”Jag är trygg i min mansroll.” Hur många gånger har man inte hört en man säga så? Vanligtvis som en ursäkt för att han gjort något som inte brukar anses vara så manligt. Varje gång tänker jag att en man som säger så måste ha jobbat en hel del med sin mansroll.
Så vad är det då som är så kämpigt? Just som man trodde att mannen börjat komma loss och plocka fram sina omsorgsegenskaper. I dag har han till exempel lika stora möjligheter att anknyta till sina barn som mamman.
Kanske beror villrådigheten på just detta. Att jämställdheten efter ett halvt sekel av kvinnokamp äntligen börjat spilla över på männen. Tillspetsat kan man säga att mannen aldrig haft det så bra som i dag när hans roll på allvar börjat ifrågasättas.
Tidigare var mannen norm. Han förväntades uppträda som män gjort i alla tider. Men i takt med att kvinnor tagit för sig på allt fler områden, har de också börjat ifrågasätta mannen, precis som mannen alltid ifrågasatt kvinnan.
Ibland leder det till motstridiga budskap. Men lika ofta till att han måste plocka fram sina bästa egenskaper. Att det inte alltid är så lätt att veta vad som gäller blev tydligt i artikelseriens intervju med sexologen Malena Ivarsson. Den traditionella manlighet som personifierades av James Bond-skådisen Sean Connery, som alltid vet hur han ska handskas med kvinnorna, är inte särskilt önskvärd, menade hon.
Men hallå? Hur många gånger har man inte som man fått höra att Sean Connery är precis så som en man ska vara?
Inte konstigt att män blir förvirrade. Svaret på frågan hur en man ska vara är naturligtvis ”sig själv”. Det är därför Lena, som också intervjuades, låter sin son klä ut sig till prinsessa, precis som hon låter dottern klä ut sig till kung. Hon hoppas att det ska leda till att hennes barn inte ska få så mycket låsningar kring vad som är manligt och kvinnligt som de vuxna i hennes generation har fått.
Kanske blir det som forskaren Niclas Järvklo förutspår. Att begrepp som ”mansroll” kommer att spela ut sin roll för kommande generationer. För vad ska vi med begrepp till om de inte är relevanta utan bara begränsar oss som människor?