”Medierna ringde dag och natt”

Hennes mamma Lii Lohede har ifrågasatt åklagarnas agerade inför rättegången. Hon är också kritisk mot att kommunen för ett par år sedan tvångsomhändertog dottern och placerade henne på ett ungdomshem.

Lii Lohede har i flera tidningsartiklar berättat om sin förtvivlan och sorg efter dotterns självmord. Och hon har inget emot att svara på frågan varför hon valde att så öppet och så snart berätta om sina känslor.

– Efter Sofies död låg journalisterna på för att få intervjua mig. De ringde dag och natt till min mamma, två reportrar vaktade utanför huset. Till slut valde jag att ställa upp. Det var också ett sätt att ge Sofie en sorts upprättelse. Dessutom ville jag ta chansen att föra fram min kritik mot åklagaren och kommunen.

Det kändes svårt att tala om Sofies självmord så nära inpå, säger hon.

– Jag är nog fortfarande chockad, jag kan inte fatta vad som har hänt. Det kommer att ta tid. Och troligen får jag aldrig något svar på varför Sofie inte ville leva längre.

Ser du någon risk med att vara så offentlig?

– Självklart hade det varit bättre att vänta tills jag hade kommit längre i sorgeprocessen. Men jag får nog bara den här enda chansen att berätta vad som hände Sofie, och kanske kan myndigheterna lära sig att inte behandla ungdomar så slarvigt.

De senaste veckorna har varit uppslitande för Lii Lohede.

– Jag har nog ännu inte börjat mitt sorgearbete. Jag får ta smärtan senare. Människor är olika. Jag orkar inte ta in sorgen fullt ut än.

Sofies äldre syster Nadja har också ställt upp på intervjuer.

– Det är jobbigt att prata om min syster, säger hon. Hon dog ju så nyligen, och jag har nog inte riktigt förstått vad som har hänt. Men det känns ändå rätt att berätta om Sofie. Hon är värd det.

Har ungdomar en annan syn på sorg än äldre människor?

– De unga kanske inte är lika rädda för att berätta öppet om sina känslor. Vi är mer vana vid internet och så. För oss är sorgen inte lika privat. Fast det varierar nog mellan olika människor.