Lärarna är unga och minns hur man kan känna sig som barn. Det kan hända att de glömmer vad de har lovat, men oftast minns de.
På skolan finns en vision, och jag tror att de flesta känner till den. En gång dansade hela ledningen en 'visionsdans' i samlingssalen - då skrattade alla.
På en bra skola kan alla som vill lära sig så mycket att de kan fortsätta på gymnasiet och få ett bra liv. Då är det viktigt med bra lärare, men också att man själv kämpar.
Även den som har en kriminell pappa kan sköta skolan. Man kan inte alltid skylla på sin bakgrund. Alla har ett eget ansvar för att livet blir så bra som möjligt.
Det finns här-för-dig-elever här. De hjälper till om någon känner sig mobbad. Det är bra.
I vår skola får man uppskattning om man gör något extra. Vi städar till exempel i klassrummen och torkar borden i matbespisningen. Den som gör det bra kan få biobiljetter som belöning. Och de som har skött sig under året får en heldag när de kan åka gocart eller besöka Gröna Lund eller göra något annat som är kul.
Varje år är det en novelltävling för eleverna. Vid julavslutningen, när vi får veta vilka som har vunnit, brukar lärarna och ledningen klä ut sig för att undehålla oss. De som vinner fåt en bok, och alla novellerna trycks i ett litet häfte."
"Jag heter Tatjana Tubari-Henningson och är specialpedagog. Jag har varit lågstadielärare i 33 år, men nu arbetar jag främst med elever som har svårt att läsa och skriva. Jag undersöker var problemet ligger, skräddarsyr ett undervisningsprogram och ger lärarlaget idéer om vad som bör göras.
Om en skola ska vara framgångsrik måste ledningen vara öppen och lyssnande, tydlig och dialogkompetent. Skolans kultur måste vara reflekterande och inriktad på positiva lösningar - ingen elev är hopplös, går det inte i dag så går det i morgon.
Vi har höga förväntningar på varje elev utifrån deras individuella mål. Alla har rätt till en självbild som håller. Alla kan inte få MVG i alla ämnen, men var och en duger ändå som människa och lärande individ - den känslan ska skolan förmedla.
Vi har en handlingsplan mot mobbning, och den använder vi. En lärare eller en fritidsledare som upptäcker att en elev blir kränkt måste genast ingripa, annars kan det lätt urarta.
Är det riktigt allvarligt får föräldrarna komma direkt. Mobbningsgruppen och elevhälsoteamet där jag sitter med kopplas in. Men vi har lyckligtvis inte så många mobbningsfall.
Som lärare har man uppgiften att utveckla ett personligt men respektfullt förhållande till varje elev, och man får aldrig ge upp. Varje elev har en styrka, det gäller att hitta den och bygga vidare på den. Och på samma sätt måste rektorn och de andra i skolledningen se personalens möjligheter.
Så fungerar det på den här skolan, tycker jag. De flesta elever känner nog att det här är deras skola.
Jag har också kunnat växa här. Jag är aldrig rädd för att gå till min chef om det är något jag funderar över.
Personalen är kunnig och mycket engagerad. Vi har öppna diskussioner i arbetslagen om hur vi jobbar, och vi lär av varandra. Jag tror inte att någon lärare isolerar sig med sina problem.
Vi har känslan att vi tillsammans kan lyfta berg. Allt kan vi kanske inte lyckas med, men det viktiga är att vi tror att vi kan det."
"Jag heter Per Jansson och är rektor. För mig är det viktigt att alla elever lär sig något, att de upplever lugn och ro i klassrummen och att de mår bra. Jag talar hellre om lugn och ro än om ordning och reda.
Vi har formulerat skolans övergripande vision med tre ord. Kunskap, trygghet och hälsa. I den ordningen.
Kunskap är viktigt för alla som lämnar skolan. Eleverna måste få bra verktyg för framtiden. På Borgskolan har meritvärdet, den genomsnittliga betygsnivån, stigit under senare år. Det visar att vi lyckats ganska bra när det gäller att förmedla kunskap.
Men för att undervisningen ska fungera måste eleverna känna sig trygga. Vi har bra ordningsregler, och är tydliga med vad som händer om man bryter mot dem. Nu i september polisanmälde jag två pojkar som försökte pressa en elev på pengar. Ibland kopplar vi in
socialtjänsten.
I debatten har det varit mycket tal om mobiltelefoner som stör lektionerna. Några sådana problem har vi inte här på skolan.
Vi jobbar med barnens inre motor. Vissa av elevernas föräldrar har aldrig lyckats få ett jobb i Sverige. Det gäller att motivera eleverna att göra sitt bästa.
Relationen mellan lärare och elever måste vara förtroendefull och bygga på ömsesidig respekt. Men läraren ska alltid vara ledaren i klassrummet. Då måste han eller hon vara väl förberedd, kunna det man ska undervisa om. Men också ha en vilja att lyssna till eleverna och ta dem på allvar.
På vår skola är nio av tio elever flerspråkiga, förutom svenska och engelska kan de tala syrianska, turkiska, arabiska eller något annat språk. I framtidens globaliserade värld är det en enorm tillgång.
Jag brukar hellre prata om flerspråkighet än om att eleverna har invandrarbakgrund. De har ofta bott här hela livet och är svenska medborgare.
Min roll som rektor är att skapa en uppslutning kring vår vision och att vara välinformerad om det som sker på skolan. Jag och de övriga i ledningsgruppen brukar vara ute i klassrummen en förmiddag i veckan. Just nu studerar jag hur kommunikationen fungerar mellan lärare och elever, och hur eleverna umgås med varandra.
Vi har flera arbetslag på skolan som träffas en gång i veckan. Jag har onsdagsmöten för alla lärare. Då diskuterar vi pedagogik, yrkesetiska frågor och vad som händer i området där skolan ligger. Det borde vi göra oftare.
För mig är det viktigt med ett öppet klimat där alla vågar säga sitt. Annars kan en skola aldrig lyckas."
"Jag heter Johannes Aydin och går också i klass 9b Jag känner många av eleverna och trivs ganska bra. Många andra syrianer går här och jag har haft samma lärare sedan fyran. Det är tryggt.
Lärarna gillar oss, och de undervisar på ett bra sätt. De kan sina ämnen och ofta lite mer. Man hänger nästan alltid med, och gör man inte det så brukar de förklara.
Om jag inte har gjort läxan stannar de kvar när skolan är slut och hjälper mig. Jag kan också mejla lärarna om jag har frågor. De svarar nästan alltid så fort de har tid.
De brukar också ordna studiebesök och gå på bio med oss på sin fritid, fast de inte behöver. Om det fattas något i klassrummet tar de ur sin egen ficka.
En bra lärare ska respektera mig som elev och människa, då respekterar jag honom eller henne.
Mobbning finns nog på alla skolor. Jag tycker att det är viktigt att det inte går för långt. Om någon blir mobbad här brukar skolan ta tag i det på en gång. Lärarna ringer föräldrarna och det blir allvarliga samtal.
Jag tror att alla vet vilka regler som gäller på skolan, de hänger ju på väggen i varje klassrum. Utan dem skulle det bli kaos.
De som inte följer reglerna har nog inget intresse för skolan. De vill inte söka till gymnasiet utan hellre jobba efter nian. Fast jag tycker att lärarna försöker få alla att göra sitt bästa. Ibland känns det som att de bryr sig mest om dem som är sämst. Fast det kanske är bra."
"Jag heter Iskender Acar. Jag har bott här i Norsborg sedan 1976, då jag kom hit med min familj från byn Yardo i sydöstra Turkiet.
Skolan är allt för barnen. Med utbildning kan de nå sina mål i livet.
Jag har fyra barn i Borgskolan: Gabriel i trean, Tina i sexan, Gabriella i sjuan och Ranya i nian. De är oftast glada när de kommer hem. De tycker om nästan alla sina lärare, och de känner sig trygga.
Det är det allra viktigaste.
Jag känner att de vuxna i skolan bryr sig om mina barn. Lärarna re-spekterar dem som de är och tror på dem, och när de har lyckats får de uppmärksamhet och premier av olika slag: medaljer, biobiljetter, böcker.
Det är bra att lärarna inte styr eleverna genom att straffa dem och vara hårda. De är smartare än så. De drar barnen till sig och belönar dem när de har varit duktiga.
Kunskap är näst viktigast, och lärarna här är duktiga. De samarbetar och hjälper varandra. De har ett välplanerat veckoschema, och de låter barnen jobba med loggböcker så att vi föräldrar kan se vad de gör.
Vi får ett månadsbrev, och skolan har en hemsida. Vi har ett föräldraråd också. Vi får mycket information. Och rektorn lyssnar när jag ringer.
Utvecklingssamtalen fungerar, tycker jag. Jag får veta om barnen når målen, barnen får höra vad som gäller och alla missförstånd kan redas ut.
Skolan engagerar oss föräldrar. Vi går i fackeltåg och blir inbjudna till vårkonserter. Och ibland har vi knytkalas i matsalen. Då är lärarna och barnen där, och föräldrarna bjuder på maträtter från sina hemländer. Sådant skapar gemenskap. Barnen känner sig trygga när mamma får bjuda.
Visst finns det föräldrar som är missnöjda med Borgskolan, men det beror nog mest på att de inte kan svenska. Det blir missförstånd.
Fast en sak är jag missnöjd med: vikarierna. När den ordinarie läraren är sjuk saknar barnen värme och trygghet. Då blir de lätt stökiga. Jag önskar att skolan skaffar sig fasta vikarier som barnen kan lära känna."