Lille Ali Belal är bara elva månader gammal men mamma Eman Penny funderar redan på hur hon ska förbereda honom på vad som komma skall. På vad de andra dagisbarnen ska säga, på vad skolkamraterna med all säkerhet kommer att anklaga honom för.
- Ett tag bodde vi i Sussex där vi var de enda muslimerna. När han börjar skolan vill vi vara i en miljö där de andra barnen inte tror att mamma och pappa är terrorister.
Eman Penny är psykolog och bor med sin man och son i ett radhus i Londonförorten New Malden. För sex år sedan konverterade hon till islam och började bära slöja. Men på senare tid har hon slutat klä sig helt i svart och går inte längre ut på stan kvällstid. Hennes man har ansat sitt skägg och ser alltid till att ta minsta möjliga väska när han åker tunnelbana, så att ingen ska kunna misstänka att det är en bomb i den.
- Klimatet är värre än någonsin. Före attackerna mot USA den 11 september möttes man bara av den vanliga stereotypa bilden, som att folk brukade tala extra långsamt till mig. Efteråt, och efter terrordåden mot London, har folk helt enkelt fått nog av muslimer. Många ser oss som farliga, som fundamentalister. Det var bättre tidigare, när man bara togs för dum, säger Eman Penny.
- Det är skrämmande att förstå att människan bredvid mig ser mig som ett hot, samtidigt som jag känner mig hotad av honom eller henne. Det blir värre när jag inser att det är något jag aldrig kan ta mig ur - det går inte att försvara sig.
Någonting har hänt i Storbritannien, landet som alltid hyllats för sin toleranta inställning till främmande kulturer och sin förmåga att få det multietniska samhället att fungera. Medierna och polisen pumpar dagligen ut nyheter om förestående terrorattacker, om hundratals muslimska terrorister som befinner sig i landet och bara väntar på att slå till. "Kemiska västar" med vilka man kan utlösa giftattack i tunnelbanan, flygplan som kan sprängas med hjälp av flytande vätska, planerade diskotekssprängningar eller bomber under Themsen som kan få London att svämma över är bara några exempel.
Att de som utförde självmordsattackerna mot kollektivtrafiken i London den 7 juli 2005 var födda och uppvuxna i Storbritannien har också gjort att regeringen använt ett helt nytt maktspråk mot den muslimska befolkningen. Kvinnor har uppmanats att ta av sig alltför täckande slöjor. Inrikesminister John Reid har beordrat muslimska föräldrar att hålla ett extra vakande öga på sina barn så att de inte ska förvandlas till extremister. En promemoria som läckt ut visar att regeringen uppmanat lärare vid universitet och högskolor att hålla koll på sina muslimska studenter av samma skäl.
Det är i den verkligheten som Eman Penny nyligen blev påhoppad av några män som skrek "förrädare" och "åk hem" åt henne. För ett tag sedan var hon i affären för att handla när sonen Ali började gråta. En man kom förbi och föreslog att hon skulle byta ut honom "mot en vit".
- Det är som om allt rasar samman när någon kan säga så om ens barn, som man själv tycker är det mest fantastiska som hänt.
Eman Penny har ändrat sin livsstil helt. Nu tänker hon sig till exempel alltid för innan hon går ut.
- Ibland kan jag tänka mig att gå på restaurang med min man, men nej, helst inte. Jag håller mig undan från folkmassor, särskilt om de består av unga män.
Värst är ändå oron över vilken framtid Ali Belal ska gå till mötes.
- Jag kommer att uppfostra Ali till att han ska vara stolt över sin bakgrund. Han behöver en positiv identitet. Vi måste tidigt lära honom att människor kommer att vara elaka mot honom. Då vill vi att han ska förstå varför, säger Eman Penny.
Nyligen rapporterade brittisk press om hur några muslimska barn som lekte i en sandlåda blev kallade terrorister av de andra barnen. Samtidigt visar en opinionsundersökning att 79 procent av Storbritanniens muslimer anser att synen på dem påverkats negativt efter terrordåden i London. En annan undersökning visar att över en tredjedel av Londonborna blir rädda när en muslim kliver på tunnelbanan, och att en sjättedel flyttar på sig när en person med nordafrikanskt eller asiatiskt ursprung sätter sig i samma vagn.
Faisal Hanjra vet hur det är. Han är 23 år, läkarstudent i London och bär ett karaktäristiskt muslimskt skägg.
- När tunnelbanan är full av människor och de som ska kliva på får syn på mig, vänder de och går till nästa vagn. Det händer ofta, säger han.
Efter att en oskyldig man misstogs för terrorist och sköts till döds i tunnelbanan rör sig Faisal Hanjra alltid i slow motion när han tar upp sitt månadskort, när han går genom spärren eller på perrongen. Han skulle aldrig få för sig att springa efter ett tunnelbanetåg.
- Det känns som om vi är under attack. Som om hela den muslimska gruppen demoniseras. Allt vi gör, allt vi säger är öppet för feltolkningar. Av regeringen, polisen, och i mediernas rapporter där vi framställs som "aliens", som inte passar in i samhället, utan är ett hot mot det.
Faisal Hanjra har alltid ansett Storbritannien var den tryggaste platsen på jorden. Hans föräldrar flyttade dit som mycket unga, han har känt sig som en del i ett öppet och, som han säger, frihetsälskande samhälle. Nu tänker han alltid på hur han beter sig och vad han säger i samtal med ickemuslimer.
- Före den 11 september tänkte jag gå med i den brittiska armén. England var hemma. Plötsligt känner jag mig som om jag är utanför samhället.
På det universitet i norra London där han studerar, har det inträffat flera incidenter den senaste tiden. Folk har kastat glåpord efter muslimska studenter och kvinnor har fått sina slöjor avslitna.
- Blickarna jag får på stan är obehagliga. Jag känner dem hela tiden och jag får känslan av att folk ser mig som kriminell fast jag inte begått något brott alls. Ibland försöker jag bara skratta åt det, men innerst inne gör det mig väldigt ledsen.
I Faisal Hanjras huvud pågår en moralisk kamp om huruvida han ska försvara sig eller inte mot anklagelser som han är kollektivt ansluten till.
- Egentligen är det helt fel att jag ska behöva göra det, men jag har nog inget val. En hel folkgrupp håller på att isoleras, driva i väg, brytas ned. Det skapar mer hat och i värsta fall nya attacker. För mycket står på spel om vi inte gör något.
Problemet är hur han ska få sina muslimska vänner med sig.
- De flesta tycker att det är för svårt nu. Hur ska vi kunna slåss mot medierna, mot regeringen, ta oss an alla dessa utmaningar?
Hellre det än att lyssna på rådet han ständigt får när han berättar om sin situation.
- Folk säger åt mig, åk hem då om du inte är nöjd. Vart ska jag åka? Det här är mitt hem. Folk måste förstå att jag är en del av det här landet. Om en bomb smäller av i tunnelbanan slår den lika mycket mot mig som mot alla andra, säger Faisal Hanjra.