"Min sons lag slogs ihop med andra lag inför den här säsongen. De blev uppdelade i två träningsgrupper, en för de duktiga killarna och en för de mindre duktiga. Min son hamnade i en grupp där ingen av hans kompisar fanns kvar.
Det är helt uppenbart att killarna blev placerade i de två grupperna efter sin förmåga. Den duktiga gruppen ska bli föreningens stolthet och något att visa fram.
Min son är född 1996 och jag tycker att det är alltför tidigt att börja med toppningar i den åldern. De ansvariga tänker för kortsiktigt när de sorterar ut killar som är elva år."
/Anna
"Alla träd bär inte frukt från början och växer i olika stadier - så gör barn också. Därför har ett litet land som Sverige skapat många duktiga idrottare av världsklass, alla fick spela och vi hade roligt.
Här i USA dödar man många idrottshjärtan med toppningar och det ska lilla Sverige ta efter.Tragiskt. Jag står ofta i ishallar och berättar hur fantastiskt det var att växa upp där alla på cykelavstånd kunde vara med i idrotter av alla slag oavsett föräldrars inkomst eller intresse.
Jag har en 14-årig pojke och en 12-årig flicka. Vi bor utomlands och barnen kan inte vara med på allt de önskar på grund av avstånd - och kanske i framtiden ekonomiska orsaker. Resandet för de få som spelar hockey är alltför kostsamt. Så behåll den gamla filosofin i Sverige."
/Mamma boende i USA
"Vi är en familj som har blivit drabbade av detta fenomen med toppning inom vår sons fotbollslag. Klubbarna har skrivna riktlinjer, men de fungerar inte i praktiken.
Det kom en ny skollag förra året som är tydlig i likabehandling, men som inte innefattar idrottsför-eningar. Vilka barn tror lagstiftaren klarar av att verka för lika-
behandling i skolan, när de i idrottens värld genom toppningar lär sig att en del är mer värda än andra?"
/Två föräldrar
"Alla klubbar söker kommunala och statliga bidrag för sin verksamhet, därför påstår man att verksamheten vänder sig till alla.
Det är naivt att tro att Sveriges elitklubbar bedriver fritidsverksamhet öppen för alla. Mycket av svensk ungdoms idrott bedrivs av föräldrar som ledare. Naturligtvis har dessa föräldrar en drivfjäder. Kanske är det att kvarterets alla barn ska ha roligt, men det kan också vara så att det egna barnet ska kunna utvecklas i idrotten. Visst är det tråkigt att små barn inte känner sig omhändertagna i idrottsklubbar, men föräldrar måste göra ett val som passar familjen."
/Jan
"Det är inte bara fotbollsklubbarna som gallrar i tidig ålder. Min dotter är fem år och har varit aktiv i en gymnastikförening i drygt ett år. Inför höstterminen fick vi veta att det skulle etableras en förgrupp till en framtida tävlingsgrupp. Alla bjöds in till en uttagning. De som inte blev utvalda - eller valde att inte vara med på uttagningen - skulle gå vidare i sina vanliga grupper.
Några av oss valde att ta med våra barn till uttagningen. När jag såg hur ledare satt vid varje testmoment och noterade hur bra barnen klarade sig, ångrade jag dock att vi gick dit. Men min dotter förstod inte att det rörde sig om en uttagning, och är lyckligt ovetande om att hon inte var tillräckligt bra för att komma i elitgruppen. Hon går fortfarande i sin vanliga gympagrupp och leker och har kul."
/Stockholmsmamma
"Jag har en son som spelar innebandy i en så kallad elitförening.
Inom våra ungdomslag har man en helt annan syn än vad många gamla etablerade idrotter har. Här håller man hellre ihop kompisarna och gör inga renodlade elitsatsningar över huvud taget. Först i de äldsta åldersgrupperna - 15 till 19 år - kan man ha viss uppdelning där de bästa kör någon separat träning per vecka tillsammans.
Men resterande tillfällen tränar man med sina kompisar från förr. Jag tror personligen att det handlar om vilken inställning det finns inom klubbens ledning."
/Peter
"Jag har ett långt förflutet inom ishockeyn som såväl spelare som tränare i en hockeyklubb, där jag till slut valde att hoppa av. Jag är helt övertygad om att svensk idrott tappar många bra spelare bara för att vissa ledare och föräldrar vill förverkliga det som de själva aldrig blev.
I dag kan bara en viss sorts personer bli ungdomsledare - de som har jobb som gör att de kan sluta tidigt för att träna. Många av dessa personer ska ha en stor eloge, men många av de så kallade tränarna borde hellre stanna kvar på jobbet. I slutändan är det ju faktiskt klubbarna som ska kritiseras, de som borde ha en själ och riktiga värderingar."
/Andréas Näsman
"Jag är född i slutet av 60-talet och när jag gick i första klass började jag med fotboll. Redan efter två eller tre år skulle flera pojklag slås samman till ett enda. Då slutade jag och många andra med fotbollen, man fick ju inte längre vara kvar med polarna. Kan nämnas att jag själv har fått barn. Jag kommer inte att uppmana dem att börja med fotboll, mycket på grund av just toppningar."
/Mats Andersson
"Jag är övertygad om att idrotten tappar många talanger på vägen, men bilden är inte så enkel som det antyds i DN-artikeln om toppning. Ofta ligger föräldrar bakom elitsatsningar. De som engagerar sig mest och djupast är ofta de som har barn med talang. Då pappa ändå åker med och coachar är det klart att grabben ska spela.
Redan i tidiga år, innan spelarna på isen märker av det, är de rankade på läktarna. När storklubbarna lockar tindrar det i föräldrarnas ögon när de tittar på varje skär sonen tar på isen.
Uppdelning är inte nödvändigtvis av ondo. Själv har jag en son som spelar hockey i klubbens andralag och visst skulle både jag och min son önska att han fick chansen att spela med förstalaget. Men nu får han gott om speltid och står inte hela tiden i skuggan av de klart vassare kompisar han har i förstalaget."
/Jan-Olof ordförande i hockeyklubb
"Det är stor skillnad mellan de bästa och de sämsta spelarna. En lösning är att klubben delar in barnen efter förmåga och därmed får jämnare lag där alla får spela lika mycket.
Jag är övertygad om att det är roligast och mest utvecklande att få träna och tävla med andra på sin egen nivå. Klubbar som nivåindelar är alltså de klubbar som bäst följer Fotbollförbundets riktlinjer om att barn och unga ska idrotta på sina egna villkor.
Ingen tycker väl att alla musicerande 11-åringar i ett visst bostadsområde skall tvingas spela i samma orkester. Det oavsett om man övar minst en timme, sju dagar i veckan eller om man är tondöv och lägger max en kvart i veckan på sin musikläxan.
Varför är det okej att nivåindela barn i till exempel musik, utförsåkning och tennis men så fult att göra det i lagsporten fotboll?"
/Lasse
"Vår son har två gånger blivit bortvald från sina klubblag. Förra hösten kom han in i en idrottsklass i årskurs 7. När han sökte in lade man stor vikt vid att han kunde fungera i grupp, samspela och hade en förmåga att leda. De fysiska testerna var inte avgörande. I idrottsklassen tränar man all idrott och satsar på pedagogik och hälsa. Barnen är ofta jätteduktiga i sin respektive idrott men i skolan är det inte elitanda som gäller.
Vi hittade också ett innebandylag till honom i en liten idrottsförening. Nu är han glad, har fått självkänsla och utvecklats enormt i en TRYGG miljö. Alla får vara med om de går på träningarna."
/En mamma