Varför hamnar vi i femtiotalets könsrollsmönster på semestern?
– Kanske för att man slappnar av. Då trillar vi lätt tillbaka och gör det vi tror att vi är bra på. Vi är nämligen hårt fostrade i könsrollerna och det kräver uppmärksamhet för att vi inte ska gå på upptrampade stigar.
Vilka är de vanligaste fällorna?
– Han packar bilen, hon skriver listorna med allt som måste med. Han ska ta litet mer risker och pusha barnen när de går på Gröna Lund, medan hon ska hålla tillbaka och vara orolig. Hon bakar bullarna och han gör surdegsbrödet.
Varför ska mannen alltid bygga verandan?
– Har man bara några futtiga semesterveckor kanske många tror att det går snabbare om han snickrar.
Är det inte så?
– Inte nödvändigtvis. Vi tror det för att det är något vi lärt oss och upplevt genom hela livet. Att det är män som bygger. Som om det vore något genetiskt. Därför blir det så att han tar på sig snickarbältet och hon förklädet när de kommer ut på landet.
Vad ska man göra om man inte vill ha det så här?
– Det enda som fungerar är att man sätter sig ned tillsammans och bestämmer att det inte får bli så här. Sedan kan man planera hur man ska göra i stället. Ska man till exempel bila på semestern gäller det att först komma överens om vem som ska packa ned barngrejorna.
Kan man inte improvisera?
– Då är man nästan dömd att gå i sina far- och morföräldrars fotspår. Hon kommer att stå där med kaffebrickan när han pausar från verandabygget. Hon kommer att ha barnens väl för ögonen.
Vad är problemet med det?
– Inget, om båda är nöjda. Men de flesta blir inte särskilt lyckliga med de gamla femtiotalsidealen. Det blir tråkigt och självuppfyllande. Vi gör det vi kan om och om igen. Men vill man att det ska bli på ett annat sätt måste man se till att det händer.
Så varför gör vi inte bara det?
– Därför att föreställningen om det motsatta könet inte släpper greppet om oss. Det ska mycket till för att utmana schablonerna. Men det finns faktiskt inget i våra gener som säger att en man är bättre på att bygga en veranda.
Vad gör man med otrevliga saker, som mansgörat att tömma dasset?
– Det bygger också på en förväntan, att kvinnor ska vara äckelmagade. Men dasstunnan är faktiskt så tung att man behöver vara två som tömmer den. Då kan det förvandlas till något roligt. Väljer man i stället att byta den varannan gång så blir det något nödvändigt men tråkigt, nästan som ett straff.
– Samma sak med verandan. Det kan ju vara roligt att bygga den tillsammans. Då blir det också ett minne man har med sig, hur kul man hade när den byggdes. Det kanske inte spelar så stor roll att det tog litet längre tid.
Grillen är en klassiker. Hur gör man?
– Hjälps åt och förbereder tillsammans för att slippa se det fåniga med att han står där ute. Man kan introducera varandra. Den som är van kan säga ”jag brukar göra så här”. Då kanske den andra säger ”kan man inte göra så här?” Då kan det bli lustfyllt. Det är ju semester och ingen press.
Varför är det sällan kvinnan som sköter båten?
– Båtar är en väldigt komplex historia där man kan misstänka att det är han som vill ha en mer avancerad och dyr båt än hon. Det första man måste komma överens om är därför om man ska ha en båt och i så fall, vad får den kosta? Det är aldrig bra att driva igenom saker utan att båda är överens. Båda måste vara överens om så stora åtaganden som en båt. Om inte, kan det faktiskt förstöra hela relationen.
Varför kan inte han få ha sin fräsiga båt och hon sitt blommiga sommarporslin?
– Det kan de, bara de är överens om att det är det bästa sättet att vara tillsammans på. Men det är snålt på något sätt. Om mannen tycker det är så himla kul att grilla borde han ju dela med sig av grillkunskaperna till alla i familjen. Om hon tycker att växtfärgning eller drejning är livets mening borde alla få en chans att uppleva det. De flesta säger ju att det är korkat med stereotypa könsroller och vill frigöra sig från dem.
Min pappa och jag brukade fiska. Det var värdefullt för mig att få ensamtid med honom. Vad är problemet?
– Det är inget problem. Men det kanske inte alltid behöver vara ”manliga” saker som far och son gör tillsammans. Då är risken att barnens liv begränsas utifrån deras kön.