"Jag uppskattar DN:s initiativ att ta upp tio Guds bud i modern tappning", skriver Ulrika Erlandsson.
Hon har själv skrivit en bok, "Makten att befria" (KPN) om budorden. De "vilar på en allmänmänsklig moralisk grund och gäller människan i alla tider" men kom samtidigt till i ett speciellt historiskt sammanhang.
"I artikeln den 3 juli om det första budet, 'Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig', uttalar sig prästen Klas om problemet med det budet. 'Monopol på att alltid veta rätt och bäst är livsfarligt', säger han. Jag skulle önska att han läst budorden i sitt sammanhang" skriver Ulrika Erlandsson.
"Budorden ges till Israels folk direkt efter det att de befriats från slaveriet i Egypten. Jahve, är guden som givit folket frihet, nu gäller det att de ska behålla denna frihet. Den egyptiske guden, Farao, försatte folket i slaveri. Varken Farao eller någon annan gud, ingen annan makt, inget förslavande system eller förtryck ska någonsin få försätta dem i slaveri igen."
"Tack för alla de underbara artiklarna om Guds budord, inte minst den sista - om det 'elfte', som Jesus instiftade. Sådana artiklar får mig att gilla DN skarpt", står det i ett e-postbrev från Marko.
"Artiklarna om Tio Guds bud har gett mycket stimulans till samtal", skriver Sven-Olof Petersson i Jönköping. "Bibelns budskap får starkare pregnans, när man möter det i en dagstidning."
Annamaria Forsberg, konstnär och lärare, skriver så här:
"Precis som prästen Carl Dahlbäck som den 3 augusti talar om det tionde budet ser jag budorden som kloka råd, levnadsregler, som - om vi skulle följa dem - skulle underlätta livet och hjälpa oss att leva i fred och frid ... paradisiskt till och med.
De första två buden har jag däremot en helt annan syn på än artiklarna i DN, vilket beror på att jag ser själva Gudsbegreppet på ett annat sätt. För ett par år sedan lekte jag med tanken att byta ut ordet Jesus mot Kärleken, och Gud mot Livet - och plötsligt förvandlades innehållet i Bibeln och blev fullständigt begripligt och förnuftigt. (Kanske ett tips till andra sekulariserade som fått sin Gudsbild förstörd och förvanskad till en Vitskäggig Farbror På Ett Moln.)
Sedan dess har Gudsbegreppet vidgats för mig till Den Högsta Kraften/ Energin/ Kärleken/ Makten/ Slumpen/ Meningen/ Skaparen av Livet och Allt annat.
Så för mig innebär det första budet ´Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig´ att ´Du ska inte betrakta Någon Annan Människa eller Något Annat som Gud´.
Hur lätt är det inte att i till exempel förälskelsen bryta mot det budet (och vilken svår tid är det inte innan man insett att den andra är precis som vilken människa som helst)! Du ska alltså inte heller betrakta chefen ...idolen ...(den religiösa) ledaren ...nya bilen ...jobbet ...dina föräldrar ... osv som Gud. Det handlar om att se Gud i livsflödet, i naturen, i "slumpen", i kärleken (alltså inte en person du älskar, utan i känslan), i allt skapat i stället.
Det andra budet ´Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn´ hänger samman med det första och kan omöjligtvis handla om att ´svära´. Inte skulle väl skaparen av allt vara så futtigt barnslig heller?!
Såna tankar måste han/hon ha fnissat åt!
Jag tror att budet riktar sig till dem som rättfärdigar onda gärningar (det vill säga bryter mot de andra nio buden) i Guds namn. Maktgalna erövrare som i Guds namn skövlar, våldtar, mördar, stjäl, förtalar i så kallade religionskrig är ett utmärkt exempel. Att i världsliga sammanhang missbruka ett namn innebär för mig att förfalska/ljuga om vad en person sagt, gjort eller vill, inför någon annan människa för att få egna fördelar. Eller hur?
Så. För mig handlar det andra budet om aktning för och om sanning om Skaparen och det skapade.
En sak till: Visst är det väl märkligt att kyrkan valt att skilja på nionde och tionde budet (för de handlar ju i grunden om samma sak: begär) och i stället lagt det sammanfattande kärleksbudskapet vi fick i Nya Testamentet utanför?"
Hans W Levy, ledamot av Advisory Council of the Board of Governors of B'nai B'rith och fd mångårig ordförande i Judiska församlingen i Göteborg är besviken på artikeln om det första budet. I artikeln står det att när Jesus utmanade det judiska etablissemanget och dess "sanning" avrättades han på korset.
"Det är en direkt upprepning av den lära, som inom den unga kristenheten blev den vedertagna sanningen omkring tredje århundradet av vår tideräkning och som givit upphov till otaliga förföljelser av judarna helt intill vår tids Förintelse. Det är otroligt att DN kan trycka dessa ord", skriver han.
"Under Jesu levnad var judarna delade i två stora - i dag skulle vi säga - partier, nämligen sadducéerna och fariséerna. Vi känner mycket väl till deras 'partiprogram', för det finns mycket skriftligt som bevarats intill våra dagar. Ingenstans nämns Jesus, han och hans lära var tydligen inget ämne som intresserade dem. Jesu lärjungar fick söka sina anhängare bland folket. Inte heller den store historikern Flavius Josefus, som föddes vid den tid då Jesus korsfästes och som skrivit den mest utförliga historien om sin tid, nämner Jesus med ett enda ord. Vi vet däremot att den romerska prokuratorn (ståthållaren) Pontus Pilatus vid upprepade tillfällen blodigt slog ner revolutioner och även lät avrätta förmodade revolutionärer. Och det är historiskt sannolikt att Pontius Pilatus betraktade Jesus och hans lärjungar som en revolutionär grupp.
För resten känner judendomen inte till annat dödsstraff än stenande - korsfästning är romersk."
Artikeln om det åttonde budet, "Du skall inte vittna falskt mot din nästa", handlade till stor del om att inte bli trodd.
Det har Anita E tagit fasta på:
"Jag vill bara tala om hur det är att bli beskylld för att ljuga när man är hur ärlig som helst. När jag gick i läroverket, troligen åk 4-15 år, blev jag beskylld för att fuska. Eftersom det inte skulle ha fallit mig in tog jag oerhört illa vid mig. Det var läraren i kemi som sa att jag fuskat på en lappskrivning. Dittills hade jag tyckt att kemi, fysik och matematik var mycket roliga ämnen. Efter denna orättvisa beskyllning läste jag aldrig mer någon läxa i fysik och kemi. Kanske blev hela mitt liv ändrat efter denna otäcka beskyllning, som jag minns mycket väl trots att det är över 50 år sedan!"
Karin Wiger har skickat in en version av de tio budorden som Ulf Wiger och Peter Köhler, då elva år, formulerade år 1978:
1. Du skall icke taga liv eller egendom utan ägarens fulla tillstånd.
2. Du skall icke svära mer än nöden kräver.
3. Alla skall ostraffat få innehava sin egen personliga åsikt.
4. Du skall alltid anamma det goda i livet.
5. Visa vördnad och respekt för dina medmänniskor.
6. Försök att hålla Moder Jord så ren som möjligt.
7. Håll god hygien.
8. Det är ej lönt att hetsa upp sig i knepiga situationer.
9. Om du hetsar upp dig tänk på 5:e budet.
10. Var alltid redo att räcka en hjälpande hand."