Insidans reporter följde klassen under en av de sista skoldagarna i åttan, lyssnade på de enskilda betygssamtal som klassens mentor Anders Anstrell hade med eleverna, resonerade med dem om framtiden och om vad som krävs för att lyckas och få status i skolan och samhället.
En vänlig men lite orolig stämning råder i NO-salen. Läraren Anders Anstrell står framme vid svarta tavlan och berättar om temaveckan som ska avsluta vårterminen, den om livskunskap och hälsa. Så fort han tystnar i några sekunder bryter småpratet ut i klassen, och jag lyssnar nyfiket.
- Kommer du höja i spanska, Lasse? undrar Anton.
- Tror det. Jag har i alla fall förtjänat det, svarar Lasse och drar ut hörsnäckorna till mp3-spelaren så att han hör bättre.
- Mmm ... Jag får MVG i alla språk, säger Anton.
- Ååhhh, du är så himla begåvad! säger Kajsa.
- Jävla Einstein! säger Lasse vänligt.
- Alltså kan man skita i Klassens dag? frågar Emelie rakt ut i luften.
- Vadå, ska du inte vara med? undrar Julia.
Nu delar Anders ut matteproven han rättade i helgen.
- MVG, konstaterar Lasse med nöjd min. Inte mer än rätt. Jag pluggade ganska mycket innan.
- Jag fick G. Det duger, säger Douglas.
- Det här är mitt första VG-prov i matte, jag är så stolt! utbrister Kajsa.
En stund senare sitter Anton ute i korridoren och diskuterar sina betyg med Anders, medan resten av klassen är kvar i klassrummet för att försöka komma på vad de ska göra på Klassens dag.
Anton visar just den attityd som de vuxna efterlyser.
- Jag tror att jag får MVG i idrott, säger han. Jag försöker ta för mig, och jag vann ju orienteringen.
- Ja, svarar Anders, du har MVG. Du är duktig och gör alltid ditt bästa. Matte, då?
- Jag hoppas på ett MVG där också. Jag jobbar för att utvecklas och vill lära mig mer.
- Du ligger på ett MVG. Du har ett bra tänk. Och de andra ämnena?
- Kemi är ganska kul. Jag hoppas att jag behåller mitt MVG.
- Det gör du. Det syns att du gillar att labba och att du vill förstå. Fast i teknik sätter jag ett starkt VG. Du har chans att höja. Jag vill se mer av djupare resonemang och slutsatser.
- Då fixar jag det till nästa gång.
- Och fysik: MVG.
- Grymt!
- Ja, på arbetet sist drog ni riktigt bra slutsatser. Du är jätteduktig i alla mina ämnen.
Efter betygssamtalet pratar jag en stund med Anton, och jag förstår att han har knäckt koden för hur man gör lärarna nöjda.
- Om du lyssnar på lektionerna gör du bra arbeten. Och om du dessutom lämnar in alla arbeten på utsatt tid, låter bli att klaga och är allmänt trevlig - då får du bra betyg! förklarar han.
Hedda får höra av Anders att hon får VG i idrott, matematik och teknik. Men i kemi och fysik får hon G.
- I nian måste du jobba mer! säger Anders.
- Mmm ...
En stund senare, när vi sitter i lunchmatsalen och äter fiskpanetter, berättar hon att det känns svårt när hon tänker på alla krav hon måste uppfylla.
- Jag blir ledsen när jag inte får mer än G. Jag vet att jag inte är så bra i vissa ämnen. Det hjälper inte att jag förbereder mig flera dagar eller veckor i förväg, det är ändå så himla lätt att misslyckas på proven. Det räcker med att några frågor är konstigt formulerade så blir allt fel.
Hedda har lovat sig själv att jobba ännu mer i nian.
- Jag ska pusha mig jättehårt redan från början. Jag vill ju ha ett liv, och det är mig själv det hänger på.
Hon tycker att hennes tillvaro blir mer och mer komplicerad.
- Ibland längtar jag tillbaka till när jag var tio år och allt var enkelt. Jag minns att jag ville bli designer, och jag tänkte att ett sånt jobb skulle jag väl få efter skolan. Men nu fattar jag ju att man inte bara får ett roligt jobb, man måste arbeta jättehårt för att komma dit ... Det känns tungt när jag tänker på allt arbete som ligger framför mig.
En gång när tjejerna i klassen skulle beskriva drömkillen kom de fram till följande kravspecifikation: 1. Kärleksfull. 2. Omtänksam. 3. Vältränad.
Killarnas kravlista för drömtjejen var annorlunda: 1. Snygg rumpa, typ Adriana Lima. 2. Långa ben. 3. Snäll.
- Man måste verkligen vara supermodellsnygg om man ska bli uppskattad som tjej, säger Hedda. Hela världen ställer krav på ens utseende, och jag har kompisar som gör nästan vad som helst för att vissa killar ska se dem.
- En snygg tjej har automatiskt hög status, säger Simon, i alla fall om hon beter sig och klär sig rätt. Och det handlar om ganska dyra kläder.
- Det är stilen som gör en tjej cool. Man ska ha dyra märkeskläder, säger Alexandra.
- Ja, man måste verkligen tänka efter hur man klär sig om man vill ha hög status, säger Thi.
Vi sitter i bildsalen och pratar. Bildläraren Karin Tunare har just berättat hur man använder akvarellfärger, och de flesta av eleverna har gått ut på stan för att göra en teckning eller en akvarell av en husfasad. Uppgiften ingår i ett projekt som gäller arkitekturhistoria.
Simon har redan gjort en skiss av det hus där han själv bor. Han färglägger den nu.
- En kille som vill ha hög status ska vara smal och vältränad, säger han. Och han måste ha snygga kläder och umgås med rätt människor. Det är ganska mycket ytan det handlar om. Det är inte alls lika viktigt att vara smart.
- De coola ger varandra coolhet, säger Thi.
- Mmm.
- Bryr man sig inte om sina kläder kan man lätt bli stämplad som tönt, fortsätter Thi. Man ska ha en egen stil och sticka ut på rätt sätt. Fast jag bryr mig inte, jag har på mig vad jag vill. Jag hör absolut inte till dem som har hög status, och jag struntar i det där ytliga spelet.
- Det gör jag med, säger Simon. Många säger att de med hög status har bra självförtroende, men det stämmer inte. De är nog ganska osäkra innerst inne. De tvivlar på att de duger och gör vad som helst för att bli uppskattade.
- Fast alla ser väl negativt på sig själv i vår ålder - jag till exempel, säger Thi. Jag tycker inte om mig själv.
- När jag gör något tänker jag ofta att det säkert blir fel - och så blir det fel, säger Alexandra.
- Mmm ... Jag blir aldrig nöjd med vad jag gör, säger Simon.
Dagens sista lektion är ett IS-pass (individuella studier). Eleverna gör läxor och slutför egna arbeten eller slappar och småpratar. De har äntligen kommit fram till vad de ska göra på Klassens dag nästa vecka: spela brännboll i Tanto och äta lunch tillsammans på Pizza hut vid Medborgarplatsen.
- Okej, jag är väl med då! säger Emelie.
Fönstren står öppna, men den solvärmda skolgårdsluften svalkar inte. Ingen orkar tänka på något annat än sommarlovet, den tio veckor långa befrielsen från prestationskrav och statushets.
Alexandra ska åka till Ungern i sommar. Hennes familj har ett hus i byn Agard utanför Budapest.
- Jag har ganska många kompisar där, vi brukar bada i en liten sjö och spela fotboll och prata och spela kort.
Simon ska besöka släktingar på Öland.
- Och min mormor fyller 80 år, vi ska fira henne hos min moster i Norrköping. Fast jag ser fram emot hösten. Då är vi äldst i skolan, och högstadiet är snart slut. Jag vill komma vidare och göra det jag själv vill göra. Jag tänker gå hotell- och restauranglinjen och bli kock.
- Alltså jag vet inte om det blir så kul att börja i nian, säger Alexandra, för jag måste höja mina betyg. Jag ska försöka komma in på
modelinjen på Nackademin, jag vill bli designer. Mina kläder ska heta Loranth, precis som min familj.
Både Kajsa och Thi tycker att det känns stressigt när de tänker på nian.
- Jag vill bli veterinär, säger Kajsa, men det är så himla svårt att komma in på den högskole-
utbildningen. Jag måste lyckas både i nian och gymnasiet. Och det kanske går jättedåligt i höst. Vi får många nya lärare, och man vet aldrig vilka krav de ställer.
- Jag ska försöka komma in på en estetisk linje, säger Thi. Jag vill hålla på med konst eller hantverk i framtiden. Fast alltså jag och min mamma kollade på en film om en ung tjej som blev lämnad ensam av sina föräldrar, hon var tvungen att klara sig helt själv. Och jag tänkte att det där kommer jag aldrig att klara, ordna jobb och betala räkningar och ta ansvar ... Vad händer om jag inte orkar? Slutar jag som en tragisk städare på McDonald's som sover på en madrass på golvet i en pytteliten lägenhet utan möbler? Blir mitt liv misär? Eller kommer jag att klara mig?