Barnmorskan Ingeborg ville skiljas. Hennes man Johan var otrogen. En gång hade han tagit hem en kvinna och legat med henne fast Ingeborg var där. Och en annan, ogift och lösaktig, kvinna vittnade om att Johan varit otrogen även med henne.
Fru Ingeborg gick till rätten med sina klagomål. Straffet blev hårt för Johan, liksom för den kvinna som erkänt att hon varit ihop med honom:
"Hoorkarlen, för:ne Johan Olsson, dömdes till swärdet efther lagen, men hoorkonen skall bäre stadzens stener och förwÿses staden. Kommer hon igen, dhå skall hon stå samme rätt som han."
Bonden Matz Hinrichson och hans äls-karinna, hans egen sonhustru Märte, råkade än mer illa ut. När Märte blivit änka fick hon och svärfadern två barn tillsammans, trots att svärmodern fortfarande var i livet. Matz erkände inför rätten.
"...therföre sades, att hans både armer skole bliffue afslagne och både låren och han sedan halshugges. Och quinnen skall sätties quick i jordh."
Citaten är från Stockholms stads tänkeböcker, 1576 respektive 1580. Johan Olsson blev halshuggen och hans älskarinna fick skamstraffet att "bära stadens stenar" och blev sedan förvisad från staden, med hot om dödsstraff om hon vågade sig tillbaka. Den stackars Märte blev levande begravd.
Ända in på 1700-talet kunde äktenskapsbrott leda till dödsstraff i Sverige. I det gamla bondesamhället var normerna kring sexuellt umgänge bestämda och stränga. Sex före äktenskapet tycks ha tolererats ganska väl, om bara parterna gifte sig när förhållandet fick "följder". Med den utomäktenskapliga sexualiteten var det annorlunda. "Den som bröt mot sjätte budet hotades inte bara av världslig utstötning utan också av evig förtappelse", skriver Claes Ekenstam i "Kroppens idéhistoria".
Monogami är, och har varit, idealet som kyrkan och många samhällen slagit vakt om. Men i en stor majoritet av alla jordens kulturer råder faktiskt fortfarande polygyni, det vill säga att en man har rätt att ha flera hustrur. Det berättar Birgitta Tullberg, professor i zoologi vid Stockholms universitet. Polygyni finns också hos de flesta av våra närmaste släktingar i djurvärlden, alltså de andra primaterna.
Teorier om evolutionen av mänskliga egenskaper kan vara värdefulla när man försöker förstå mänskligt beteende, menar Birgitta Tullberg. Det är inte samma sak som att säga att ett visst beteende är "rätt" - det "naturliga" är inte nödvändigtvis det bästa. De evolutionära teorierna förklarar inte heller "allt". Det bästa är om man kan förena olika förklaringsmodeller, som biologiska och kulturella, tycker hon.
Hur mänskliga egenskaper utvecklas genom evolutionen är en invecklad process. Numera vet de flesta kanske att begreppet "den starkes överlevnad" är missvisande. Vem som klarar sig bäst beror på omgivningen, att kunna anpassa sig är ofta en bra överlevnadsstrategi.
I ett evolutionärt perspektiv har sexualiteten framför allt funktionen att säkra fortlevnaden. Det handlar både om att reproducera sig så mycket som möjligt och om att kunna skydda avkomman tills den blir livsduglig på egen hand.
- Graden av monogami hos olika arter har mycket med omhändertagandet av ungarna att göra, säger Birgitta Tullberg.
Även om det varierar mellan arterna är de grundläggande könsrollerna ganska lika, men de är inte absoluta. Det finns intressanta grupper av djur där rollerna blivit omvända, berättar Birgitta Tullberg. Hos sjöhästar är hanarna gravida och satsar totalt sett mer än honorna på avkomman. Och så finns förstås de "sociala insekterna", där de flesta individerna inte reproducerar sig alls utan jobbar och uppoffrar sig för de få som är fertila. Hos nakenråttor finns ett liknande system.
Skillnader i kroppsstorlek mellan honor och hanar är starkt kopplade till det som kallas parningssystem. När hanarna är mycket större är systemen mer polygyna. Det beror på att konkurrensen om honorna utvecklat kroppsstorleken hos hanarna. En sjöelefant kan ha ett harem på 100 honor. Men det finns också mer jämstora djur som lever i par och föder upp sin avkomma tillsammans, som de flesta fågelarter.
Det brukar man räkna som monogami, säger Birgitta Tullberg. Men någon sexuell trohet handlar det inte nödvändigtvis om. Hos djur som lever i par förekommer ofta så kallade extra-pair copulations, alltså kopulation utanför parförhållandet, i olika omfattning.
- Samtidigt försöker båda vakta sin partner och förhindra "otroheten", den är riskabel. Hanen riskerar att vara med och föda upp en avkomma som inte är hans. Honan riskerar att hanen ska lämna henne vilket leder till sämre omsorg om hennes avkomma.
Var hamnar då människan i allt det här?
- Vi har storleksskillnad mellan könen, men mindre än hos våra närmaste släktingar, säger Birgitta Tullberg. I vår linje har den skillnaden minskat, och antagligen också graden av polygyni. Men mycket talar för att vi i grunden haft ett parningssystem åt det polygyna hållet. Någ-ra genuint polyandriska samhällen, där kvinnorna har rätt till månggifte på motsvarande sätt som männen i många kulturer, tycks inte finnas. I västvärlden har polygynin ju försvunnit, här talar man om seriell monogami i dag. Man har flera partner genom livet, men en i taget. Det finns data som tyder på att män som gifter om sig flera gånger också får fler barn, medan antalet barn inte påverkas hos kvinnor som gör samma sak.
Sett från evolutionens synpunkt är det rätt begripligt att män/hanar är otrogna, på så sätt sprider de sina gener. Att även kvinnor/honor vill ha fler partner samtidigt är "ett evolutionärt problem", säger Birgitta Tullberg, det räcker ju med sperma från en enda individ. Ett tänkbart evolutionärt motiv är förstås att kvinnan kan få en ny kull livskraftiga barn med en individ med fler attraktiva egenskaper.
- I djurvärlden kan man ofta se att honorna helt enkelt tycker det är för jobbigt att streta emot när "främmande" hanar vill para sig med dem. De får gå med på det. Men det är uppenbart hos till exempel primater att honorna också själva inbjuder till parning med olika hanar. Det finns en teori om att det är en strategi för att skydda avkomman. En ny hane som konkurrerar ut den dominante hanen i en grupp dödar ofta de ungar som redan finns där. Har han parat sig med en viss hona är risken mindre att han dödar hennes unge när han tar över.
Om kvinnor var monogama enligt något slags naturlag skulle man inte lägga ner så mycket kraft på att vakta deras sexualitet i nästan alla kulturer, menar Birgitta Tullberg. Kontrollen varierar mellan kulturerna, men det är alltid mannens makt som ligger bakom, och det är en i grunden sexuell kontroll.
Otrohet är inget brott längre i Sverige. Men det väcker starka känslor, som kränkning, svartsjuka och aggressivitet, och ofta fördömanden från omgivningen.
- Känslolivet har evolverat för att det ska driva beteendet i en viss riktning, säger Birgitta Tullberg. Och otrohet är helt klart känslomässigt problematiskt.