I folksagan ”Tusenskinn” lovar kungen sin dödssjuka drottning att gifta om sig endast om han finner en lika underskön kvinna som hon. Efter en tid märker kungen att hans dotter, prinsessan, blivit vacker som sin mor. Han beslutar då att ställa till med bröllop.

Prinsessan känner sig först smickrad av faderns intresse, men blir förskräckt när hon förstår vad han vill. Hon rymmer och hamnar i ett slott där hon får raka ihop askan i köket.

Men prinsessan ger inte upp. Hon väcker intresset hos den unge kungen som bor på slottet när hon utklädd dansar med honom på en fest. Till slut inser han vem hon är och de gifter sig.

– ”Tusenskinn” och andra folksagor gestaltar verkliga problem, i det här fallet incest. Genom sagan går det att nå barn som inte vågar eller orkar berätta vad de varit med om. Ett lyssnande barn kan ges möjlighet att sätta ord på sina fantasier och erfarenheter, säger psykologen Michael Lundgren.

Han menar att folksagorna – de är tidlösa och universella – kan vara användbara som terapi när någon mår dåligt. Men de fångar även symboliskt upp viktiga aspekter i en människas utveckling och växande. Därför är det givande för alla barn och vuxna att ta del av dem.

– Ibland kritiseras sagorna för att vara förlegade, konservativa och könsdiskriminerande. Men det gäller att tänka och läsa mellan raderna. Alla vill nog vara lite upphöjda och speciella, kanske är det därför vi identifierar oss med sagans kungligheter; det bor en potentiell prins, eller prinsessa, hjälte eller hjältinna i varje barn. I sagan hamnar prinsar eller prinsessor som blir högmodiga bokstavligen i smutsen och får lära sig att bli mer ödmjuka för att bli mer mogna individer.

Michael Lundgren arbetar halvtid på en ungdomsmottagning i Mölndal, samtidigt som han handleder bland annat skolpersonal. Under sin utbildning intresserade han sig för sagans läkande kraft.

– Barn som var med om svåra undersökningar eller behandlingar på sjukhus fick lyssna till sagor och reflektera över dem. Folksagorna med sitt symboliska innehåll fungerade särskilt bra, berättar Michael Lundgren.

Han tror inte att någon förknippar sagornas prinsar och prinsessor med verkligheten: Det är inte Victoria, Madeleine eller Carl-Philip vi tänker på. En klassisk folksaga etablerar ett problem. Sedan kommer en vändpunkt där huvudpersonen kämpar för upprättelse och rättvisa, ofta mot onda krafter. I slutet får han eller hon ofta halva kunga­riket – och möjlighet till kärlek.

– I sagan förekommer häxor, troll och onda feer. Men det finns alltid en utväg ur det hemska och att resonera om detta kan ge hopp. Sagan erkänner att det finns problem och svårigheter – men att vi kan och bör göra något åt dem.

I sagan om Törnrosa spår en ond fe att prinsessan ska sticka sig på en slända när hon fyller femton år. Kungen förstör därför alla sländor – men en blir kvarglömd i ett av slottets tornrum. När femtonårsdagen närmar sig reser kungen och drottningen bort. Och givetvis hittar Törnrosa sländan och sticker sig på den. Hon faller i sömn och vaknar först efter hundra år när en ståtlig prins kysser henne.

Psykoanalytikern Majlis Winberg Salomonsson undervisade i många år blivande barnterapeuter om de symbolladdade bildspråket i kända folksagor, som den om Törnrosa.

–  Hon är som femtonåring på väg att lämna barndomen och sexualiteten har börjat vakna. En ny utvecklingsfas väntar. Många sagor, likt den om Törnrosa, handlar om att ett barn blir fritt och självständigt i förhållande till sin mamma och pappa. När den onda fens spådom ska slå in försvinner kungen och drottningen. Många föräldrar upplever en vilsenhet och vet inte hur de kan hjälpa sina barn att ta steget in i vuxenvärlden, de ”försvinner”.

I sagans värld symboliserar sländan ofta sexualitet. Kanske är det inte en slump att Törnrosa sticker sig på just en sådan så att en droppe blod tränger fram på hennes finger – en symbolisk bild för den första menstruationen?

Törnrosas hundraåriga sömn kan i samma tolkningsmodell betyda att en ung flicka inte är psykiskt mogen att ha samlag i samma ögonblick som hennes fysiska kropp är det. Kanske är det bättre att vänta tills allt känns rätt, och exempelvis inte övertalas till något man innerst inne inte vill.

Tolkningar i alla ära, men kan sagor ha en terapeutisk funktion? Ja, svarar Majlis Winberg Salomonsson. I mötet med barn kan sagtolkningar ha stor betydelse.

– Och ibland möter jag unga kvinnor som passivt väntar på att drömprinsen ska komma och förgylla deras liv. Då kan vi resonera om sagan om Askungen, som i sin ursprungliga versionen är en ung stark kvinna som tar tag i sitt liv och vet vad hon vill, förklarar Majlis Winberg Salomonsson

Ofta överträffar verkligheten dikten.

– Från Ockelbo till Haga slott, från gymtränare till prins av Västergötland, från en vanlig svensk ung man till känd kunglig celebritet – berättelsen om Daniel Westling är som tagen ur en folksaga, säger litteraturvetaren och bibliotekschefen Maria Ehrenberg.

Hon brukar berätta sagor på biblioteket hemma i Östra Göinge i norra Skåne för barn och vuxna, och påpekar att sagornas innehåll både skildrar verkligheten och är en flykt från densamma.

– Man kan både leva ut sina aggressioner och drömma sig bort. Det gör sagorna så användbara.

I sagan återfinns uråldriga arketyper – hjälten, draken, kungen, drottningen – med rötter långt bak i människans historia. Kanske är det därför H C Andersens berättelser, Bröderna Grimm och moderna Fantasyböcker är flitigt utlånade från biblioteket i Östra Göinge.

– Sagor har i alla tider varit en möjlighet för fattiga och olyckliga att drömma om ett annat liv. I sagorna brukar den illa klädda svinaherden och den fattiga gåsapigan till slut få prinsessan eller prinsen. Jag tror att det är en förklaring till att förhållandet mellan Daniel och Victoria har en så stark dragningskraft, säger Maria Ehrenberg.

Vid sidan om arbetet som bibliotekschef har hon under flera år forskat om folkliga sagor. Hennes doktorsavhandling handlar om sagotraditionen i Skåne.

– Sagor lär oss att utveckla en inre kvalitet. De förmedlar budskapet att de som bryr sig om andra och förstår andra blir lyckliga, och att de som sliter belönas.

Kungen och drottningen hade i hundratals år den högsta maktposition en människa kunde nå. I dagens Sverige borde statsministern ha den rollen, men en politisk ledare har inte samma nimbus – samma gloria – som de kungliga.

– Och Silvia klär sig bättre än Reinfeldt, skrattar Maria Ehrenberg.