Att kvinnor förgriper sig på barn är betydligt vanligare än vad många tror. Det säger Olof Risberg, psykolog vid Rädda barnens centrum för barn och ungdomar i kris.
I mer än tio år har han tagit emot pojkar som råkat ut för sexuella övergrepp av kvinnor. Ibland rör det sig om vad Olof Risberg kallar ”omvårdnadsövergrepp” där omvårdnaden har sexualiserats.
För att ge oss en bild av hur det kan se ut, berättar han om en pojke som utsattes för övergrepp under flera år ända upp i puberteten. Pojken var i nioårsåldern när de grova övergreppen inleddes.
– Eftersom det började så tidigt i hans liv, trodde han att alla barn hade det så här.
Av hänsyn till de inblandade vill han inte säga mer om det specifika fallet. Men säger att övergreppen till exempel kan handla om att en mamma tvålar in sin son för att stimulera honom att få erektion. Just erektionen och den sexuella lusten gör att de äldre pojkarna ofta upplever starka känslor av skam och skuld.
– De upplever att det är de som har gjort fel. Särskilt om det finns ”positiva” känslor med i bilden. Pojken kanske faktiskt har upplevt en sexuell njutning.
En viktig del i behandlingen blir därför att frånta pojkarna skulden för att de blev sexuellt attraherade och få dem att inse att det är de vuxnas ansvar.
Därför är det viktigt att den här typen av övergrepp lagförs och att den vuxna identifieras som skyldig, menar Olof Risberg.
– Det är ofta först när det finns en dom och en utpekad gärningsman som de här pojkarna upplever att det inte är de som har gjort fel. Att det är den vuxna som ska stå till svars.
Olof Risberg berättar att han har varit med om ”fasansfulla” möten med utsatta pojkar som velat ta sitt liv när de insett vad de varit med om. Just för att vi har så svårt att tänka oss att en kvinna, kanske till och med en mamma, utsatt ett barn för något sådant här.
– Om vi får en smäll på käften vet vi att det är andra som har råkat ut för samma sak. Men ett barn som utsätts för något som vi aldrig någonsin pratar om uppfattar sig som unikt, och det vill inte barn vara.
Det kan leda till starka övergivenhetskänslor och paranoida drag. Finns det exempelvis bilder på internet kan barnet tro att människor de möter har sett dem.
– De får ofta en känsla av att vara smutsiga och att de när som helst ska bli avslöjade, att det står skrivet i pannan vad de ”håller på med”.
Det är viktigt att vi pratar öppet om att även kvinnor faktiskt kan bli sexuellt attraherade av barn, menar Olof Risberg. Det underlättar för kvinnor som är i riskzonen för att utveckla ett övergreppsbeteende att våga söka hjälp innan det har gått för långt.
– Vi måste göra det möjligt för de här människorna att våga söka hjälp. Då går det inte att krampaktigt förneka att problemet finns.