– Jag passade nog inte in på beskrivningen av en deprimerad person, inte som jag tyckte i alla fall. Jag gick ut på krogen varje helg förut och ibland i veckorna. Och visst drack jag då. Men jag tål mycket och gör aldrig bort mig – även om det ofta blev sent.
Sedan gick jag i kbt-terapi tjugo gånger och slutade festa och satsade på jobbet i stället.
Jag har varit sambo en gång i tiden och haft familj, men under många år levde jag ensam och hade flera korta relationer. Jag har lätt för att träffa kvinnor, men svårt att leva i tvåsamhet. Barnen har hunnit bli stora. De har växt upp hos sin mamma, hon ville ha det så och jag tyckte det var lika bra. De var så små och jag jobbade ändå så mycket. Dessutom tränade och tävlade jag mycket på fritiden.
Men så träffade jag en tjej som det blev allvar med. Hon tyckte att mitt jobbande och tränande var galet – jag fattade ingenting. När jag skar ned på det kom olustkänslorna i kapp mig.
Till slut gick jag till doktorn och fick antidepressiv medicin. Efter att jag har träffat en terapeut, förstår jag att jag har jobbat i stället för att komma i kontakt med mina känslor.
Många tycker nog att jag har blivit konstig som bryr mig mindre om karriären och mer om att vara hemma med dem jag tycker om. Men jag önskar att jag hade fattat det här mycket tidigare, då hade nog mina livsval sett annorlunda ut.