Håkan Järvå är psykolog med bakgrund inom Scientologirörelsen. Han är redaktör för boken ”Sektsjuka” som kom ut i höstas på förlaget Studentlitteratur (här kan du provläsa ett kaptiel). I den går författarna igenom den samlade erfarenhet och forskning som finns om uppbrott från sekter och totalitära rörelser, både i Sverige och utomlands.

Vad kan man göra för den som är med i en sekt?
– Det är mycket svårt att hjälpa den som är kvar sekten. Det handlar helt enkelt om att försöka behålla kontakten och att samla på sig så mycket information som möjligt om sekten.

Och om någon lämnat en sekt frivilligt?
– Då är det viktigt att förstå att personen fortfarande ofta mår mycket dåligt. Under tiden i sekten har man matats med uppfattningen att allt utanför är fientligt och farligt. Det kan ta lång tid att bli kvitt den bilden.

– Den som lämnat en sekt är ofta fortfarande misstänksam mot vårdpersonal, myndigheter och omgivningen. Därför måste man undvika att skuldbelägga och komma med frågor som: ”Hur kunde du vara med där?” Viktigt är att hjälpa avhopparen att bygga upp ett nytt socialt kontaktnät. Alla tidigare vänner är ju kvar i sekten.

Hur kan man stötta den som blivit utkastad ur en sekt?
– Då gäller det att gå fram ännu mer försiktigt. Personen kan fortfarande vara övertygad om att sektens lära är den rätta och känna att han eller hon är den ”usla” och ”förtappade”. Jag brukar råda att ta kontakt med en kunnig terapeut med kunskap om sekter. Hjälpkällan, Fri och Ros är stödorganisationer som kan ge tips på terapeuter.

Hur gör man med barn i sekter?
– Det är ännu svårare. Kunskapen om hur barn och unga påverkas av att leva i en sekt är bristfällig. Ett barn som kommit bort från sekten behöver mycket stöd och förståelse.

Hur är det med avprogrammering?
– Företeelsen förekommer främst i USA och lyckas endast i hälften av fallen. I Sverige är det mycket ovanligt med regelrätt avprogrammering och inget jag rekommenderar.