Personer som har upplevt orättfärdigheter och svek och därför tvivlar på sina medmänniskors goda vilja – de mår i allmänhet inte så bra, enligt Mikael Rostilas forskning.
– Bland dem är det dubbelt så många som skattar sin egen hälsa som dålig, jämfört med dem som har hög tillit till andra människor, förklarar han.
Misstro och ohälsa hänger alltså ihop, liksom tillit och hälsa. Och de villkor människor lever under spelar en viktig roll:
– De som lever i ett samhälle med stora orättvisor utvecklar lätt en mörk människosyn. Men de som känner förtroende för staten och välfärdssystemen tenderar att även lita mer på sina medmänniskor – och tilliten är viktig eftersom den förbättrar vår hälsa.
Mikael Rostila arbetar på Centrum för forskning om ojämlikhet och hälsa (Chess) vid Stockholms universitet. Han har analyserat nationellt representativa intervjuundersökningar från tjugo länder i Europa, och i den doktorsavhandling han lade fram i fjol visade han att Sverige och Danmark, Finland och Norge hör till de länder där invånarna litar ovanligt mycket på varandra.
– De högsta nivåerna av tillit mellan medborgarna finner man i länder där socialdemokrater under lång tid har haft makten och utvecklat ett välfärdssamhälle som bygger på begrepp som rättvisa, jämlikhet och solidariet – alltså den sortens samhälle som vi har haft och delvis har kvar i Sverige, säger han.
Mer marknadsliberala länder som Storbritannien och Irland intar en mellanställning i Europa när det gäller tilliten mellan invånarna, enligt Mikael Rostilas analys. Där är alltså invånarna i allmänhet mer misstänksamma mot varandra än i Sverige och övriga Norden.
– Det hänger samman med att inkomstklyftorna är större och att staten i mindre grad har lagt sig i vad som sker på marknaden, säger Mikael Rostila. Dessutom används inte skattesystemet lika aktivt för att överföra resurser från de välbärgade till de socialt utsatta och fattiga.
I dessa avseenden finns det likheter mellan Storbritannien och USA, påpekar Mikael Rostila. Och där har både umgänget och tilliten mellan invånarna minskat stadigt under efterkrigstiden, det har bland andra den världsberömde statsvetaren Robert Putnam vid Harvarduniversitetet visat vetenskapligt och skrivit om i boken ”Bowling alone”. Den moderne amerikanen träffar sällan sina vänner och deltar i samhällslivet genom datorn och teven – han till och med spelar bowling ensam, påpekar Robert Putnam.
Här i Sverige har utvecklingen gått åt andra hållet. När välfärdsstaten mognade under 1970- och 1980-talet umgicks svenskarna mer och mer med sina släktingar och vänner, enligt Mikael Rostilas avhandling. Och under samma period ökade medellivslängden samtidigt som tilliten mellan invånarna förbättrades. Det visar flera studier, bland andra de årliga intervjuundersökningar som har gjorts inom ramen för det internationella forskningssamarbetet World values survey.
– Men under 1990-talet när den ekonomiska krisen ledde till kraftiga nedskärningar i den offentliga sektorn – då bröts trenden, då ökade inte längre tilliten mellan svenskarna, den snarast minskade. Man kan ju gissa att det hade med krisen och de ökande inkomstklyftorna att göra. När människor upplever orättvisor och känner sig svikna av samhället blir de också mer misstänksamma mot sina medmänniskor, säger Mikael Rostila.
Under de senaste tio åren har den mellanmänskliga tilliten hos svenskarna i stort sett varken ökat eller minskat, enligt den enkätundersökning som Som-institutet (Samhälle opinion massmedia) vid Göteborgs universitet gör varje år.
På ungefär samma nivå som Storbritannien när det gäller tilliten mellan invånarna finner man länder som Frankrike, Österrike och Tyskland där kyrkan är stark och familjen av tradition framhålls som samhällets fundament.
– Där förväntas samhällets olycksbarn söka hjälp och skydd hos föräldrar, släktingar och vänner, säger Mikael Rostila. Det allmänna griper bara in om familjen helt och hållet har misslyckats med att ge sina medlemmar social och ekonomisk trygghet. Och det är inte alltid positivt att vara så beroende av sina nära och kära – om de brister i sitt stöd kan man lätt känna sig väldigt sviken.
Ännu mer misstänksamma mot varandra är invånarna i Grekland, Spanien, Portugal och andra sydeuropeiska länder där marknaden är ännu svagare reglerad och staten i ännu högre grad har lagt över ansvaret för individens välfärd på familjen och vännerna. Även där står kyrkan stark, och de offentliga välfärdssystemen är inte särskilt utvecklade; den som spårar ur socialt eller ekonomiskt och saknar starka band till någorlunda välbärgade släktingar hamnar lätt på samhällets bakgård.
Tilliten mellan medborgarna är lika dålig eller ännu sämre i flera av de före detta socialistländerna i Östeuropa, till exempel Ungern, Polen och Slovenien. Människor minns förtryckets och angiveriets dagar, och den marknad som har vuxit fram är i stort sett helt oreglerad. Dessutom är de skattefinansierade skyddsnäten mycket glest vävda.
– Inkomstklyftorna är enorma, stora folkgrupper lever i rå fattigdom och korruptionen är ett allvarligt problem. En stor andel av invånarna tvivlar starkt på politikernas vilja att minska gapet mellan rika och fattiga, och många är dessutom väldigt misstänksamma mot sina medmänniskor – var och en får klara sig själv, säger Mikael Rostila.
Sverige ligger alltså i topp i Europa när det gäller mellanmänsklig tillit, enligt Mikael Rostilas avhandling. Och ju större tillit hos befolkningen, desto bättre folkhälsa; detta samband har en lång rad forskarlag i världen funnit.
Men när Statens folkhälsoinstitut i våras genomförde den årliga nationella folkhälsoenkäten svarade 26 procent av kvinnorna och 27 procent av männen nej på följande fråga:
”Tycker du att man i allmänhet kan lita på de flesta människor?”
Mest misstänksam verkar befolkningen i Skåne vara, enligt enkäten; var tredje skåning svarade nej på samma fråga. Och den största tilliten tycks västerbottningarna ha; en av fem svarade nej.
Det finns forskare som hävdar att det snarast är de människor som lever i modernt individualiserade välfärdssamhällen av nordisk modell som blir ensamma och förlorar sina relationer, sin tillit och sin känsla av ansvar inför släktingar, vänner och medmänniskor – där ska ju samhället ta hand om dem som råkar illa ut.
Men de flesta studier på området ger ändå stöd åt Mikael Rostilas tes: att solidaritet genom skattesystemet inom ramen för ett välfärdssamhälle av svenskt snitt leder till mer umgänge, högre tillit och bättre hälsa hos befolkningen.
– När samhället griper in och hjälper de arbetslösa och de gamla, de fattiga och de sjuka – då minskar ju belastningen på dessa människors privata nätverk. De behöver inte be om hjälp och kan umgås med släktingar och vänner under positiva former, utan att behöva känna sig underlägsna och beroende, säger Mikael Rostila.