Hon kallar sig Loella, är 25 år och har varit sjuk i flera år. Det senaste året har hon gått sjukskriven. Loella är en av de många läsare som hörde av sig efter Insidans artikelserie om kroniskt trötthetssyndrom och fibromyalgi som publicerades i början av september. Hon skriver om hur det är att ständigt vara trött - och att ändå inte bli trodd.

"När jag blir frisk vill jag bygga ett stort hus. Det kan se ut lite som Pippi Långstrumps Villa Villekulla, och man kan få vara där när man liksom inte riktigt orkar stiga upp ur sängen men gärna vill. Så att man har någonstans att ta vägen.

Att vara sjuk tycker jag kan vara lite som att inte ha något riktigt hem. Jag tänker på hur det är att komma hem om någonting varit rörigt på jobbet eller så, hur skönt det är att komma till något som är ens eget, där det är lugnt och man kan vara som man är. Mina mattor och min tavla, liksom. Så kan det ju ibland också kännas när man är i sig själv, känner sig 'hemma' i sin kropp. Men när man inte kan lita på sin kropp - när den gör ont fast jag inte förstår, när den är trött fast jag vilat och vilat, varit varsam och väntat - är det så svårt att få den känslan. Då är det som att komma hem till mig och upptäcka att mina saker är flyttade - fastän ingen varit där.

Mattan är undansparkad, det ligger
glasskärvor på golvet. Så känns det i kroppen. Som att någon varit där och flyttat och haft sönder, och jag vet inte vem det är och hur jag ska göra. Och man blir helt förvirrad, det var ju jag som var hemma sist - är det här mitt fel? Har jag råkat göra detta i sömnen? Vem har annars kommit in hit och kommer det att hända igen?

Virginia Woolf skrev om hur kvinnor måste få ett eget rum för att kunna skriva romaner. Kanske behöver man också ett eget rum - även om det inte kanske handlar om golv och väggar - för att bli frisk?

Åtminstone en plats, någonstans att ta vägen. Där man inte hela tiden behöver försvara sig inför människor som tror att man ljuger. Där man inte behöver förklara sig - 'ja, jag är trött i dag också'. Där man får vara så trött som man är utan att behöva vara så orolig för att andra ska oroa sig för en.

Ett område runt en själv som är ens rätt att andas, så att säga, där man i lugn och ro får försöka flytta tillbaka möblerna. Ett 'Villa Villekulla' där man kan få ramla ner i sängen av trötthet - och det gör inget om fötterna hamnar på huvudkudden, för så gör Pippi också - och vara tills man orkar stiga upp och lyssna på fågelsången och lägga ut sina mattor och hänga upp sin tavla igen."
"Loella"
Loella heter egentligen något annat