så många coacher i dag som har svar på livets alla gåtor och problem, Men vad är egentligen en coach?
Samtidigt som Pär Mårts spelade i ishockey i elitserielaget AIK utbildade han sig till idrottslärare. Då – tjugotre år gammal – började han reflektera över vad som avgör om en tränare eller ledare är bra eller dålig. Sedan dess har han nyfiket försökt utforska ledarskapets väsen och samtidigt närma sig sina egna förtjänster och brister.
– När jag gick på lärarutbildningen försökte jag lära mig mer om hur människor fungerar och om hur man kan nå ut med sitt budskap. Som spelare och senare som tränare har jag sedan dess funderat mycket över min egen roll i det som händer på och utanför hockeyrinken. En coach sitter inte inne med alla svar, coachning är alltid en process med två lika viktiga parter.
Efter att ha tränat flera olika klubblag är Pär Mårts i dag förbundskapten för Tre Kronor. Hans viktigaste mål är att utveckla spelarna som människor för att de ska bli mer framgångsrika på isen.
– Jag tror att nästan alla bär svaren på sina frågor inom sig och att coachens sanning inte alltid är den rätta. Jag brukar tala om att jag och spelaren ska byta bilder: Vad tycker jag att han eller hon är bra på? Vad bör han eller hon förbättra?
Och hur uppfattar han eller hon mina styrkor och svagheter? Först i ett fruktbart möte kan båda parter utvecklas, både jag som tränare och den enskilde spelaren, säger Pär Mårts.
– Oavsett om man är lärare, chef, förbundskapten i ishockey eller coach måste man hela tiden ha detta för ögonen. Jag återkommer till att lösningen på problemen så gott som alltid finns inom den enskilde individen – inte i handledningar, manualer eller i handböcker i coachning.
Pär Mårts har sett hur många tränare arbetar precis tvärtom. Han nämner coachen för ett ryskt handbollslag som oavbrutet skrek, skällde och gormade på sina spelare.
– Det fanns ingen glädje i deras ögon. En tuff och brutal ledarstil kan leda till att laget vinner enstaka matcher och kanske en hel turnering. Men hur mår spelarna som människor? Och vad blir resultatet på sikt?
Pär Mårts berättar att de svenska landslagen i ishockey - från unga pojkar till seniorerna i Tre Kronor - har en spelidé som alla ska följa.
– Men det är en ram som spelarna ska verka inom och inuti denna ram ska spelarna göra egna val, ta kommandot över sina tankar och känslor.
Hur menar du?
– Alla våra handlingar, inte bara på idrottsarenan, styrs av tankar. Och om vi bara har rätt tankar, eller målbild med ett annat ord, kommer handlingarna oftast att bli bra. För mig handlar coachning om att hjälpa spelarna att hitta rätt bilder. Coachning även i det "civila" livet borde fungera på samma sätt.
Så berättar Pär Mårts om förra årets VM-final i ishockey där Tre Kronor förlorade mot Finland.
– Med drygt sju sekunder kvar av andra perioden kvitterade Finland mot ett svenskt lag som tagit över matchen. I periodpausen hände något som jag ännu inte kan förklara. Vi tappade fokus och våra inre bilder förändrades; från att ha varit segersäkra och fulla av tillförsikt såg vi oss själva som förlorare. Hur gick det till? Vad hände med spelarna och mig? Vilka fel gjorde jag som coach? Vilka signaler sände jag ut?
När Pär Mårts i början av 2000-talet arbetade med ledarskapsutveckling inom Ica-koncernen träffade han psykologen Pär Pettersson. Sedan dess har de haft ett nära samarbete. De två "Pärarna" hade stor del i att HV71 vanns SM-guldet i ishockey 2004.
Har du några coachförebilder?
– Inga direkta ... snarare handlar det om att lära mig av dem jag möter. Ofta är det andras misstag som ger mest, då tänker jag att "så där ska jag inte göra". För mig är det viktigt att erkänna att jag inte kan allt, och visa mig mänsklig i motgångar och medgångar.
Pär Mårts tror inte på någon snabb "coach-quick-fix", utan predikar snarare långsiktighet. Han tar bestämt avstånd från amerikanska och kanadensiska hockeycoacher som oftast styr med hot och makt. Spelarna får inte ifrågasätta, bara göra som de blir tillsagda.
– Det är en tvivelaktig modell som jag inte ställer upp på.
Inom idrotten är det segrar, tabellplaceringar och poäng som gäller. Men önskan att prestera maximalt och att visa fram sina bästa sidor är lika starka inom skolans värld och i arbetslivet.
– En tränare, coach, lärare eller chef kan göra att människor växer genom att de känner sig sedda och uppskattade. Jag minns en match där jag skällde ut en målvakt i pausen trots att hela laget spelade uruselt. Efter pausen tog målvakten det första skottet och slängde sedan in pucken i mitt lags bås, en tydlig signal om hans inställning till mitt arbete som coach den kvällen.
Vi lämnar ishockeyn för en kort stund. Pär Mårts vill lyfta fram hur barn och unga har det i dagens ganska tuffa samhälle. Han talar om föräldrarnas ansvar för att lotsa in sina barn i vuxenvärlden, om att alla mammor och pappor måste lära sina söner och döttrar att fatta egna och självständiga beslut.
– Vi är dåliga på det. Jag har två egna barn och har alltid försökt överföra mina värderingar till dem. Men Pär, psykologen vi talade om nyss ifrågasatte hur jag tänkte: "Varför ska du tvinga på dina barn värderingar som du skaffade för trettio år sedan? Funkar det? Måste du i stället inte uppmana dem att forma egna värderingar som passar den värld de vill leva i?
Blir du själv coachad på andra sätt?
– Jag vill gärna ha mycket feedback från spelare och andra som ag jobbar med. Jag vill veta hur andra uppfattar mig och få hjälp att skapa en bra miljö att arbeta i. Jag försöker att vara öppen inför andra. Jag tror inte att et lag eller en organisation kan fås att fungera efter några korta coachinsatser. För mig handlar det snarare om en ständigt pågående vardagscoachning där alla lär av varandra.