Prostatacancer är en av de mest komplicerade sjukdomar som finns, säger Sten Nilsson, professor och överläkare vid Radiumhemmet.
Inte för att den är svår att behandla. I dag finns stora möjligheter att bota, och att behandla dem som inte går att bota så att de kan leva med sin sjukdom.
– Men spännvidden är jättestor – från en nästan helt ofarlig åkomma som inte behöver behandlas alls, till en aggressiv och galopperande sjukdom som kräver snabb och kraftfull behandling. Var och en har sin ”egen” prostatacancer och det gäller att skräddarsy behandlingen, säger Sten Nilsson.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män, och även den vanligaste cancersjukdomen i Sverige. Ungefär 70 000 män i landet lever med prostatacancer. Varje år dör omkring 2 500 män i sjukdomen. Och antalet diagnoser ökar, mellan 2008 och 2009 med hela 18 procent enligt Socialstyrelsens senaste statistik.
– Ökningen beror framför allt på att man upptäcker fler fall eftersom allt fler män kontrollerar sitt PSA-värde vid hälsokontroller, säger Sten Nilsson.
PSA, prostataspecifikt antigen, är ett äggviteämne som är förhöjt i blodet hos personer med prostatacancer. Men värdet kan vara förhöjt vid godartade tillstånd också, som inflammation i prostatakörteln. För att ställa diagnos krävs biopsi, ett vävnadsprov från prostatakörteln. När prostatacancer upptäcks tidigt och inte har spritt sig finns mycket goda chanser att bli botad.
En studie från Sahlgrenska akademin med en uppföljningstid på 14 år visade nyligen att screening, det vill säga massundersökningar av friska män, kan minska dödligheten med 44 procent. Studien visade också att få män upplevde provtagning och biopsier som ångestfyllt. En del specialister anser att alla män från medelåldern och uppåt borde kallas till screening med PSA-prov, precis som kvinnor kallas till mammografi.
Men frågan är invecklad. Risken är att man upptäcker många tumörer som egentligen är ”snälla” och behandlar män i onödan, med följande komplikationer som impotens, urinläckage och tarmbesvär. Man kan också ha prostatacancer trots att PSA är normalt. Och ibland har man förhöjt värde utan att man kan hitta prostatacancern.
– Många som får diagnosen har en beskedlig variant som egentligen inte hade behövt upptäckas, säger Sten Nilsson.
Men om man efter screening upptäcker en tumör och kan ta prov på den – kan man inte då se hur aggressiv och farlig tumören är, så att man inte behandlar i onödan?
– Där har vi fortfarande ett problem, säger Sten Nilsson. Våra verktyg för att ställa exakt diagnos och prognos är ännu inte tillräckliga. Det är ganska lätt att bedöma om tumören är av typen lågrisk eller högrisk. Men nästan hälften har en tumör som ligger ”mitt emellan”, och där finns en risk för överbehandling.
– De stora fördelarna med PSA-screening är förstås alla de fall där vi hittar en aggressiv cancer i tid, som vi kan bota. Prostatacancer är lömsk på så sätt att även de mest aggressiva formerna ofta är symtomlösa.
Resultatet från den nya studien och andra screeningstudier är mycket viktiga, säger Sten Nilsson.
– De har gett oss vetenskapliga bevis för att hälsokontroller med PSA-prov sänker dödligheten. Nu måste vi förbättra diagnosverktygen så att vi vet vilken behandling som är bäst för den enskilde patienten.
Eftersom prostatacancer är en så komplicerad sjukdom uppstår lätt missuppfattningar som kan leda till mycket ångest och oro, säger Sten Nilsson.
– Patienter får ofta höra från omgivningen vad som är ”rätt” eller ”fel” när det gäller behandling. Men det är bara om man har tillgång till alla fakta om det enskilda fallet som man kan ha en uppfattning. Det finns en rad kriterier som avgör behandlingen. Jag vill uppmana alla drabbade att inte lyssna för mycket på ”patentråd” från omgivningen.
Både operation och strålning kan bota icke-spridd prostatacancer, och ibland ställs patienten inför de två alternativen.
Enligt Socialstyrelsen ska alla nya fall diskuteras av olika specialister på området innan man föreslår en behandling. Det är viktigt att alla patienter får noggrann information om prognos, behandlingar och bieffekter, säger Sten Nilsson.
– Alltför ofta möter jag patienter som fått återfall, där det står i journalen att patienten ”inte ville” ha strålning, eller ”inte ville” opereras. När jag talar med patienten framgår det tyvärr ofta att personen har vetat alldeles för lite om vad de olika behandlingsalternativen skulle innebära i hans fall. Bieffekter av behandling måste alltid vägas mot nyttan.