Det är förmiddag på öppna förskolan i Ljungskile. Rosa, blå och gröna barn springer varv på varv runt bordet. Efter en stund försvinner de in i lekhörnan och de fyra föräldrar som är på plats hinner ta en kopp kaffe. Här diskuteras sällan barnens könsroller och uttrycket könsneutral uppfostran möter frågande blickar.
– Är det att man ska ha röda kläder på pojkar och blåa på flickor, gissar Louise Henriksson-Svanhill.
– Men, om de ska bli pojkiga eller flickiga, är det något vi väljer? Det kan man väl inte, säger Magnus Robertsson.
- Jo, det kan man väl men då måste man verkligen undvika allt. Såklart vill man ju uppfostra sina barn lika men som samhället ser ut i dag måste man ju leva på ett helt annat sätt i så fall. Med bara vänner som har samma idéer, säger Josefina Hjort.
Hon berättar att hennes och Magnus son Vilgot blev alldeles förstörd när han fick en tomtedräkt till lucia.
– ”Det är ju lucia, jag ska ju vara lucia”, skrek han. Så han fick låna ett lucialinne och var väldigt nöjd. När förskolan lussade på hemmet här nere såg några av pensionärerna lite förvånade ut. Men hans kompisar reagerade inte.
Om Vilgot vill fortsätta vara lucia när han börjar skolan, kommer han att få vara det?
– Självklart skulle jag ju vilja det för hans skull men då skulle jag nog bli orolig att han skulle bli mobbad.
– Om någon redan är lite utstött i skolan kan det nog vara lite riskabelt, tror Louise.
– Lucia är inga problem tycker jag. Men om han vill ha kjol i skolan skulle jag nog diskutera det med honom.
– Nej Magnus, du skulle inte låta honom ha det, säger Josefina bestämt.
– Du skulle nog inte vilja att Magnus gick i kjol, flikar Jörgen Berg in.
– Nej, han kan ju bli mobbad av sina kolleger, säger Josefina och ler.
Louises son Gustav sätter sig vid bordet och ber henne skriva ”Jag älskar pappa” så att han kan fylla i med kritor. Hans pappa skulle i varje fall inte låta honom ha kjol, berättar Louise. Varför vet hon inte riktigt.
– Han tror väl att han ska bli bög.
Jörgen skrattar till.
– Som att det är något man blir!
Han ser det som att barnen bestämmer själva vad de vill leka med.
– Vi har både dockor och bilar hemma men mina söner väljer ju bilarna.
– Men då ska du gå i kjol, om du inte alls ska påverka dem, säger Magnus och pekar på Jörgens grå t-tröja och blå jeans.
– Vill du ha ost först? frågar han Vilgot som har hunnit bli hungrig.
– Men är det något problem att killar och tjejer har olika kläder och att det är lite skillnad på dem? undrar Jörgen.
– Ja, man vill ju inte behandla tjejer som att de bara ska vara snälla och söta, säger Josefina bestämt.
– Men man pratar ju om att kvinnliga värden är så viktiga, att det behövs fler mjuka chefer, säger Jörgen.
– Ja, jag tror inte man får bra chefer om man bara uppfostrar någon till att bli snäll och söt. Medan vi säger att killarna är coola, säger Josefina.
Alla nickar instämmande, de orden känner de igen.
– Jag kommer nog vilja att mina pojkar hjälper till mer hemma än tjejerna. Så att de lär sig, säger Louise.
– Nu ska jag skriva ”Jag älskar mamma”, säger Gustav.
– Ja, jag är väldigt neutral i alla fall, säger Magnus och tittar på Josefina.
– Mmm, du tror det.