Vissa morgnar släpar Kristina Lidbom upp sonen Sebastian ur sängen och ställer honom upp på golvet.
– Bokstavligen, säger Kristina. Sedan ber jag honom rabbla sitt personnummer eller något liknande. När jag tror att han är vaken går jag till jobbet. Klockan tolv kan han ringa mig, nyvaken, och fråga: ”Väckte du mig i morse, mamma?”.
Sebastian Lidbom McConnell är 19 år och sover för lite. Det är han och hans mamma överens om. När vi träffas en snöig lördagsförmiddag räknar de tillsammans ut att Sebastian har sovit sammanlagt 16 timmar under den gångna veckan.
– Jag förstår inte att du inte blir sjuk, suckar Kristina. Sömnbristen måste ju tära på kroppen.
– Det är klart att sömnbristen påverkar mig, säger Sebastian, framför allt i skolan. Jag kan inte fokusera, minsta ljud blir till en störning. Jag kan sitta uppe sent på kvällen och plugga, när jag kommer till skolan nästa dag kan jag ändå inte använda det jag lärt mig.
Sebastian vänder på dygnet och är uppe till långt in på natten. Men inte bara för att han pluggar då, han gör mycket annat också. Spelar strategispel på datorn, till exempel.
– På kvällarna säger jag till Sebastian att han ska stänga av datorn och gå och lägga sig, säger Kristina. När jag vaknar sent på natten och går till badrummet, då sitter han fortfarande där.
Spelandet gör hjärnan pigg och aktiverad, menar Kristina, som tror att det kan vara en viktig del av Sebastians sömnproblem.
– Du tror det, ja, säger Sebastian. Men jag behöver inte alls spela varje kväll. Jag kan sitta och lira gitarr, eller surfa på internet och chatta med kompisar.
– Du brukar ju säga att jag är den hårdaste och tjatigaste mamman när det gäller spel, säger Kristina. Och att du i själva verket spelar mindre än dina kompisar. Men när vi har varit bortresta, i fjällen till exempel, och du inte har kunnat spela, då har du sovit mer och har fått en bättre dygnsrytm.
Sebastians sömnvanor kan bland annat ha med personlighetsdrag att göra, tänker Kristina. Sebastian har alltid varit energisk och aktiv, och har haft svårt att slappna av. Som liten var han både kvällspigg och morgonpigg, och sov aldrig många timmar i sträck.
– I 12–13-årsåldern, när hormonerna började spöka, blev det mer och mer så att han var uppe sent och var trött på morgnarna. Han fick en helt annan livsstil, och hans kompisar också. De tre senaste åren, under gymnasietiden, har det blivit värre, säger Kristina.
Att Sebastian inte går och lägger sig tidigare beror till stor del på att det finns så mycket annat han vill göra i stället, säger han själv.
– Generellt tycker jag att det är tråkigt att sova, säger Sebastian. Ibland lägger jag mig, och ligger där och tänker på hur tråkigt det är. Sedan går jag upp igen. Ibland stannar jag uppe hela natten för att jag vet att jag helt enkelt inte kommer att kunna vakna på morgonen, eftersom jag sovit så lite.
Men Sebastian har också fått svårare och svårare att somna, berättar han.
– Förut kunde jag bestämma mig för att ”titta svart”, som jag kallar det. Jag lade mig och blundade och tittade på det svarta som man ser då, och så somnade jag. Numera somnar jag först när jag är så trött att ögonen faller ihop av sig själva.
Sebastian går sista året i gymnasiet och oroar sig en del för att hans dåliga sömn ska påverka skolarbetet.
– Det är ju sista etappen nu, jag måste klara en viss nivå, prestera, det är en stress. Samtidigt är jag skoltrött, det gör mig inte piggare.
Om Sebastian gjorde något som han tyckte var roligt på dagarna, då skulle han antagligen vara mer motiverad att verkligen försöka ändra sina sovvanor, säger han. Han tror själv att han skulle fungera bättre om han sov mer, men har svårt att ta tag i det.
– Jag vet att det är viktigt att klara skolan för att komma vidare, men det räcker ändå inte som motivation. När jag är klar med läxorna sent på kvällen, då sätter jag mig och spelar i stället för att gå och lägga mig.
Kristina håller med om att det nog handlar mycket om motivation.
– Sebastian har aldrig riktigt gillat att gå i skolan. När han har sommarjobbat har det fungerat bättre för honom, framför allt att komma upp i tid. Som ung har man ju svårare att ha ett långsiktigt fokus. Men jag oroar mig ändå för hur det ska gå för honom, kommer han att kunna klara ett nio-till-femjobb, eller att plugga vidare? Kommer kroppen att hålla för sömnbristen?
– När jag hittar en mening med det jag gör, något jag brinner för, då kommer det att funka, tror Sebastian.
Kristina har tjatat mycket på Sebastian, resonerat och försökt motivera honom, och hon kommer sannolikt att fortsätta att tjata, säger hon.
– Fast nu är han faktiskt vuxen. Jag är lite hård på ett sätt, han får själv ta ansvar för att han blir så trött, jag vill inte höra honom klaga över det. Samtidigt vill man ju alltid skydda och hjälpa sina barn, så jag fortsätter att försöka få honom att ändra sina vanor
– Hade jag varit min mamma, då hade jag tröttnat för länge sedan, säger Sebastian.