Lars, som är i sextiofemårsåldern, köpte sin första armbandsklocka för ungefär fem år sedan. Ångesten för att välja fel hindrade honom under alla tidigare år.

– Det är sorgligt att jag levt utan klocka nästan ett helt liv, säger Lars. Det är ju inte så att jag sprungit runt och tittat på klockor hela tiden. Men ambivalensen och svårigheten att fatta beslut har fått mig att undvika situationer där jag måste välja. Det kan låta som en löjlig åkomma, men det här är inte löjligt – det har bidragit till att förstöra mitt liv.

Det är inte bara ångesten inför att välja som har begränsat Lars. Han har haft andra problem också i olika perioder, som till exempel rädsla för smittsamma sjukdomar och tvång att tvätta händerna. Först i femtioårsåldern fick han diagnosen tvångssyndrom, eller ocd (obsessive compulsive disorder). Där finns ofta beslutsångest med, och för Lars del har just den ångesten spelat en stor rol.

Lars hade en del tecken på tvångssyndrom redan i barndomen, men det var i tjugoårsåldern som det bröt ut ordentligt, då med ”tvätttvång” som är ett av de mest vanliga symtomen vid ocd. Lars tvättade händerna så mycket att de blev såriga.
Under flera år efter studentexamen var valet av utbildning det dominerande problemet för Lars.

– Mitt yrkesval blev en total omöjlighet. Det var ett ständigt malande och ältande kring ”vad ska jag bli”. Det var det sista jag tänkte på innan jag somnade, det första jag tänkte på när jag vaknade. Det blev till en sjukdom i sig. Ett så stort och viktigt val fick ju inte bli fel.
Vid ett tillfälle hade Lars, efter mycket velande, som han säger, bestämt sig för att skriva in sig vid universitetet. Men när han kom dit för att fylla i papper greps han av en helt fruktansvärd ångest och kunde inte genomföra inskrivningen.

– Att fatta ett sådant beslut skrämde mig så oerhört, jag blev helt sjuk av ångest och den upplevelsen fanns kvar hos mig sen. Jag blev ännu räddare, rädd att det skulle hända igen.
Senare påbörjade Lars en del kurser på universitetet, och han jobbade också en del. Men inget av det fungerade på grund av hans svåra tvångssymtom, och så småningom blev han förtidspensionär.

– Det har också känts jobbigt, jag skäms. Det känns som om folk tycker att man är lat.
Någon hjälp för sina problem fick Lars egentligen aldrig under alla år som gick innan han fick diagnos. Ingen förstod sig på dem, säger han. Han gick i psykodynamisk samtalsterapi, men det hjälpte inte. Efter diagnosen för runt femton år sedan föreslog läkaren att han skulle prova antidepressiv medicin, som brukar hjälpa vid tvångssyndrom, men Lars tyckte att han fick för svåra biverkningar och slutade.

Numera mår han dock bättre, kanske har tvånget ”trubbats av” med åren, tänker han. Beslutsångesten är inte längre ett lika stort problem.
– Men så lever jag också på ett sätt där jag inte behöver fatta så många beslut. Valsituationer skapar en massa ångest och obehag. Jag har väl utvecklat ett undvikandebeteende, jag undviker situationer där ångesten utlöses. Priset är att det blir handikappande, det begränsar livet.

Både små och stora beslut är svåra. Att köpa mat går bra, att köpa kläder är värre. Snart måste Lars köpa nya skor, och han vet att det blir jobbigt.
– Jag har otroligt få grejer, bara två par byxor, till exempel. Jag minns en tragikomisk sak som hände för kanske trettio år sedan. Jag skulle köpa en jacka, jag hade velat omkring det länge men till slut sett ut en jacka som jag ville ha. Men att verkligen köpa just den var ett så svårt beslut att jag inte orkade med det. Jag var tvungen att dricka mig full för att kunna köpa jackan, berättar Lars.
– Jag kan skratta åt eländet ibland, samtidigt har det ju varit helt förödande för mitt liv.

Anna Karlstedt, legitimerad psykolog med kbt-inriktning, arbetar ofta med personer som har beslutsångest, både med och utan ocd-diagnos.
– Också vid andra ångestsyndrom kan beslutsångest ingå, säger Anna Karlstedt. Men flera med sådana problem har ingen diagnos alls. Alla människor upplever beslutsångest ibland, det är ju en bra mekanism som genererar problemlösning. Men om ångesten är svår, tar mycket tid och blir till ett hinder i livet – då behöver man göra något åt den.

Ocd brukar kallas för ”tvivelsjuka” och när det handlar om beslutsångest är det rädslan för att välja fel som är kärnan. I dag utsätts vi för många fler valsituationer än förr, påpekar Anna Karlstedt. Utbudet av varor och tjänster att konsumera är enormt och vi bombarderas med reklam som framhåller olika produkters fördelar. Vi ställs ständigt inför valmöjligheter, det kan handla om till exempel utbildningslinjer, elbolag, olika dieter, semestermål eller aktieplaceringar.
– Att leva med en läggning för tvivel och beslutsångest är säkert svårare i dag, säger Anna Karlstedt. Ansvaret för att vi ska välja rätt och bli nöjda vilar i högre grad på oss som individer.

Många som lider av beslutsångest ältar olika alternativ, för- och nackdelar, och väntar på att det ska kännas ”helt rätt”. Men då får man vänta förgäves, säger Anna Karlstedt.
– När man hamnat i det läget är det viktigt att först förstå att man inte kan ”tänka sig fram” till rätt val. Ältandet leder bara till mer tvivel och osäkerhet. Det gäller att handla i stället, man kan få tvinga sig att handla som om man hade bestämt sig.

I kognitiv beteendeterapi vid ångestproblem handlar det mycket om att utsätta sig för det man är rädd för, exponera sig, i stället för att undvika det. På så sätt minskar ångesten på sikt. Det är grunden också i behandlingen av beslutsångest.
Anna Karlstedt berättar om en kvinna som inte kunde besluta sig för vilken utbildning hon skulle söka. Valet plågade henne mycket. Till sist tvingade hon sig, bit för bit, att fylla i ansökningshandlingarna till en av utbildningarna, och gå i väg och posta dem.                    – Sen mådde hon bättre. Tvärtom mot vad hon hade trott så minskade tvivlet.

Att sluta lyssna till sitt tvivel, handla ändå och stå ut tills obehaget försvinner är den teknik som fungerar bäst i dag. Det är förstås också viktigt att lära ut strategier för att hantera obehaget. Avspänning, medveten närvaro och olika distraktionstekniker kan hjälpa, säger Anna Karlstedt.
– I behandlingen jobbar vi även med att ge kunskap om problematiken, och hjälpa personen att bli medveten om tankefelen. Man kan också utsätta sig för sina värsta tankar, exempelvis träna på att tänka: ”Okej, det går åt skogen om jag gör så här, men då får det väl göra det, jag utvärderar det efteråt.” Men ofta måste handlingarna komma först, sen följer känslan efter. Man får ta ett steg i taget, och börja öva på de mindre besluten.