Det är en strålade dag i juni. På gården som omger förskolan Årstaberg leker små killar och tjejer med liv och lust. Inomhus, i ”byggrummet”, träffar vi Mercedes, Nellie, Axel och Fredrik. ”Sjukhusleken” håller nu på att övergå i fri tolkning av ”tjuv och polis” där barnen fångar varandra med gasbinda.

Är det okej att en kille är prin­sessa i leken om han känner för det? Eller tycker de andra barnen att han är lite tokig då?

– Man får faktiskt leka hur man vill, svarar barnen i munnen på varandra.

Visst händer det att Fredrik leker prinsessleken.

– Men det kan vara svårt, för jag vet inte riktigt hur man gör, berättar han.

– Jag leker inte prinsessa, säger Axel med eftertryck.

Men om du ville, vad skulle kompisarna säga?

– Ingenting, svarar han snabbt. Men jag vill inte klä ut mig.

Sanna Karlsson och Mia Svensson är förskollärare på Årstaberg. Mia är verksamhetsansvarig och arbetar i en småbarnsgrupp, Sanna arbetar med lite äldre barn.

– I förskolans läroplan står det tydligt att vi ska erbjuda pojkar och flickor samma möjligheter och att vi ska motverka att barnen begränsas genom stereotypa könsroller. En medvetenhet om genus är en del av pedagogens uppdrag, berättar Sanna Karlsson.

– Utgångspunkten är att alla barn ska ha tillgång till samma material oavsett kön, säger Mia Svensson.

Ofta handlar det om att erbjuda exempelvis prinsesskläder till killar och byggmaterial till tjejer. Även bemötandet av enskilda barn är något man tänker på.

– Jag kanske väljer att säga: ”Hej David, vad roligt att se dig” i stället för: ”Hej David, vilken tuff tröja du har i dag”, säger Sanna Karlsson.

Hur arbetar personalen?

– Vi diskuterar kontinuerligt, säger Mia. Emellanåt får vi nya kolleger med ett annat synsätt, andra erfarenheter och arbetssätt. Det är alltså ett arbete som måste fortgå.

Pojkarna på småbarnsavdelningarna går gärna omkring i kjol, kommer till förskolan i nagellack och vill göra sig fina. Men någonstans på vägen händer det något.

– De lite äldre barnen börjar kommentera varandra, blir mer medvetna om vad de själva och andra har på sig. Just kläderna blir tydliga statusmarkörer ju äldre de blir.

Ändå förekommer det väldigt mycket experimenterande med olika roller bland pojkarna.

– Ett bra exempel är att när de klär ut sig så är det gärna till Batman eller i andra väldigt manliga attribut, men det verkar inte styra leken. Kanske står de där i Spidermandräkten och lagar mat eller går runt med dockorna, säger Mia Svensson.

Personalen jobbar medvetet för att pojkarna ska våga uttrycka sig fritt utanför könskonventionerna. Men mycket handlar också om vilka attityder de möter hemma. Både hon och Sanna Karlsson möter ibland osäkra föräldrar.

– Även om de själva tycker att det är okej att pojkarna klär sig i prinsesskläder så är de oroliga för att de ska bli retade eller negativt bemötta av andra vuxna och barn.

– Medvetenhet om genus är en rättvisefråga och ger oerhörda vins­ter i klimatet bland barnen, säger Sanna. Vi märker ju att det blir en mer tillåtande atmosfär där barnen signalerar till varandra att här får du vara som du är.

För personalen på Årstaberg handlar det inte om att försöka få barnen att göra något de inte vill, utan om individuell frihet.

– En vanlig missuppfattning är att killar och tjejer ska vara lika. Men det handlar ju inte alls om det, utan om mångfald. Barnen ska lära sig att man inte skrattar åt en pojke som vill ha en rosa tröja, att det inte är något fel.

I morgon: Om killars utsatthet