På sommaren uppstår det ofta problem i familjer där barnen är växelvis boende. Varför?
– Familjerna har vant sig vid en struktur som bara lunkar på. De flesta barn tycker om att ha den här strukturen, att den här veckan bor jag hos pappa och nästa hos mamma. På sommaren slås strukturerna ut och allt måste omförhandlas, till exempel hur många veckor man ska vara hos den ena och den andra. Där måste föräldrarna vara ense.
Vad är de vanligaste problemen?
– Att kompisar lockar och det blir många olika viljor som kolliderar, beroende på hur många man är i familjen. Det kanske ska organiseras saker för olika syskon. Det blir svårt att få ihop pusslet så att alla blir nöjda.
– Dessutom har man så mycket fantasier om hur härlig sommaren ska bli. Vi tror att vi kan vara ute mycket och solen ska skina. Så regnar det i stället och man blir sittande i en liten stuga.
Kan man inte dela veckorna rakt av?
– Inte alltid. På semestern vill man ju resa bort och de flesta vill ha litet längre ledighet. Ska man dela rakt av måste man ofta hämta och lämna och kan inte resa så långt. För de flesta blir det ju två eller tre veckor hos vardera föräldern. Har man tonåringar så är det ofta inte heller det de vill. De vill ju ofta vara med kompisar och resa någonstans med dem.
Det här är något man måste förhandla om före semestern, där alla ska vara med, även de mindre barnen måste få säga sitt. Ju yngre barnen är desto mer måste föräldrarna bestämma. Ibland hittar man kompromisser så att alla blir nöjda.
Om den ena föräldern inte har råd att åka ut på landet?
– Så är det väldigt ofta. Som förälder kan man må dåligt för att man inte kan erbjuda barnen ett sommarställe för att man kanske har dålig ekonomi. Men i dag är det inte något stort problem eftersom vi numera pratar mycket om pengar med våra barn. Barnen brukar också gilla att vara kvar i stan och de kan må lika bra av det. Så finns det ofta någon mormor och morfar att åka till.
Men om den andra föräldern vill ha barnen längre för att den har ett fint sommarhus?
– Det kan tyda på att föräldrarna inte har en bra relation. Det är inget bra utgångsläge för barnen. Då kan man hålla sig till det man bestämt: till exempel tre veckor hos mig och tre hos dig. När de är hos mig blir det på mitt vis. Argumenten är ju att barnen behöver både mamma och pappa och att det är bra med olika referensramar och att se olika miljöer. Hos mamma gör man på det här sättet och hos pappa på det här.
Så frisk luft och lantmiljö är inte lika viktigt som att vara sams?
– Precis. Det viktigaste för att barnen ska må bra är att föräldrarna har en bra relation.
Om barnen inte vill följa med till lantstället?
– Då gäller det att hitta kompromisser som gör att båda parter blir nöjda. I stället för att stormgräla, se om barnet kan komma på en lösning, det är de ofta bra på. Äldre barn kanske kan vara några dagar i stan om de är ute på landet under en viss tid. Yngre kanske kan ta med någon kompis under en period.
Om barnen vill vara mer hos den ena föräldern?
– Det är inte ovanligt. Som förälder tar man det ofta väldigt personligt. Men oftast handlar det bara om att barn under vissa utvecklingsfaser har olika stort behov av den ena föräldern. Mamma eller pappa kanske kan tillfredställa ett särskilt behov eller är mer intresserad av det barnet är intresserat av just nu. Det betyder inte att en förälder är förkastad, även om vi vuxna tolkar det så. För vissa barn kanske det räcker med en eller två dagar mer hos den ena föräldern för att det ska bli bra. Återigen gäller det att hitta kompromisser.
Om barnet inte gillar mammas eller pappas nya partner?
– I vissa lägen måste man tvinga barnet att vara med den nya partnern, kanske mot villkoret att man lovar att ha några egna dagar med barnet. Har man riktigt flyt kanske barnet och den nya partnern kan göra något ihop på egen hand, så att en del av konkurrensen försvinner.
Om tonåringen vill åka på festival, men bara en förälder tillåter det?
– Det är en klassiker. Alla tre måste sätta sig ned och diskutera om det finns något villkor som kan göra att den oroliga föräldern känner sig lugnare, till exempel att tonåringen lovar att ringa hem varje kväll. Kanske kommer man fram till att det får bli nästa år i stället.