Sommaren 1979 samlades några män på ett mansläger norr om Stockholm. En av deltagarna var journalisten Jan Guillou. Senare publicerade han en uppmärksammad artikel om sina erfarenheter därifrån. Reportaget bidrog till att sprida bilden av att det enbart var veka män utan handlingskraft som sökte sig till manslägren.
Flera av dem som var med på samma läger som Jan Guillou påpekade att vistelsen varit mycket givande och att de lärt sig oerhört mycket om sig själva och om den förhärskande mansrollen. En annan deltagare, RFSU:s dåvarande ordförande Hans Nestius, menade att "Jan satt där med sin vässade penna, iakttagande, observerande på distans och lät sig inte personligen beröras."
I debatten var det ändå Jan Guillous bild som kom att dominera. En del menar till och med att hans artikel sänkte hela den svenska mansrörelsen, eller i alla fall bidrog till att den sakta somnade in.
Nära trettio år efter det uppmärksammade reportaget från manslägret har Helena Hill skrivit en doktorsavhandling om denna rörelses korta historia.
- Rörelsen blev aldrig särskilt stor, men ändå lever epiteten mjukisman och velourpappa kvar i folks medvetande. Begreppen har i dag lite av ett löjets skimmer kring sig, säger hon.
Ju mer Helena Hill fick fram om den tidiga svenska mansrörelsen, desto mer funderade hon över varför det fortfarande är så kontroversiellt när män försöker förändra sig och bli mer jämställda.
- I vårt samhälle finns starka normer för vad som är accepterat eller inte. Att utmana rådande könsroller är bland det svåraste en man kan ge sig på. Mer machoinriktade män känner sig hotade, eller tycker det är helt rätt att vara manlig.
I slutet av 1990-talet skrev Helena Hill en universitetsuppsats om hur bilden av papparollen och synen på faderskapet såg ut just då. Hon jämförde flera "pappaböcker" som vände sig till nyblivna eller blivande pappor.
I en bok som kom ut 1994 hittade hon ordet "velourpappa". Hon hade hört ordet tidigare, men visste inte vad det hade för ursprung. När hon senare stötte på begreppet i andra sammanhang var budskapet ofta att "du ska vara en mjuk och snäll pappa - men ingen velourpappa".
Helena Hill blev nyfiken och fortsatte att forska vidare i ämnet. Under sina studier fann hon en liten men aktiv mansrörelse som blomstrade från mitten av 1970-talet till mitten av 1980-talet.
Gruppen Befria mannen, som bildades 1978, hade en viktig roll i denna rörelse, liksom de mansläger som Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) arrangerade.
Trots att mansrörelsen var mycket liten - Befria mannen hade till exempel som mest cirka 130 medlemmar - blev uppmärksamheten i medierna stor. Föreningen kom att kallas Kvinnorörelsens lillebror. Och det första manslägret som arrangerades i september 1997 skildrades i ett långt inslag i teve-nyheterna.
En av deltagarna på lägret var universitetsläraren Stig Elofsson, som redan då ansåg att jämställdhet var en viktig fråga.
- Jag tyckte att det var svårt att tala om jämställdhet och politiska frågor med andra män. På manslägret mötte jag män som tyckte som jag. Det var en mycket spännande upplevelse att lära känna sig själv och andra män bättre, säger Stig Elofsson.
I en artikel i morgondagens DN berättar han om hur han menar att mansrollen utvecklats under de trettio år som gått sedan han deltog på manslägret.
De som var med i 70-talets mansrörelse tog avstånd från den traditionella mansrollen och försökte skapa nya och alternativa ideal. Där fanns en strävan efter det lilla livet; en längtan efter att få vara nära sina barn, att få tillgång till sina innersta känslor och att slippa konkurrera med andra män för att göra karriär. Männen skulle kasta den tuffa machostilen på sophögen och i stället lyfta fram sina mjuka sidor.
- Den traditionella mansrollen sågs som förtryckande och destruktiv inom mansrörelsen. En viktig utgångspunkt i de första mansgrupperna var att män hade för få eller inga nära relationer. Därför hade de inte heller någon att tala med om sin livssituation och sina relationer.
Enligt Helena Hill har mansrollen inte förändrats särskilt mycket sedan 70-talet. Samma normer gäller fortfarande. Visst säger många män att de är för jämställdhet, men hur lever de i praktiken?
- Trots att de tar hand om barn eller städar bör de uppträda "maskulint" för att inte bli definierade som omanliga. I dag finns det fortfarande starka normer kring hur män ska uppträda, säger Helena Hill.
På 70-talet hävdade Befria mannen att den rådande mansrollen måste förändras i grunden. Men efterhand undrade flera av medlemmarna om kvinnor verkligen vill ha män som är mjuka, om de inte hellre föredrar manliga män.
Därför ändrade Befria mannen sitt budskap från att mansrollen måste förändras till att den måste kompletteras. Det framgår av protokoll och handlingar från den här tiden som Helena Hill tagit del av.
- Från början sågs mansrollen som dålig, till och med förkastlig. Senare var medlemmarna i mansrörelsen mer stolta över att de faktiskt var män. Att Befria mannen 1986 bytte namn till Föreningen Mannen var ett tydligt tecken på den nya inställningen.
Hur stor var då mansrörelsen? Enligt Helena Hill betraktade sig några hundra män som verkliga deltagare. Sedan fanns en yttre cirkel med män som gillade idéerna, men som inte själva var aktiva.
Under sin forskning har Helena Hill träffat män som var med i 70-talets mansrörele. En del tycker att de var "överdrivna" i sina försök att förändra sig, andra anser att mansrörelsen gjorde mycket gott för att förändra synen på könsrollerna i hela samhället.
Den dåvarande socialdemokratiske statsministern Olof Palme höll i början av 70-talet ett uppmärksammat tal där han framhöll att mannen måste frigöras, emanciperas. I dag är män som drar barnvagn ingen ovanlig syn. Utbyggnaden av förskolan, möjlighet att vara ledig när barnen är små det finns en rad områden där samhället förändrats sedan mansrörelsens första år.
Även om massrörelsen var liten har den ändå haft stor betydelse i både negativ och positivt mening. Det negativa är att många män i dag känner en rädsla för att bli kallade mjukismän eller velorupappor, säger Helena Hill. I stället bejakar de tuffhet och maskulinitet.
Det positiva är att allt fler män väljer att vara hemma med sina barn och delar på arbetet i hemmet. Det är trögt men utvecklingen går ändå framåt, fortsätter hon.
- Den tidiga mansrörelsen - men även när män i dag försöker ändra sig - visar vilken laddning det är när någon vågar utmana synen på hur en man och en kvinna ska vara, när den rådande genusordningen ifrågasätts.