Sebastian är fyra år gammal. Hans lillasyster Elin har just fyllt tre. Nu har ett år och sex månader gått sedan de sist träffade Tomas.
- Han var en bra pappa innan han försvann,
säger barnens mamma Carina. Jag vet att det är Sebastians högsta önskan att få träffa honom igen. Men han lägger bara på luren när jag ringer.
Sebastian fick hemska utbrott under de första månaderna utan Tomas. Han lade sig på golvet, sparkade omkring sig, ropade efter pappa och grät hejdlöst. Fortfarande rycker han till när han ser en blå bil av den modell som Tomas har.
En gång i våras ringde Sebastian upp sin pappa för att be honom att hämta på dagis. Men efter en halv minut lade han på luren. När Carina frågade vad Tomas hade sagt svarade Sebastian så här:
- Pappa sade att jag aldrig ska ringa honom igen, för det är alldeles för jobbigt för pappa.
DN har frågat Tomas varför han försvann ur barnens liv. Han svarade så här:
- Jag vill absolut inte tala om det här. Det är alldeles för jobbigt.
Tomas och Carina träffades på jobbet. Året var 1995.
- Jag minns att jag oroade mig lite över att han aldrig visade några känslor när han var ledsen, berättar Carina. Han skulle alltid vara så stark. Men jag slog bort oron. Jag var ju så förälskad.
Tomas var gift, och han hade två barn med sin dåvarande hustru. Men han skilde sig från henne och flyttade genast in hos Carina, innan skilsmässan var klar.
- Jag hade det jättefint med Tomas i början, berättar Carina. Men ganska snart märkte jag att han inte var rofylld i vårt hem. Något gjorde att han liksom sökte sig bort från familjen.
Carina födde deras son Sebastian i april 1997. Sju månader senare meddelade Tomas plötsligt att han hade sökt ett jobb i ett annat land och skulle vara borta i ett år. Den ammande Carina trodde inte sina öron. Hon sade tvärt nej, och det respekterade Tomas. Det blev ingen utlandstjänstgöring.
De köpte en villa på landet i Mälardalen.
- När jag blev gravid igen hade vi det jättejobbigt, berättar Carina. Tomas hade ständigt ont om pengar, och jag tyckte att jag fick ta en orimligt stor del av ansvaret för Sebastian. Någon månad före min andra förlossning var Tomas plötsligt borta i två veckor. Det var jättesvårt för mig, jag ammade Sebastian och hade Elin i magen, jag kunde inte sova och hade kroppen full av hormoner - och Tomas fattade inte att jag behövde honom. Det var nog då min kärlek till honom började dö.
I juli 1998 föddes Elin. Pappa Tomas verkade lycklig. Men några månader senare sökte han åter jobb utomlands, och denna gång sade han ingenting till Carina.
Hon fick nys om saken av en slump och blev hysteriskt arg. Men den här gången tänkte Tomas verkligen åka. Då ringde Carina till dem som hade skött rekryteringen, och när de fick reda på hur Tomas familjesituation såg ut var han inte längre aktuell för tjänsten.
- Många tycker nog att det var bitchigt gjort av mig, säger Carina. Men vi hade ju två små barn och han tänkte bara dra!
Tomas blev milt uttryckt förbannad. Han sade åt Carina att dra åt helvete, packade en väska och försvann. Under åtta veckor träffade han varken Carina eller barnen.
Carina bodde kvar i villan. Hon hade det svårt. När hon var som mest deprimerad vägde hon knappt 50 kilo mot normala 57. Efter några månader fick hon veta att Tomas hade skaffat sig en lägenhet i närheten. De träffades och gjorde upp att Sebastian och Elin skulle bo hos Carina men vara hos Tomas fyra dagar varannan vecka.
- Samarbetet funkade bra, berättar Carina. Vi blev ganska snabbt kompisar igen. Han var ofta ute hos mig och hjälpte mig med huset och bilen. Snart började han sova över i gästrummet. Vi var inte tillsammans, vi hade inte sex eller så. Han hoppades nog på det och försökte lite, men jag hade inga sådana känslor för honom.
Tomas fick samtidigt allt större problem med ekonomin. Han betalade underhåll för fyra barn, och de pengar som blev över av lönen tog på något sätt alltid slut. Han sade till Carina att han ville få loss sin andel av villan, och i mars 2000 gick hon med på att sälja den. Hon flyttade till ett hyresradhus i närheten, och när Tomas föreslog att de skulle åka till Kanarieöarna för en del av pengarna gick hon med på det.
- Det var jättefint, berättar Carina,
Tomas var jättesnäll. Jag tyckte verkligen att han hade förändrats. Så jag gick med på att han flyttade in hos mig. Vi hade fortfarande inget sex, jag var inte redo för det. Men vi levde ihop. Känslorna skulle väl komma tillbaka efterhand, trodde jag.
Det höll i två månader. Den 28 april på morgonen försvann Tomas igen. Kvällen innan hade han lovat att betala räkningarna, men de låg kvar på köksbordet när Carina vaknade.
Han var borta i flera veckor. Till sist fick Carina tag i honom, och hon lyckades få honom att komma till familjerätten för ett samarbetssamtal. Det ledde till att han började umgås med barnen varannan helg. Samarbetet om barnen började faktiskt fungera igen.
Då träffade Carina en annan man.
- Det var underbart att få vara med en man som var generös, som visade vad han kände och sade vackra saker till mig.
Tomas blev nog väldigt svartsjuk, men som vanligt visade han inga känslor.
Tre veckor senare hade Carina och Tomas ett jättegräl om ekonomin. Hon hade begärt kronofogdens hjälp för att få tillbaka de pengar som hon ansåg att Tomas var skyldig henne. Han blev så ursinnig att han sade upp kontakten med både henne och barnen.
- Jag orkar inte träffa någon av er igen! skrek han.
Sedan försvann han ur barnens liv.
- Jag ringer honom då och då för att be honom att träffa dem, berättar Carina, men han lägger alltid på direkt. Så jag berättar på telefonsvararen hur barnen mår. Det gör jag varje månad, för jag hoppas att han ändå ska bli berörd och förstå att Sebastian och Elin behöver honom. Jag bjöd honom till barnens födelsedagskalas, men han hörde inte av sig och skickade inga presenter. I våras berättade jag att Sebastian skulle opereras i magen, men han ringde inte då heller.
Carina är ofta trött. Det är tungt att ensam bära hela ansvaret för Elin och Sebastian. Varje fredag är hon ledig från sitt sekreterarjobb. Men fyra dagar i veckan lämnar hon barnen på dagis strax efter klockan sju, och hon är alltid sist när hon hämtar dem. Hon har ingen släkting som ställer upp som barnvakt särskilt ofta, bara en kompis som hjälper till så gott hon kan.
En gång i veckan gör hon något för egen del; hon tränar på ett gym, och då sitter barnen utanför och tittar på Children's Channel.
- Periodvis gråter jag mycket, berättar hon. Då känner jag mig inte som en bra mamma ... Och en sak oroar jag mig alltid för. Vad händer med barnen om jag klappar ihop?
Carina, Tomas, Sebastian och Elin har i verkligheten andra namn.