Rebecka Wallroth, som just fyllt 16, brukar gå och lägga sig vid elvatiden. Somnar gör hon för det mesta runt tre på natten.

– Jag bara ligger där, jag är trött i kroppen men kan ändå inte sova, säger Rebecka. Jag räknar ofta timmarna, ”nu ska jag upp om fyra timmar”, fast jag vill egentligen undvika det så mycket som möjligt för att inte stressa upp mig.

Rebeckas svårigheter med att somna började när hon var i elvaårsåldern. Vad hon minns fanns ingen särskild anledning, inget särskilt hade hänt, hon hade inga särskilda problem.

– Som liten sov jag bra. Men min tvillingsyster har alltid somnat före mig. Jag kommer ihåg att jag ofta låg vaken när hon hade somnat.

Med tiden blev sömnproblemen värre, Rebecka somnade allt senare. Hon har försökt med allt för att underlätta insomnandet.

– Jag har testat att varva ner och ta det lugnt på kvällen, att gå en promenad, att läsa en lagom tråkig bok. Jag undviker att sitta vid datorn innan jag ska lägga mig, jag är noga med att ha det mörkt och svalt i sovrummet. Ingenting har fungerat, säger Rebecka.

Ibland lyssnar hon på lugn musik på natten. Många läser sig till sömns, men det går inte för Rebecka.

– Läser jag något tråkigt blir jag bara uttråkad, inte sömnig så jag kan somna. Läser jag något kul blir jag för uppiggad.

Genom skolsköterskan fick Rebecka icke-vanebildande sömn­tabletter. Hon provade några gånger, men de hjälpte inte alls.

På vardagarna ringer väckarklockan klockan sju, skolan börjar klockan åtta.

– Jag har väldigt svårt att komma i tid. Jag brukar ofta försova mig och missa första lektionen.

Flera gånger har Rebecka också varit tvungen att gå hem från skolan på grund av tröttheten. Hon är nästan alltid trött. Det påverkar inte bara skolan och läxläsningen, utan även fritiden. Ibland orkar hon inte träffa kompisar, och när hon ändå gör det är hon ofta inte riktigt ”med”, även om det kanske inte alltid märks, säger hon.

Under skollov sover Rebecka mer, eftersom hon inte behöver gå upp lika tidigt. Men hon somnar inte tidigare då. Hon har också medvetet försökt låta bli att vända på dygnet ännu mer på helger och lov, genom att inte sova för länge på förmiddagarna. Det senaste året har hon börjat vakna allt tidigare på helgerna, så hon blir oftast inte utsövd då heller.

Rebecka kan inte själv förstå varför hon inte kan somna. Hon känner sig inte stressad eller orolig på kvällarna – förutom oron för att hon inte ska kunna somna. Kanske har det blivit en ond cirkel?

– Jag kan tänka mig att det är lite så, man tänker att ”nu kommer jag att få ligga här i flera timmar, jag kommer inte att orka upp”. Men jag försöker verkligen låta bli att tänka så. Och jag känner mig inte jätte­stressad, säger Rebecka.

Hennes föräldrar vill att hon ska söka hjälp hos en läkare, och så kommer det att bli.

– Jag har inte varit så orolig själv. Men när jag läser om sömnbesvär, och pratar med folk som säger att jag absolut måste söka hjälp, då känner jag att mina sömnproblem nog är ganska stora.