Sommaren innebär umgänge över generationsgränser, ibland i ett litet hus. Mormor stiger upp klockan halv sju och sätter på radion, pappa klipper gräset halv nio och tonårstjejen går upp halv ett och spelar sedan musik på högsta volym sent in på natten – hur jämka ihop olika viljor och intressen?

– Om det är mer jobbigt än kul – måste man vara där alla samtidigt? Och om man är där samtidigt, hur på ett bättre sätt förhålla sig lite mer accepterande till exempelvis den jobbiga svägerskan eller tonårsbarnbarnet. Problemlösning och kompromisser är nyckelorden.

– Om man har sin partner med sig och han eller hon tycker att svärmor är knepig kan man kanske resonera så här: ”Ja, nu är vi här i fem dagar och jag vet att det är lite besvärligt. Min mamma är jobbig ibland och jag förstår hur du känner det.” Att bli bekräftad gör situationen mer hanterbar än om man har noll stöd i det som är knepigt; det blir lättare att ha en accepterande inställning om man inte upplever sig ensam.

Varför finns sådan emotionell laddning till sommarhuset?

– Jag kan tänka mig att det handlar om flera saker. Kanske framför allt om att sommarhuset betyder mycket. Minnen, släktrelationer, traditioner, en plats där man är ledig – sommarhuset är positivt laddat på många sätt. Om huset är relativt nytt kan den starka laddningen bero på att man sparat ihop till det, och är mycket glad och stolt. Barnen har fått en plats att vistas på under sommaren, man kan träffa vänner där med mera. Det är någonting extra, utöver vanliga boendet.

Att äga sommarhuset tillsammans – föräldrar, barn eller syskon – leder ofta till bråk. Hur undvika sådana konflikter?

– Genom tydlighet och kommunikation. Det är alltid viktigt att tala högt om sina förväntningar, kanske extra viktigt på sommaren som är en årstid ofta kopplad till höga förväntningar på att allt ska bli lyckligt och bra. Sedan är det också så att vi bråkar mest med dem vi har närmast inpå oss. Det finns ju en viss normalitet i konflikter med familjemedlemmar, kanske är det något man bör räkna med och inte vara så rädd för.

Huvudsaken är att man har strategier att kunna bli sams igen.

– Men om konflikterna växer sig stora och det kostar för mycket att vara tillsammans i flera veckor kan man lösa det genom att dela upp tiden. Det vill säga inte vara där samtidigt hela sommaren. Kanske måste man inte umgås i sommarhuset bara för att ”vi alltid har gjort det”. Man kan faktiskt bryta traditioner – om det inte längre är några bra traditioner. Prova!

Varför utstår så många dessa sommarhusplågor utan att skaffa eget?

– Traditioner är som sagt ofta ganska styrande: ”Så här har vi alltid gjort i vår familj.” Sedan har vi väl ofta ett hopp om att det ska fungera, nästa sommar så kanske ... men jag tror faktiskt att det funkar rätt okej för många familjer. Vissa saker är jobbiga. Men det positiva – att barnen och deras kusiner till exempel kan träffas varje sommar på samma ställe – kanske väcker egna härliga barndomsminnen. Man kan ta skavankerna med att kanske inte älska sin svägerska. Det handlar om att väga för och emot.

– Ibland kan det säkert handla om revirpinkeri: ”Det här är mitt lika mycket som ditt” och i de lägena är riskerna stora att det blir alltmer infekterat. Man brukar i dessa krig tappa fokus på vad som egentligen är viktigast. Det blir viktigare att vinna striden än att ha en dräglig sommar.

Behövs regler för skötsel och uppträdande när huset ägs gemensamt?

– Självklart. Det är sällsynt att alla har precis samma syn på hur ett ställe skall skötas och vad som är viktigast att prioritera. Många har ibland den uppfattningen att det är självklart att andra tänker som jag gör, men det brukar visa sig felaktigt dessvärre. Det är jätte­viktigt att delägarna sätter sig ner INNAN eventuella konflikter uppstår och går igenom önskemål och egna förväntningar.

– Det är viktigt att skriva ned vad man kommer överens om. De som upprättar dessa ”kontrakt” är så klart delägarna. Äger man olika andelar kan man ha lite olika mycket att säga till om. Men det är viktigt att sätta ord på sina önskemål och göra det när man inte redan är i affekt. Reglerna skall vara konkreta och alla bör ha med sig inställningen att vissa kompromisser kan behövas ifrån alla inblandade.

På sommaren dyker ibland gäster upp oplanerat. De stannar längre än vad man tycker är kul. Tankar om detta? Hur agera?

– Sätt gränser. Diskutera sinsemellan först hur man vill ha det. Hur man vill ha det och hur social man vill vara kan variera. Så här behövs diskussion och kanske kompromisser. Var tydliga med vilka dagar olika personer kan stanna: ”Kul att ni är här, ni kan gärna stanna ända till i över­morgon om ni vill, därefter har vi annat på semesterschemat.”

Till sist: På sommaren ska man hinna med svärföräldrar, föräldrar, syskon och vänner. Hur hinna med allt?

– Det är jätteviktigt att inte bara göra som man alltid gjort bara för att det till exempel ska bli helt rättvist mellan föräldrarna. Utgå ifrån förra sommaren, vad fungerade bra och vad var problematiskt? Planera i god tid hur den här sommaren kan bli bättre, vad kan man göra annorlunda, vad ska prio­riteras? Eventuellt behöver man stå ut med andras besvikelse eller missnöje. Håll ett accepterande förhållningssätt, men hitta balans mellan vad som blir drägligt och önskemålet att hinna träffa alla runt om i Sverige.

Har du egna erfarenheter av att dela sommarställe? Mejla och berätta! insidan@dn.se