Kia Engren i Enhörna utanför Södertälje tänker ofta på vad barn och tonåringar upplever på de vålds- och hårdporrsajter på internet som Insidan skrev om i förra veckan.
- Den typiska mannen de möter på de där skitsajterna är empatilös, respektlös, känslolös - ja, nästan identitetslös i sin maskinella onds-ka. Och kvinnan är en slit-och-släng-vara. Det fina mellan människor försvinner, grovt våld är helt okej och kärlek och sex blir bara något hårt och rått. Det gör ont i mig när jag tänker på att barn matas med detta. Hur påverkas de?
Hon formulerar själv svaret:
- Det beror förstås på vilken moralisk stomme de har fått. Respekten för andra människor måste de få i sig redan från början - spärrarna måste finnas där i deras inre.
Tyvärr har inte alla ungdomar fått vad som krävs för att deras etiska kompass ska fungera. Somliga kan fastna i en överdriven konsumtion av nätvåld och hårdporr. Och de som gör det kan lätt få en cynisk människosyn, tror Kia Engren:
- Killarna som fastnar finns nog i alla socialgrupper. De bevittnar extremt många onda handlingar och skolas i hur man använder våld och förnedrar kvinnor - till sist förlorar de väl tron på att människan i grunden är god. Världen framstår som ett slagfält, och då spelar det ju ingen roll längre vad de själva gör.
När statliga Medierådet våren 2006 frågade två tusen föräldrar i Sverige om medierna innehöll något de tyckte var skadligt för barnen svarade 83 procent "sex och porr" och 67 procent "spelat våld i filmer och teveserier" - detta oroade sig föräldrarna mest för.
Men när lika många barn i åldern 9 - 16 år fick frågan vad de mådde dåligt av att se svarade bara 14 procent "spelat våld i filmer eller teveserier", och 9 procent svarade "sex och porr". Nej, det var i stället det dokumentära våldet barnen sade sig fara illa av: 39 procent svarade "när människor mår dåligt", 46 procent svarade "när djur är sjuka eller lider" och 61 procent svarade "när barn lider och mår dåligt".
Ingen annanstans släpps barnen så fria som just på internet, enligt massmedieforskaren Elza Dunkels i Umeå. De behöver få prata med de vuxna om vad de upplever i skenet från skärmen - men många föräldrar har ingen aning om vad som pågår.
Tvåbarnspappan Christer Borg i Mälarhöjden i södra Stockholm frågar sig vad han och hans sambo kan göra för att deras tolvåriga dotter och fjortonåriga son ska slippa få i sig för mycket elände på nätet.
- Vår pojke är ganska ofta ute och surfar, och några gånger har jag sett på loggen i datorns webbläsare att han har varit inne på skumma sidor. "Vad är det här för skit? Det vill jag inte att du kollar på!" har jag sagt. Och då har han svarat: "Det bara poppade upp "
Barnen är ensamma hemma några timmar efter skolan på vardagarna. De har full tillgång till allt som finns på internet; inga filterprogram är installerade på datorn, och inga webbplatser är spärrade. Dessutom vet de säkert om att man kan radera surfspåren i loggen.
- Möjligheten finns att de faktiskt kollar både på det ena och det andra, och vad de gör hos sina kompisar har man ju ingen aning om De vet precis vart de inte får gå när de är ute och springer, men på nätet är de helt fria. Hittills har vi inte sett detta som något stort problem, men nu måste vi kanske tänka om, säger Christer Borg.
Han och hans sambo har alltid försökt vara moderna och jämställda - men i massmedierna möter deras barn helt andra mans- och kvinnobilder.
- Det gäller allt från musikvideor, där killarna nästan alltid är överordnade tjejerna, till porrsajterna, där det alltid är mannen som har makten att se till att kvinnan ger honom njutning, och där våldet finns mer eller mindre latent. Det känns otäckt att mina barn får i sig det där, säger Christer Borg.
Han tror att pojkar i mediebruset av brutaliteter och pornografi lätt kan få för sig att det är helt okej för en man att vara våldsam - särskilt killar som lever i subkulturer som förhärligar våld.
- Jag kan bara hoppas att jag har lyckats bibringa min egen son ett bättre sätt att vara man. Det är ett svårt jobb i denna värld, för man har mycket emot sig. Chansen finns under några få år när pojkarna växer upp - sedan får de klara sig själva där ute.
Det finns en direkt koppling mellan våldet på nätet och våldet på gatorna, tror Kia Engren.
- Det är ju hur lätt som helst att konsumera vad som helst - det blir rena våldshetsen i pojkgängen.
Hon tycker att hennes femtonåriga son och sjuttonåriga dotter växer upp i ett hårdare klimat än vad hon själv gjorde. När hon var ung på 1970-talet slogs raggarna mot invandrarna i Södertälje, och själv sade hon till sina föräldrar att hon sov över hos en kompis när hon i själva verket var ute och hängde med killar och drack alkohol.
- Ungdomar blev misshandlade och våldtagna även på min tid. Men numera är det faktiskt värre. Killar är mer macho, och i vissa grupper får de bara respekt om de gör hemska saker och förnedrar tjejer. Jag tror att den extrema tillgängligheten och den enorma mängden av våld och hårdporr på internet har spelat en viktig roll för den utvecklingen.
På senare år har det blivit allt vanligare att bråkiga pojkgäng i Södertälje både slåss mot varandra och mot ordningsmakten.
- Killar med huliganideal spelar in sina bravader med mobilerna och lägger ut filmsnuttarna på nätet. Sedan sitter de där och hetsar upp sig igen. Hur ska det sluta? undrar Kia Engren.
Skillnaden är stor mellan dagens utbud av mer eller mindre brutal pornografi och den lilla flora av ganska milda sexskildringar som Christer Borg kunde få tag i som tonåring i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet.
- Då var porren ganska oskyldig och svåråtkomlig. Men nu kan vilken kille som helst se vad som helst i sitt eget pojkrum.
Han minns nyhetsinslagen från Vietnamkriget: polischefen i Saigon sköt en fånge i huvudet och en naken liten flicka flydde undan napalmbomberna.
- De där bilderna har suttit kvar i min hjärna i över fyrtio år. Och om tonårspojkar numera tittar på avrättningar och tortyr på nätet - hur många hemska intryck ska de behöva dras med? Kan de skilja mellan dokumentärt och fiktivt våld? Och hur påverkas de?
Vissa föräldrar kan i panik få för sig att förbjuda barnen att gå ut på internet, men den idén tror varken Christer Borg eller Kia Engren på.
- Många ungar lever ju en stor del av sitt sociala liv på nätet, och de måste få ha sitt privatliv i fred. Om man stryper det kränker man deras personliga integritet, och då blir det svårt att ha förtroendefulla samtal om vad de upplever i livet och på nätet, säger Kia Engren.
Christer Borgs barn har inga tydliga tidsregler för surfandet utom på söndagarna. De ska vara helt internetfria.
- Jag hoppas att vi har lyckats ge dem en humanistisk människosyn och att de därför har ett fått inre filter. Om det blir nödvändigt får vi väl installera tekniska filter i datorn. Men jag tycker att internetleverantörerna borde ta större ansvar för vad de släpper igenom, och om de inte agerar kan jag tänka mig en lag i stil med den som förbjuder barnpornografi.