För en person med stamningsproblem kan vanligt tal vara en plåga att ta sig igenom. Men att sjunga, spela teater, tala i kör eller läsa en dikt kan vara en lättnad. Då flyter talet ofta. Ibland försvinner stamningen helt.

En poet som Göran Sonnevi, som stammar, kan hålla fantastiska diktuppläsningar där han nästan sjunger fram orden i rytm utan stakningar. Även artisten Thomas "Orup" Eriksson stammar, men det märks inte när han sjunger på scen.

Listan över kända personer som stammat eller stammar kan göras lång. Några exempel är den brittiske premiärministern Winston Churchill, backhopparen Jan Boklöv, skådespelerskan Marilyn Monroe, artisten Sven-Bertil Taube, filosofen Aristoteles, låtskrivaren och underhållaren Beppe Wolgers och golfspelerskan Sophie Gustafson.

Det har varit svårt att förstå varför stammare stammar ibland, men ibland inte, säger Per Alm som är forskare i neuropsykologi i Lund.

- Den som stammar tror lätt att det beror på nervositet, att få veta att det kan ha en fysiologisk grund kan avdramatisera problemet.

- Man ska inte ignorera de psykologiska aspekterna. Stamningen i sig kan vara psykiskt stressande och ge talrädsla och det är viktigt att man jobbar med detta också. Men själva grundorsaken går vanligen inte att finna där, säger han.

Per Alm menar att förklaringen finns i hjärnan. Stamning är en störning i talets startsignaler. Varje stavelse som uttalas måste få en signal från hjärnan om när exakt den ska starta. Får den inte det hackar talet.

Alm har skrivit en avhandling om stamning som publicerades för två år sedan. Han menar att människans hjärna har två system för start av tal:

"Mittsystemet" som finns vid hjärnans mittlinje och dominerar i spontant tal.

"Sidosystemet" som bland annat omfattar delar av hjärnbarken och överväger vid till exempel sång och teater. När vanligt tal övergår i sång eller diktläsning växlar hjärnan blixtsnabbt mellan systemen.

Det är troligen mittsystemet som stammare har problem med, enligt Alm. De har svårt att ta sig framåt i talsekvensen.

- De vet vad de vill säga, men kan inte komma vidare, säger Per Alm.

Sidosystemet däremot, som vi använder när vi sjunger och spelar teater, kan utnyttja yttre stöd för startsignalerna - ett gitarrackord, en rytm eller en motreplik.

Exakt vad störningen i hjärnan skulle bero på vet man inte. Men det finns paralleller med sjukdomen Parkinson, menar vissa forskare, bland dem Per Alm. En person som lider av Parkinson har brist på signalsubstansen dopamin i mitten av hjärnan. Dopamin är en substans som bland annat sätter i gång kroppens rörelser.

- Stammande personer som på försök fått medicin mot Parkinson har antingen blivit bättre eller sämre i stamningen. Det tyder på att medicinen har effekt och att det kanske skulle kunna gå att stabilisera systemet.

Men det innebär naturligtvis inte att man har Parkinson bara för att man stammar, säger Per Alm. Och det finns ingen medicin som kan rekommenderas vid stamning i dag.

Forskning som inriktar sig på dopaminets betydelse för stamning pågår främst i USA, men forskningen är ännu i sin linda. Oenigheten inom forskarvärlden är stor. Någon fast klarlagd förklaring till stamning finns ännu inte.

I USA finns talhjälpmedel för stammande personer som fördröjer eller förändrar den egna rösten. Med hjälp av "hörlurar" får hjärnan hjälp att skifta system. Men det är få personer som har tillgång till dessa eftersom de är så dyra. En modell stor som en hörapparat kostar uppemot 50.000 kronor.

Alm hade själv stamningsproblem som ung. Han provade det mesta, gick i stamningsterapi, experimenterade med olika taltekniker, tränade med kassettband, jobbade med avspänning, meditation och mental träning. Talet flöt bättre, problemen blev mindre.

- Men jag tyckte inte att jag fick några bra svar på vad orsaken till stamning är.

Efter en grundutbildning i neuropsykologi började han själv forska i ämnet. Människor stammar i alla kulturer men förklaringarna har varit skiftande.

På 1800-talet förklarades stamningen med att det var något fel på tungan och därför testades plågsamma kirurgiska ingrepp. Några patienter dog.

Från början av 1900-talet och framåt var teorier om stammarens psyke vanliga. Stammade man tydde det på nervositet, eller en omedveten konflikt mellan att både vilja tala och inte vilja tala.

Freudianska teorier går ut på att stamning är ett uttryck för hämmade aggressioner. Ett sådant synsätt har gett upphov till många nidbilder av stammaren.

- Tänk bara på filmen "En fisk som heter Wanda", där är stammaren en känslohämmad person som är väldigt mån om sina fiskar, men som inte drar sig för att döda människor. När han kör över sin trakasserande medbrottsling med en ångvält så försvinner stamningen. Det blir en slags rening, katharsis, säger Per Alm.

Nu senast har den kraftigt stammande psykologassistenten Papa, spelad av Robert Gustafsson i den aktuella humorserien "Hjälp", upprört många som stammar. Sveriges stamningsföreningars riksförbund menar att rollfiguren karikeras som en "dåre i blommigt förkläde", som spottar och inte vet sitt eget bästa. De kräver en offentlig ursäkt av TV 4.

Barn börjar oftast stamma i två- till treårsåldern. Det beror enligt Alm på att hjärnan är i en känslig utvecklingsfas då. Det finns också forskning som tyder på att stamning kan vara ärftlig.

Fyra procent av alla barn stammar i olika grad, men knappt en procent av dem fortsätter att stamma som vuxna. 75 procent av alla barn som stammar är pojkar.

En del som stammar säger att det började i samband med en skrämmande händelse av något slag. Och det kan kanske vara möjligt, säger Alm.

- Men jag tycker att man ska vara försiktig med att förklara stamningen med en enstaka incident. De flesta barn i chock börjar inte stamma. I fall där barn gör det är det oftast övergående eller så handlar det om barn som redan balanserar på gränsen till att börja stamma. Kanske har de stamning i släkten.

En annan vanlig inställning har varit att "stamning börjar inte i barnets mun, utan i föräldrarnas öra". Att barnet skulle känna av föräldrarnas oro för eventuella talproblem och börja stamma av den orsaken. Det är ett skuldbeläggande av föräldrarna som Per Alm ogillar.

- Det är viktigt att framhålla att föräldrar till barn som stammar är som alla andra föräldrar. De är oftast kompetenta att avgöra om barnet har stamningsproblem eller inte.

Den som stammar kan få hjälp av en logoped. Behandlingen fungerar bäst i förskoleåldern eftersom hjärnan då är mer påverkbar. Men även vuxna kan få logopedhjälp och det är aldrig för sent att göra något åt sin stamning, tycker Per Alm.

Han är själv ett exempel på det. I dag stammar han lite lätt, men störs inte av det i sitt yrkesliv. Mest stammar han när han ska prata i telefon på engelska.

- Det är viktigt att våga göra saker. För att jobba med telefonrädsla till exempel kan man bestämma sig för att ringa tio samtal varje dag. Man kan ringa till en bilskrot eller vad som helst bara man övar sig på att våga tala.