Åtta pappor under ledning av Britt-Marie Enström sitter på öppna förskolan i Storvretens familjecentral, söder om Stockholm. De är på pappakurs, 14 träffar och 35 timmar med teman som "föräldraroll", "uppväxt", "självbild", "aggression och ilska" på schemat.
Det som pågår kan tyckas trivialt, men sett över tid handlar det om en social revolution. Förr hölls fäder och barn åtskilda. Då, när Siw Malmkvists "Mamma är lik sin mamma" låg på svensktoppen, såg många rött när velourpapporna ville stanna hemma, byta blöjor och torka snor.
Fyrtio år senare är situationen omvänd, mer "pappa är lik sin mamma" och det är närmast provocerande om en pappa inte tar ut föräldraledighet. Och att Botkyrka kommuns mammakurs blivit pappakurs betraktar fäderna runt bordet på öppna förskolan som en självklarhet:
- Jag resonerar så här. Precis som att jag kan lägga ner timmar på en manual till en ny teknisk pryl så kan jag ju också läsa böcker om och gå på kurs i föräldraskap när jag har fått barn, säger Anders Nilsson, 44-årig systemvetare och far till en tvååring och en sexåring.
Kursen "Bättre föräldraskap" erbjuds i Botkyrka för första gången till män. Deltagandet är gratis och Öppna förskolan bjuder på kaffe och kvällsmacka. För papporna, som avverkat en bra bit av kursprogrammet, har träffarna varit ögonöppnare och få av deltagarna missar tisdagsmötena.
Samtliga pappor runt bordet vittnar också om att diskussionerna och hemläxorna gjort att förståelsen för deras barn samt mellan dem själva och deras partner har ökat. Men till en början var flera av deltagarna skeptiska:
- Jag gick hit för att min fru gått här. Första träffen såg vi en brittisk film om att bli förälder. Då tyckte jag att "det där kan jag redan, ska vi hålla på med det här 14 veckor framåt, ska det verkligen vara nödvändigt?"
- Men jag hade fel. Jag har fått lära om och börjat få andra sätt att vara med mina barn och lösa konflikter på, säger Anders Flodén, pappa till en treåring och en sexmånaders baby och till vardags projektledare på Scania.
Hur?
- Jag gillar böcker och instruktioner för allt. Så med första barnet följde vi till exempel Anna Wahlgrens "Barnabokens" strikta regler om skilda rum och sovträning. Följden blev att dottern frågade oss massor av gånger varför hon inte fick sova hos oss utan måste sova i ett eget rum, i en egen säng. Och vi tvingade henne att göra det.
- Sett i backspegeln var detta ingen bra väg. Efter att ha varit med om den resan och diskuterat detta i grupp, så tänker jag inte göra samma sak med barn nummer två. Hellre vill jag då bygga en jättesäng med plats för hela familjen, fortsätter Anders och visar med armarna hur stor sängen ska bli.
- Jag har också insett att jag förr ofta kom med negativa kommentarer till barnen och lyfte fram det som var fel. I dag kan jag se vad bra det blir när man poängterar det positiva. Det gäller förresten inte bara barnen utan också på jobbet och gentemot min partner.
- Och eftersom både jag och min fru har den här kursen i ryggen har vi i dag en bättre samsyn i hur vi ska vara tillsammans med barnen.
Datakonsulten Henrik Nordström, pappa till två, snart tre barn, och som enligt sin svärmor aldrig missar en pappaträff, menar att kursen håller behovet av "supernannys" borta:
- Vi lär oss att styra upp missförhållanden från början och behöver inte någon katastrofhjälp när allt havererat.
Just att få konkreta råd från andra pappor är det som deltagarna uppskattat mest. Föräldraskapets tuffa matcher har ju likt idrotten sina "fasta situationer" som sovdags, matdags och påklädning - konflikthärdar som alla fredsmäklande föräldrar tvingas att hitta sina lösningar på.
Teknikern Tony Johanzon, pappa till "två illbattingar" som vet hur man kan sabotera allt vad harmoni heter, tar upp en vardaglig situation:
- Min fru driver företag och även jag måste ibland sköta samtal hemifrån. Men ungarna låter oss sällan tala färdigt. Så fort det ringer börjar de störa, göra oljud, förstöra lådor i köket och skrika tills det är omöjligt att samtala. Jag blir galen.
Gruppen ger återkoppling, frågar mera och kommer med förslag som att smyga ut och prata, ringa senare eller göra avtal med barnen. Tony blir lättad av diskussionen men icke desto mindre verkar han frukta nästa ringsignal hemmavid.
Dejan Smiljanic beskriver sig som en tvåbarnsfar med ordning i fokus, en pappa med striktare regler än vad hans fru har. Han tycker att kursen gjort honom till en bättre pappa.
- Jag väljer mina strider nu. Det är bättre att ungarna äter något än inget alls. Hur de äter eller vad spelar numera mindre roll. Jag har också blivit bättre på att förbereda situationer. Jag åker inte längre och storhandlar utan att barnen har ätit först.
Men ibland vet han varken ut eller in. Med dubbla känslor för barnens uppförande berättar Dejan om den senaste spagettiwestern vid middagsbordet:
- Eftersom spagettistråna påminde om hår så hällde ungen glatt ut tallrikens innehåll över sitt eget huvud. Sedan åt hon direkt från huvudet. Så här, säger Dejan och visar hur dottern likt en pastafrisör ryckte loss strån från den hängande vetefrisyren, direkt in i munnen.
Regler, kompromisser och förhandlingsvana skiljer sig mellan papporna liksom bakgrunder, uppväxt, uttaget av föräldraledighet eller hur mycket de delar på att vara hemma med sjukt barn. Men nästan samtliga har gått ner i arbetstid. Flera har också varit hemma med sina barn nästan lika mycket som mammorna.
Skillnaden mot tidigare generationer är gigantisk. Alla åtta pappor ser sig som betydligt mer delaktiga i sina barns uppväxt än vad deras egna fäder var eller hade möjlighet till.
Vem är då bäst, mamma eller pappa? Finns det någon slags könsordning, som vissa biologister hävdat, tycker papporna att det kan ligga något i att mammor skulle vara mer lämpade för att känna empati och ta hand om sina barn? Ingen pappa verkar känna igen sig i sådana beskrivningar.
Kursledaren, Britt-Marie Enström, som guidat 150 Botkyrkamammor genom föräldraträffar, men som nu har pappor för första gången, ser inga klara skillnader med att hålla kurs för pappor än för mammor.
- Jag trodde att skillnaderna skulle vara större, men papporna har samma starka känslor för sin egen identitet, för barnen och för sin egen uppväxt som någon mamma. Kanske är det lite högre i tak bland killarna och mer skämt. Jag hade faktiskt väntat mig att det skulle vara annorlunda, men jag gör och säger precis samma saker här som med mammorna och får samma reaktioner, säger Britt-Marie.
Igenkänningsfaktorn stöds också av det faktum att papporna runt fikabordet, sagt nästan exakt samma saker till DN, som de mammor som kommer till tals i tidigare föräldrakurser, här några mammacitat som lika gärna kunnat vara från några av papporna runt bordet:
"Jag har blivit säkrare i mammarollen, har lärt mig att hantera situationer med barnen bättre."
"Bra att få träffa andra mammor och få prata om allt som har med barn, känslor och relationer att göra."
"Jag tänker till mer innan jag handlar och förstår lättare varför barnen reagerar som de gör."
"Jag har fått bättre tålamod."
"I gruppen har jag lärt känna nya människor och förstått att alla har sina bekymmer och problem, man är inte ensam om att känna frustration ibland".
Och att det skulle vara några slags speciella, särskilt radikala eller barntillvända pappor som deltar i kvällens pappakurs tror ingen runt bordet.
- Nej, det har jag faktiskt aldrig ens tänkt på. Vi är väl som pappor är mest, helt vanliga, säger Anders Nilsson.