Det hålls särskilda pappakurser för att förbereda männen för det nya livet som förälder.
– Ni ska varken föda eller amma. Samtidigt är det viktigt att ni finns där hela tiden. Då gäller det att ta en aktiv roll redan från början. Kontakten med barnet kommer inte av sig själv.
Det säger kursledaren Mats Berggren till en grupp blivande pappor som samlats i mödravårdscentralens kurslokal i Gamla stan.
Fyra pappor har dykt upp. Normalt brukar det komma ett tiotal.
– Bara att ni är här betyder att ni är mera ”på” än de flesta. Fortsätt med det. Det är alldeles för lätt att hamna utanför som pappa, säger Mats Berggren.
Sin första kurs för pappor höll han 1999 på en mödravårdscentral i Stockholm. I dag är utbudet större och han uppskattar att var tionde mödravårdscentral ordnar pappakurser.
– I början nådde man bara väldigt engagerade män som redan visste väldigt mycket, och inte dem man hoppades skulle komma. Nu är det så pass utbrett att många olika pappor går de här kurserna.
Pappor behöver träffa andra i samma situation. Det stärker tillhörigheten. De behöver också en bekräftelse på att de kan ha andra frågor än kvinnan och att de inte är ensamma om att tänka som de gör, menar Mats Berggren.
De flesta kommer av ren nyfikenhet. Många säger att det är kvinnan som sagt att han borde gå.
– Det är inte det att man inte är intresserad. Men man kommer litet på efterkälken hela tiden, säger en deltagare.
Det kan bero på att det är kvinnan som ska genomgå den helt överskuggande händelsen som allt kretsar kring: förlossningen.
– Det blir aldrig så påtagligt för oss. Därför blir man litet som en sekreterare när man följer med på alla undersökningar, säger en man.
Just därför är det så viktigt att ställa sina egna frågor för att stilla sin högst påtagliga oro, menar Mats Berggren.
Förlossningen är ett dramatiskt skede då mannen känner sig maktlös. Därför kan frågorna handla om hur det konkret ser ut på en förlossningsavdelning, serveras det mat om förlossningen drar ut på tiden?
– Inget blir väl som man har trott, säger någon.
– Det blir väl en blandning av allt, från spänning till oro och skräck, säger en annan.
Alla är överens om att de vill vara ett bra stöd och ”stå ut vad som än händer”.
– Det pratas om att kvinnan är i en bubbla. Då får man väl visa att man förstår det, säger en man.
Mats Berggren ger rådet att inte filma och fota så mycket under själva födseln.
– Ägna er inte för mycket åt att dokumentera förlossningen. Det känns inte alltid så bra att allt finns på film efteråt. Sånt kan ni göra före och efter. Det kan kännas tryggt att ha något att göra. Men prata med henne i stället, säger Mats.
Massera och hämta saker är i stort sett det mannen ska ägna sig åt, och hålla koll på hur många sekunder det går mellan värkarna.
– Det kan kännas futtigt, men det är då ni gör största nyttan, säger Mats Berggren.
Några av papporna är oroliga för att det stora prinsessbröllopet i juni ska korka igen trafiken när de måste åka med ilfart till BB. De undrar också om de ska ta den egna bilen eller en taxi.
– Det är stressigt att köra själv. Taxi är bättre. Ni kommer att behövas i baksätet bredvid mamman, säger Mats som varit med om fyra nedkomster.
När förlossningen väl är avklarad är papporna överens om att de ska ta ett stort ansvar och vara närvarande för barnet, från dag ett.
– Nyckeln till att ni ska lyckas med det är att ni sänker kraven. Lägg ned alla stora projekt som kan ställa till det, säger Mats Berggren och ritar en cirkel på tavlan för att illustrera ”livspusslet”.
Han uppmanar dem att inte få dåligt samvete om de inte hinner med. Familjelivet och förhållandet ställs ofta på sin spets det första året. En stor andel nyblivna föräldrar separerar innan barnet hunnit fylla två år.
Någon säger att mamman och barnet kommer först om det skulle strula till sig. Han får medhåll.
– Behöver hon vara hemma litet mer så får hon det. Hennes tid med barnet är inget man vill tafsa på, säger en man.
Visst kan pappan jobba på att skapa en bra anknytning till barnet genom att vara hemma efter det första året, menar Mats Berggren.
– Men den kontakten kommer inte av sig själv. Det gäller att jobba hårt på den.
Så pratar de om hur mycket det kan vara värt att ”offra” för att vara hemma. Någon menar att ekonomin är underordnad och att kontakten med barnet är så pass viktig att han kan tänka sig att äta blodpudding för att kunna vara hemma.
– Det är just det varje förälder måste fråga sig. Hur mycket är jag beredd att betala för relationen med mitt barn?
– Jag har kompisar som köper en bil för 300 000 kronor och tar ett lån på det. Två pappamånader kostar bara en tiondel av den bilen, säger Mats Berggren.