Daniel Jonas, 59, är omskuren sedan spädbarnsåren. För honom personligen är omskärelsen helt oproblematisk.
– Som barn tänkte jag inte på det över huvud taget, säger han. Jag är uppvuxen i en miljö där de allra flesta män var det. Men som jude befinner man sig ju i en mängd sammanhang. I skolan var jag säkert ganska ensam om det, men det är ju ingenting man går omkring och pratar om eller funderar på, tycker jag.
Den egna sonen omskars på åttonde dagen så som den judiska traditionen påbjuder. Men Daniel är noga med att påpeka hur viktigt det är att ta hänsyn till omständigheterna.
– Det finns många skäl till att vi gör det så tidigt, bland annat orsakar det mindre lidande då. Men inom judendomen är vi noga med att man ska bevara hälsa och inte utsätta sig för onödiga faror. Omskärelsen sker bara om pojken är helt och hållet frisk, har han exempelvis gulsot som nyfödda ibland kan ha, då väntar man så klart.
För Daniel är omskärelsen en stor del av hans judiska identitet.
– I min värld ska man inte göra uppdelningen sekulär eller religiös. För mig är judendomen en etnicitet, ett sätt att leva där religionen kan ses som basen. Genom omskärelsen för man in barnet i den här gemenskapen.
– Om omskärelse skulle förbjudas så skulle vi från den judiska församlingens sida förmodligen ta upp det som ett diskrimineringsärende. För mig är det en självklar rättighet. Men det betyder ju inte att jag har några som helst synpunkter på hur andra gör. Jag vet att det finns judiska föräldrar som inte vill omskära sina söner, men det innebär inte att vi på något sätt utesluter dem från vår gemenskap.
Eduardo Grutzky föddes 1956 i en judisk familj i Argentina och kom till till Sverige 1984. Som jude är Eduardo omskuren och han har även låtit omskära flera av sina söner. Men med tiden har han kommit att ifrågasätta traditionen.
– När jag började arbeta med hedersrelaterat våld kom jag också att intressera mig för kopplingen mellan religion och mänskliga rättigheter, berättar han. Då slog det mig att omskärelse av pojkar är en akt av barbari. Även barn har mänskliga rättigheter och de ska inte behöva bli av med en del av sin kropp bara för att religionen säger så.
Eduardo är kritisk till Socialstyrelsen som menar att manlig omskärelse är en så viktig del av judendomen och islam att den inte kan förbjudas med hänvisning till mänskliga rättigheter.
– Det är som att säga att barn till judiska eller muslimska föräldrar inte har samma rätt till sina kroppar som barn med ett svenskt etniskt ursprung. Man säger att det är rasism att inte tillåta omskärelse, men ur mitt perspektiv är det rasism att tillåta omskärelse.
Eduardo har själv inga direkt negativa erfarenheter av att vara omskuren.
– Jag kan inte uttala mig om vilken påverkan omskärelse har sexologiskt eftersom jag själv aldrig haft förhud. Jag upplever inte något personligt trauma men jag har många gånger funderat på hur det skulle vara om min kropp hade lämnats orörd som barn.
– Många säger att kvinnlig könsstympning inte går att jämföra med manlig. Men Gunnar Göthberg, ordförande i svensk barnkirurgisk förening, säger att den ”mildaste” formen av kvinnlig könsstympning, så kallad prickning, är ett mindre ingrepp än manlig omskärelse. Och prickning är förbjudet enligt svenska lag, säger han. Jag tror att omskärelse är en tradition som kommer att dö ut så småningom, jag har flera släktingar i Israel som inte omskurit sina söner.