Han har fått hatbrev där han kallats för det största svinet i Europa. Hans bok har sågats av många kritiker, men den har sålt som smör i hemlandet Holland och har nu översatts till många språk, bland annat svenska. Den har lanserats som skoningslöst ärlig.
Ray Kluun har skrivit en självbiografisk roman där han berättar om sin frus cancersjukdom och död. Men det som väckt kraftiga reaktioner är hans beskrivning av sin egen återkommande otrohet - som han inte kunde sluta med under sin hustrus sjukdom, trots att hon bad honom att låta bli under den tid hon hade kvar.
Han skriver om förbjudna känslor. Som exempelvis hur han började undra om han verkligen älskade sin hustru när hennes kropp förvandlades av cancern. Och om hur han ständigt tänkte på sex och andra kvinnor, när det förut så sexuellt passionerade förhållandet med hustrun blev asexuellt på grund av sjukdomen.
Själv menar han att hans bok handlar om kärlek.
- Jag ville inte alls skriva en bekännelse, utan berätta om hur kärleken till slut övervann allt - min hedonism, min egoism, och den hemska cancern. Vi var tillsammans in i det sista, och vi förstod varandra. Det var en upplyftande erfarenhet, som jag ville dela med mig av.
Tycker han att boken har missförståtts av läsare och kritiker? Nej, egentligen inte, säger han.
- Det skulle vara alldeles för lätt att försvara sig med det. Jag tycker att boken är som en spegel, man ser det man vill se. Jag har fått många positiva reaktioner också, folk har känt igen sig och många har förstått att det är kärlek jag skriver om. Det är många som lever dubbelliv, det är många som har dåligt samvete. Vi vill vara goda, men vi lyckas inte alltid och vi gör saker som är fel mot andra.
Han blev först förvånad över att det framför allt är äldre personer som varit förstående, medan yngre varit mer fördömande, berättar han. Han trodde att det skulle vara tvärtom, men nu inser han att det handlar om livserfarenhet. Är det något han själv lärt sig av det som hände, är det att inte döma andra: Fina värderingar är lätta att ha innan man sätts på prov.
Bokens huvudpersoner, Sten och Carmen, är ett vackert och lyckat par i reklambranschen, med en liten dotter - precis som Ray Kluun och hans avlidna fru Judith. Sten är en man som skiljer på sex och kärlek. Så länge det bara handlar om sex är otrohet ganska okej, tycker han, och frun är införstådd även om hon inte är förtjust. Men under Carmens sjukdom inleder Sten ändå en allvarlig kärleksaffär med en annan kvinna, precis som författaren själv gjorde - i dag lever Ray Kluun tillsammans med den kvinnan.
Ray Kluun förstår dem som blir arga när de läser boken, framhåller han.
- Jag är inte stolt över mitt beteende, det är ingen rekommendation. Jag skulle själv bli arg och ledsen om någon betedde sig likadant mot mig. Men för mig handlade det om att överleva, och det försöker jag beskriva.
Redan innan hans fru Judith blev sjuk var Ray Kluun vanemässigt otrogen då och då, han beskriver sitt alter ego Sten som "monofob", trots att han älskade Judith djupt. När hon blev allt sjukare satsade han förtvivlat all sin energi på att hjälpa henne och ställa upp för henne, säger han. Det blev nästan hela hans liv.
- Då måste man kanske fly till något, dra sig tillbaka till något. För mig blev det nattliv och kvinnor, för andra blir det kanske något annat, någon hobby de tycker om. Det är ingen ursäkt, mitt beteende var barnsligt och dåligt, men så såg verkligheten ut. Sedan hände ironiskt nog det som jag intalat mig aldrig skulle hända - jag blev kär i en annan kvinna. Jag kände mig fruktansvärt skyldig, men visste samtidigt att jag annars inte hade överlevt känslomässigt. Jag bestämde mig för att överlevandet var viktigare än det etiskt och moraliskt riktiga.
I boken ville Ray Kluun också beskriva krockarna mellan sexualiteten och den svåra sjukdomen, säger han. Ett ämne som känns tabu, trots att det i verkligheten kan bli så påtagligt.
- Nästan ingen vågade ta upp frågan om sexualitet med oss, varken med mig eller med Judith. Men brösten är symbol för kvinnligheten, mer än någon annan kroppsdel, därför kan just bröstcancer upplevas som så förödmjukande. Jag vill visa på kontrasterna, den vackra och sexiga Carmen som blir av med sitt bröst, behandlingen som tar bort hennes femininitet, hennes sexuella känslor. Och Sten som undrar om han måste dela allt detta med henne.
Under intervjun berättar Ray Kluun levande och nyanserat om sjukdomstiden, om kärleken till hustrun och om sina dilemman. Men bokens Sten har en lite kylig, nästan nonchalant ton, han beskriver både sin otrohet och sjukdomens fasor med ett slags distans. Hur mycket av sig själv har Ray Kluun placerat i Sten?
- Min mamma sa "Sten är en mer utflippad version av dig", och det stämmer nog ganska bra. Hans känslor och fantasier är exakt som mina. Han kan inte förstå och acceptera att det fruktansvärda har inträffat, att bomben har exploderat. Men Sten är mer cynisk än jag. Det är hans sätt att skydda sig mot smärtan, ett behov som jag själv hade och som jag velat lyfta fram i boken.
När Judith och Ray Kluun fått veta att cancern inte gick att hejda, att Judith skulle dö, gick de till barnpsykiatrin för att få råd om hur de skulle förbereda och hjälpa sin lilla dotter. Där sa man att barn känner på sig att de kommer att mista någon nära, och börjar ta distans från den personen, berättar han.
- Det slog mig att det var precis så jag själv gjorde. Ett slags själsligt självförsvar. Därför har Sten distansen.
- Jag gjorde allt för Judith, men blev rädd för att jag gjorde det av pliktkänsla - jag tänkte att om jag måste anstränga mig för att ställa upp så mycket, är det kärlek då? Samtidigt skämdes jag enormt för de tankarna. När Sten berättar om sådana tankar och känslor kan det låta kallt, men det visar hur han i sin rädsla försöker avskärma sig från kärleken.
Men kärleken mellan honom och Judith fanns kvar, ända till slutet, säger Ray Kluun. I boken beskriver han hur sjukdomen framskrider och om hur Sten och Carmen kämpar för att upprätthålla värdighet och livsglädje i sjukdomslivet, och om hur de ibland får slåss för att få rätt vård.
Ibland kämpar de tillsammans, ibland var för sig. Mot slutet blir det alltmer tillsammans, trots att Sten skickar sms till sin nya kärlek från sjuklägret. Carmen och Sten blir allt mer uppriktiga mot varandra, de talar om allt, och till slut ber Carmen om att få dö genom eutanasi, dödshjälp, som är lagligt i Holland.
- Den sista tiden var vacker, säger Ray Kluun. Jag trodde i min naivitet att jag skulle vara okej efteråt. Men så blev det inte. Jag kunde inte sluta festa i Amsterdam, jag mådde dåligt. Jag sålde firman och åkte till Australien med min dotter för att vara tillsammans med henne, för att sörja och för att skriva.
Judith hade uppmanat honom att skriva och berätta om det som hände dem, hela historien, säger han. Det började som ett terapeutiskt skrivande, men blev till en bok.
Även om han inte vill säga att han känner sig missförstådd, blir Ray Kluun sårad av de allra argaste skällmejlen och breven, tillstår han.
- Jag var faktiskt inte beredd på sådana reaktioner. Som alla andra vill jag att folk ska tycka att jag är en trevlig person, varför tror folk att man vill utmåla sig själv som ett monster? Det händer att jag känner ett behov av att försvara mig, jag kan skriva svar som "om jag är ett sådant stort svin, hur tror du då att det kommer sig att jag fortfarande har en bra och nära kontakt med Judiths familj och hennes vänner?".