Hon är doktor i etologi, läran om djurs beteende, författare till flera faktaböcker om hundar, och ledamot i styrelsen för den ideella organisationen Djurskyddet Sverige.
- Varför vi har husdjur? Det är en oerhört känslig fråga, säger hon med ett kärvt leende.
För hundra år sedan var husdjuren "nyttiga" och fick mat i utbyte mot att de arbetade. De drog slädar, vallade får och satte efter viltet i skogen - eller höll rent från råttor och möss.
Nu för tiden har vi sällskapsdjur av känslomässiga skäl. Samtidigt som den psykiska ohälsan ökar bland människor växer antalet hundar, katter och exotiska djur.
- Idealet är ju att vi utvecklas som människor, att vi mognar emotionellt, genom att leva med djur. Men i stället använder vi dem som tröst, för att lindra psykiska problem och kompensera dåliga relationer och brister i det sociala nätverket, säger Kerstin Malm.
Allra bäst uppfyller sällskapsdjuren sin nya roll om de är osäkra, beroende och onaturligt hårt bundna till oss. Helst ska hunden bara ty sig till husse eller matte: "Du ska inga
andra människor hava jämte mig."
- Det kan bli en närmast symbiotisk relation. Det finns hundägare som inte ens vill ha hundvakt av rädsla för att deras hund skulle kunna få en relation till någon annan.
Vissa raser har lättare att bli väldigt bundna till ägaren, som till exempel vallhundar och fågelhundar. Men man kan skapa ett osunt beroende hos alla typer av hundar - och även hos katter - genom att ta dem för tidigt från mamman. Följden blir att de drabbas av separationsångest och snuttar och "limmar" på ägaren.
Enligt de nya reglerna för hundar och katter, som träder i kraft den 1 maj, ska valpar få vara kvar hos tiken och uppfödaren i minst åtta veckor, då de oftast slutat dia, efter födseln. Kattungar ska få vara kvar hos mamman och uppfödaren i minst tolv veckor. Annars är risken stor att de får separationsproblem.
- För min del kunde rekommendationen gärna fått vara tio tolv veckor för valpar också. De som får vara kvar lite längre hos tiken blir ofta tryggare. Men många uppfödare mäktar inte med att hålla dem längre än åtta veckor. De får ju större behov ju äldre de blir, både av social träning och miljöträning.
Alla hundägare är inte ute efter villkorslös kärlek. Det kan i stället vara villkorslös lydnad som lockar en att skaffa hund. Då handlar relationen till hunden inte i första hand om tröst utan om makt. Här snackar vi inte bara om maskerade förare med kamphund. Sådana tendenser ser Kerstin Malm hos betydligt mer välartade ekipage på parkpromenad.
- Det finns till exempel folk som har för sig att hunden bara ska få nosa på omgivningen när de tillåter det. Det är såna idéer som gör att man undrar över människans behov.
En annan viktig drivkraft att skaffa hund är status och prestige.
- Tyvärr tenderar empatin att avta i takt med att statusbehovet växer. När den gamla hunden inte håller måttet på tävlingarna så skaffar ägaren en ny för att hålla sig kvar i eliten.
I den nya boken "Hund" (Bonniers 2008), som Kerstin Malm är en av huvudredaktörerna för, baseras rasindelning på vad hundarna använts till. Det kan vara kontroversiellt, den traditionella rasindelningen, FCI, utgår mycket från hundarnas utseende.
- Ett viktigt budskap i boken är att man inte ska låta tävlingen styra alla aktiviteter. Hunden behöver inte tävlingsmomentet. Den behöver arbetsuppgifter som den kan lösa och en stimulerande samvaro med oss.
Boken handlar om vad hunden är för ett slags djur och hur man bygger upp en bra relation till sin hund. Den tar också upp hundens naturliga åldrande, hur behoven skiftar genom livet.
- Även om hunden inte längre orkar gå långa promenader så har den behov av stimulans. Ensamhet kan vara särskilt ångestframkallande för en gammal hund som har sämre hörsel och syn och börjar bli senil.
Kerstin Malm är positiv till de nya reglerna för sällskapsdjur men hade gärna sett lite skarpare formuleringar.
De nya reglerna grundar sig på forskning som bland annat visar att djur inte mår bra av att vistas i bur. Men reglerna är inte konsekventa mot olika typer av hundar och ägare. Särskilt vid skönhetstävlingar och viltjakt är undantagen många:
I samband med utställningar får man ha hunden i bur hur länge som helst bara man rastar den varannan timme. Vid jakt får hunden vara i bur åtta timmar i sträck om den rastas var tredje timme. Samtidigt får matte som går och handlar inte ha hunden i bur hemma ens en timme. Kerstin Malm håller med om att reglerna är alltför inkonsekventa.
Hon hävdar bestämt att det ändå finns flera tydliga och mycket bra bestämmelser i de nya föreskrifterna. Det gäller bland annat att hundar inte får hållas i löplina permanent eller bindas inomhus.
- Att valpar yngre än fyra månader bara får lämnas helt ensamma kortare stunder är också bra. Och äntligen blir det uttryckligen förbjudet med tvångsparning av tikar.
De regler som berör både hundar och katter stipulerar att djuren ska ha tillsyn minst två gånger per dag och få sitt behov av social kontakt tillgodosett. Hur den här kontakten ska se ut, när den ska ske och hur långvarig den bör vara, om det säger de tvingande reglerna ingenting. Att det ska vara kvalitet på umgänget med husdjuren är bara rekommendationer.
För hundar gäller att de ska rastas ute efter behov. Rekommendationen är att vuxna hundar bör rastas minst var sjätte timme under dagtid, medan valpar och äldre hundar behöver rastas oftare.
- Problemet är att många hund-ägare inte alls inser hur stora behov deras hund har av samvaro och stimulans, säger Kerstin Malm.
Men vad händer då med hundar som inte får sina behov tillfredsställda?
- De samlar på sig ångest och oro. Det är till exempel större risk att de gör utfall mot andra och drar i kopplet när de väl kommer ut.
Stökig i parken är bara förnamnet, har det visat sig. Många ensamhundar visar en rad tecken på oro och otrygghet: de kan dregla mycket, skälla, yla eller skaka.
Separationsångest kan också yttra sig i att den kissar och bajsar inomhus och river ner eller biter sönder inredningen. Det finns exempel på hundar som tuggat sig igenom en hel vägg.
- Det måste vara en protest, säger hundägare ofta när deras hund kissar inomhus. I själva verket är det typiskt för otrygga hundar. En del har för sig att hunden sätter sig upp mot dem eller att den är svartsjuk. De tycker att sådana beteenden motiverar att de straffar djuret.
Samma ägare tror ofta att man kan uppfostra hunden genom att få den att förknippa oönskade beteenden med någon obehaglig upplevelse. Ungefär som när sängvätande barn skulle "botas" med en lätt elstöt så fort madrassen blev fuktig.
- Sådana patentlösningar serveras i en del teveprogram där experter tar itu med "ouppfostrade" husdjur. Där utgår man sällan från några djupare resonemang om varför djuret gör så här, säger Kerstin Malm.
Ångest och oro behöver inte synas i utagerande beteende. Det kan yttra sig i depression och passivitet också.
- Jag hade en tolvårig hanhund på rådgivningskliniken i Skara som plötsligt fick akuta problem - han förstörde inredningen, bet sönder saker och ylade. Ägarna hade med tiden lämnat honom mer och mer ensam. Nu när han var så gammal och lugn behövde han ju inte så mycket promenader och stimulans, tänkte de.
Han var ofta ensam hela dagar och ibland även på kvällar. Till slut brast det för hunden. Efter succén med fysisk aktivitet på recept, har det nu kommit förslag om att man ska kunna få djur och natur på recept. Kerstin Malm är skeptisk - inte till forskningen som visar hälsoeffekterna, utan till idén om hur det ska genomföras.
- Eftersom den goda hälsoeffekten enligt min mening finns i den empatiska relationen till djuret är det viktigt vilken attityd man har. Sällskapsdjur på recept förmedlar att man ser djuret som en sak.