En stark, högpotent motor. Men riskabelt svaga bromsar och styrsystem.
Så brukar psykologen Åke Pålshammar, lektor vid Uppsala universitet, beskriva tonårshjärnan.
– Det är en lite grov liknelse, men det ligger mycket i den. Som tonåring rycks man lättare med av starka känslor och drivkrafter, även om man med förnuftet mycket väl förstår riskerna, säger Åke Pålshammar.
Hjärnan hos tonåringar och unga vuxna är känslig och sårbar. Mycket händer där på kort tid. Känslorna, inte minst de sexuella, är starka. Samtidigt brukar de intellektuella funktionerna vara välutvecklade redan i 15–16-årsåldern. Den unga personen kan vara både klok och insiktsfull.
– Men att förstå riskerna med till exempel oskyddat sex är en sak, och att handla utifrån den förståelsen i en ”upphettad” situation är en helt annan, säger Åke Pålshammar.
Senare års forskning har visat att vissa delar av hjärnan, i pannloberna, mognar senare än andra delar. Och pannloberna är viktiga för funktioner som att reglera känslor, fatta beslut, ”bromsa” beteenden, planera och förutse kommande situationer. Allt sådant som vi behöver för att inte vara dumdristiga och ta för stora risker.
– När känslorna far i väg är kontroll- och bromssystemen hos unga inte tillräckligt starka för att slå igenom, säger Åke Pålshammar.
– Det är lätt att tänka sig att drivkrafterna i en sexuell situation är så kraftiga att det som man lärt sig om risker och sjukdomar får en väldigt blygsam plats. Så kan det vara för vuxna också, förstås. Men tonåringarna har hjärnan mer emot sig, kan man säga.
Funktionerna i pannloberna fortsätter att utvecklas minst till 20-årsåldern, troligen ofta längre.
– Det innebär att hjärnan under lång tid befinner sig i ett slags obalans, som ingår i den naturliga utvecklingen, säger Åke Pålshammar. Sexualdriften är en stark kraft, men man tar fler risker över huvud taget.
Egentligen ”ska” unga människor kanske ta vissa risker. Man lär sig av erfarenheterna och utvecklar strategier.
– Men samtidigt behöver vi vuxna skydda de unga i samhället. De är mer utsatta och kan lättare skada sig själva, säger Åke Pålshammar.
Kan man använda kunskaperna om tonårshjärnan för att minska sexuellt risktagande och spridning av sexuellt överförda infektioner?
– Det finns andra som antagligen är bättre än jag på att komma på det, säger Åke Pålshammar. Men det är nog viktigt att vi inser att ”information” inte räcker till, det räcker inte med att de unga förstår intellektuellt att det kan vara farligt att ha oskyddat sex.
– Från inlärningspsykologin vet vi att om man kan få in känslor i det hela, inte bara fakta, så blir intrycket större. Det gäller att få ungdomarna att bli berörda, kanske genom möten med människor som drabbats av sjukdomarna, genom dokumentärfilmer och liknande.