Fimpa och träna. Det är vad som gäller.
I femton veckor har Insidan granskat de folksjukdomar som drabbar allt fler och allt yngre, och som dessutom hänger samman. Rökning och stillasittande ligger bakom – och förvärrar – dem allihop. Träning garanterar förstås inte att vi inte blir sjuka – generna spelar också in. Men – tränar vi inte kommer vi garanterat att drabbas av den ena krämpan efter den andra.
Det visar samtliga de stora hälsostudier som hittills gjorts. Ett exempel är den svenska ”1913 års män”: Det som förenar de män i studien som hållit sig friska och fyllt 90 år är att de inte har rökt, att de tränade i medelåldern och sedan fortsatte med det, Dessutom har de haft hyfsat god social standard och låga kolesterolvärden. De har också druckit kaffe.
– Men motion och icke-rökning är de två absolut viktigaste faktorerna, som slår ut allt annat, säger Lars Lind, professor i medicin i Uppsala.
Livsstilsprofessorn Mai-Lis Hellénius, som redan för tjugo år sedan började skriva ut fysisk träning på recept till sina patienter, uttrycker det så här.
– Få saker påverkar så många grundläggande processer i kroppen som motion. Träning förlänger helt enkelt livet.
Den ”aktiva soffpotatisen” kallar forskarna oss som sitter hela dagarna och sen kör ett pass på gymmet då och då. Totalt tillbringar vi över 70 procent av den vakna tiden med att sitta stilla. Studier har visat att den som sitter still mer än fyra timmar om dagen har nästan 50 procents högre risk att dö i förtid, jämfört med den som bara sitter två timmar. Och personer som tar bilen till jobbet löper 74 procents högre risk att drabbas av hjärtinfarkt än de som går, cyklar eller åker kollektivt. Att stillasittande gör oss feta och därmed sjuka beror på att kroppens mekanism för fettförbränning stoppas när vi inte rör oss.
Det enzym (lipoproteinlipas,LPL) som ska ta hand om förbränningen av blodfetter, stängs av när vi sitter still längre stunder. Vilket gör att koncentrationen av plackbildande fetter i blodet ökar och därmed risken för hjärt-kärlsjukdomar.
– LPL-aktiviteten, liksom de små proteiner som ska pytsa in socker i våra celler verkar ha en on-off-knapp – en strömbrytare – som slås på när man börjar röra på sig och använda musklerna, säger Mai-Lis Hellénius.
Att gå på gym två gånger i veckan räcker därför inte för att väga upp att vi rör oss så lite till vardags. Men den goda nyheten är att det verkar räcka med att resa sig och gå en liten sväng, för att mekanismen ska komma i gång igen. Helt nya studier visar att de som tar korta bensträckare då och då, kanske bara på någon minut, är flera centimeter smalare om magen och har bättre blodsocker- och blodfettsvärden än andra.
Själv tog jag upp konditionsträningen igen i vintras. Detta efter att under några år – med ålderns rätt, tyckte jag, som är nästan 60 – mest ha ägnat mig åt promenader och qigong. Jag började inte spinna och lufsa på löpband för att jag tycker det är kul – jag är i grunden lat och tillbringar helst min lediga tid med en god bok och ett glas vin. Men jag var tvungen.
Och faktum är att vårens träning har gett resultat. En hälsoundersökning på jobbet häromdagen visade att mina blodfettsvärden, som de senaste åren långsamt krupit uppåt och före jul låg på ohälsosamma 5,8, nu på tre månader hade störtdykt ned till 4,5. Dessutom – även om midjemåttet fortfarande behöver krympa, har jag upptäckt en extrabonus: sist jag sprang efter bussen – hann jag med den!