– Det är när vi har en gemensam plan för familjelivet som relationerna håller och familjen överlever, säger hon.
Många har en väldigt romantisk syn på familjelivet och tror att det är ett naturligt tillstånd som sköter sig självt, fortsätter Madeleine Cocozza.
– Och om det sedan inte fungerar tycker man inte att familjen är värd att bevara. Det många inte förstår är att vi måste jobba för att relationer ska må bra och för att familjen ska hålla ihop.
Trots att familjen ofta är livsbasen bryter många par upp och familjer splittras. Ofta tror vi att svårigheterna i det gemensamma livet är helt unika och kopplade till individerna. Men under sina år som familjeterapeut har hon sett att de flesta familjer brottas med ungefär samma typ problem.
– Det handlar om missnöje med arbetsfördelning, om kärlekstorka eller om att inte känna sig sedd. Det som avgör om ett par håller ihop handlar snarast om en gemensam strategi för att få det att fungera.
Men familjen är också ett omtvistat begrepp. I ett individorienterat samhälle som det svenska associeras upprop för att ”bevara familjen” ofta med värdekonservatism och bakåtsträvande. Det är inte Madeleine Cocozzas ingång.
– Familjen som institution har inget egenvärde, men det har däremot människors välbefinnande, säger hon. Familjer där det förekommer exempelvis våld eller där individerna vantrivs ska givetvis inte bibehållas.
– Men par söker sig till mig för att de vill lösa sina problem, för att de vill bevara sin familj. Vi familjeterapeuter har en massa verktyg och teorier för hur svårigheter kan hanteras. Men varför skulle man inte kunna använda denna kunskap förebyggande, innan problemen blir så stora att de inte går att lösa?
Madeleine Cocozza tycker också att vi talar alldeles för tyst om de problem som faktiskt uppstår vid en separation.
– Det är inte bara en frihet att ge upp en familjekonstellation och sedan starta en ny, det är ofta svårt och jobbigt, speciellt för barnen. Många nya familjebyggen baseras helt och hållet på att barnen flyttar mellan olika hem och fungerar inte om barnet vill bo permanent hos den ena föräldern.
Madeleine Cocozza tycker inte att man ska låta ödet avgöra huruvida familjen ska fortsätta att existera eller inte.
– Genom att inte arbeta på relationerna överlämnar vi till slumpen hur våra liv ska se ut, säger hon. När Madeleine Cocozza talar om familjebygget använder hon projektledning som tankemodell. En parrelation och ett familjebygge har en startpunkt och en gemensam målsättning.
– I de flesta familjer leder de båda vuxna familjebygget tillsammans. Det viktiga är att det finns någon som är beredd att ta beslut och som ser till att alla drar åt samma håll. Och lika viktigt är att det sker någon sorts utvärdering.
– En familj i upplösning är ofta en tyst process, ett sätt att motverka den här tystnaden är att de vuxna håller regelrätta möten där de diskuterar det som rör barnen, fördelningen av familjens resurser och hur man ska spendera sin gemensamma tid.
Ett annat hot mot relationen och familjen är kärlekstorkan.
– Grunden för familjen är parrelationen. Kärleken mellan två vuxna har både en erotisk och en själslig dimension. Men för att den ska vidmakthållas behöver vi ”fylla på tratten” med sådant som är bra för relationen, som partid, omtanke och positiv uppmärksamhet.
Vi ska inte vara rädda för att aktivt planera hur vi vill att vårt familjeliv ska se ut, menar Madeleine Cocozza. Men familjen består av olika individer och i slutändan är det väldigt viktigt att kunna jämka.
– Det går inte att hårt driva sin egen linje, man måste lära sig förhandla kring hur familjen ska organiseras. Den som är bra på att kompromissa och se till familjens gemensamma intresse kommer att lyckas bättre med familjebygget.