Filmen "Motorsågsmassakern" blev symbolen för det onda när debatten om videovåldet kom i gång i början av 1980-talet.
Den ena sidan påstod att unga människor tar skada av extrema våldsfilmer, och att särskilt pojkar kan inspireras till att själva använda grovt våld. Den andra sidan varnade för moralpanik och hävdade att ungdomar mycket väl kan skilja mellan fiktion och verklighet; medievåldet behöver inte alls leda till verkligt våld.
Forskarlag världen över intensifierade jakten efter kunskap, och år 2001 sammanfattade massmedieforskaren Cecilia von Feilitzen vad experterna hade funnit. Med de mest relevanta forskningsrapporterna som bas gjorde hon bedömningen att film- och tevevåldet troligen orsakade omkring 5-10 procent av den aggression som pojkar och unga män visade under tonåren och ungdomstiden.
Cirka 90-95 procent av ungdomarnas aggressivitet skulle alltså bero på andra faktorer, till exempel personlighetsstörningar eller drogmissbruk, den sociokulturella bakgrunden, förtryck eller bristande trygghet i familjen, skolan, kamratkretsen.
Cecilia von Feilitzen pekade på en ond cirkel: det är de redan aggressiva tonåringarna som är mest intresserade av medievåld, och me-dievåldet förstärker i sin tur deras aggressivitet.
Just de ungdomar som far mest illa i livet är nämligen allra känsligast för den påverkan som grova våldsskildringar utgör.
Hur går då denna påverkan till? Jo, våldsskildringarna drar upp nya spår i hjärnan, enligt vissa forskare. Inte så att man genast går ut på gatan för att utsätta människor för samma sorts våld som man just har sett på film eller teve. Men man lagrar kunskapen som idéer eller tankescheman för hur man kan handla i en våldsam situation.
Somliga ungdomar gör detta medvetet. Enligt två skandinaviska studier som gjordes 1998 förekommer det att kriminella tonårspojkar använder särskilt brutala våldsfilmer i syfte att lära sig hur man effektivast slår ut sin motståndare, och inför planerade gängkrig hetsar de upp sig genom att se samma scener gång på gång.
Amerikanska forskare har i sin tur visat att unga män som konsumerar stora mängder våldsporr blir mer känslokalla inför våldtäkter.
Efter debatten om videovåldet har filmvåldet gradvis blivit ännu grövre. Numera har de allra flesta barn och ungdomar dessutom extrema våldsskildringar och brutala sexscener tillgängliga i sin egen dator, varje minut, dygnet runt. Och vilken inverkan detta har - det har få forskare hunnit undersöka.
- Vi vet faktiskt inte hur barn påverkas av internetvåldet, säger Cecilia von Feilitzen.