– Hemmafrun har kommit igen, i alla fall i drömmarna. Det kan ses som en backlash på all den kamp för jämställdhet som tidigare generationer kvinnor utkämpat. Men det kan också tolkas som om de riktigt unga tror att vi är så jämställda att det inte spelar någon roll om kvinnorna stannar hemma, säger Rebecka Edgren Aldén.

Tillsammans med Tinni Ernsjöö Rappe har Rebecka skrivit boken ”Skriet från kärnfamiljen” (Albert Bonniers förlag), och i sin blogg med samma titel fortsätter hon att resonera om hemmafrudrömmar och jämställdhet.

– Backlashen började redan med oss 70-talister. Vi gjorde uppror mot våra mammor och slängde bort mycket av det som de uppnått. Det började bli fult att ha barnen länge i förskolan, och fult till exempel med halvfabrikat som underlättat mammornas vardag, säger Rebecka.

Många faktorer har spelat in i trenden ”tillbaka till hemmet”. Händelser som den 11 september har bidragit till en upplevelse av otrygghet i samhället. Intresset för heminredning, matlagning, bakning har exploderat på senare år.

En opinionsundersökning nyligen visade att många 80-talistkvinnor säger sig gärna vilja bli hemmafruar.

– Men undersökningen visade också att det inte handlade så mycket om politiska idéer som om estetiska drömmar, ett slags mode som vi kan se i teveprogram som i ”Desperate housewives” och i bloggar som Underbara Clara.

Rebecka har träffat många 80-talistkvinnor som tycker att det känns omodernt att prata om jämställdhet, de ser det som en självklarhet.

– De som varit med och kämpat för jämställdhet tycker nog att de unga är blåögda. Jag tror att hela samhället vill behålla bilden av att vi är så jämställda, men den stämmer inte. Papporna tar bara drygt 20 procent av föräldraledigheten, det är småbarnsmammorna som vabbar och som jobbar deltid, medan småbarnspapporna jobbar mest av alla.