Scenen är teater Gnistan mitt inne i Jönköping. Föreställningen är kabarén "Freja dreams", skriven och framförd av en grupp ungdomar. Alla har någon form av autistiskt funktionshinder, och kabarén handlar både om drömmar och om tuffa erfarenheter, skildrade med humor och ironi (föreställningens undertitel är "Stackars stackars oss!"). Som hur det kan vara att bli missförstådd av bup-psykologen eller överbeskyddad av en beskäftig personlig assistent.
Autism är ett funktionshinder som kan se mycket olika ut. Vid klassisk autism finns ofta också begåvningshandikapp. Personer med Aspergers syndrom och liknande tillstånd har normal eller hög begåvning. Man brukar tala om ett autismspektrum där gränsen till "det normala" kan vara oskarp. Men gemensamt för personer med någon form av autism är svårigheter med ömsesidighet och social kommunikation, både verbal och icke-verbal. Det skapar lätt problem och missförstånd i kontakten med omgivningen.
Ungdomarna bakom "Freja dreams" har också olika grader och varianter av funktionshindret. Ida Franzén har klassisk autism och dessutom en hörselskada, och har tidigare talat väldigt lite, berättar hennes mamma Kristina.
- Men hon älskar att sjunga, det har hon alltid gjort. Nu talar hon mer och mer, hon är jätteglad för det här teaterprojektet. Det är vi hela familjen. Jag följer med Ida hela tiden, jag hjälper till med allt möjligt och har lärt känna alla. Man känner trygghet och stöd i den här gruppen.
Musikteaterprojektet "Freja" startade för två år sedan av Föreningen Autism i Jönköpings län, i samarbete med Smålands musik och teater, Kulturskolan och Studieförbundet vuxenskolan. Allmänna arvsfonden har bidragit med en halv miljon till projektet som är planerat att pågå i tre år. "Freja"-projektet följs av forskare, läkare och pedagoger med flera, och utvärderas fortlöpande.
De femton deltagarna, som är mellan 11 och 24 år, träffas varje vecka i olika smågrupper där de håller på med musik, rytmik, drama och improvisation, skriver texter med mera. I december 2005 gjorde de sin första föreställning, "Stackars oss - en annorlunda kabaré". Den blev en succé, och nu har den fristående uppföljaren "Freja dreams" alltså haft premiär.
- Målet med projektet är att utveckla ungdomarnas kreativitet, och att bland annat ge dem ökade möjligheter till socialt samspel, säger projektledaren Ingrid Sindahl-Norelius. Och det känns verkligen att det fungerar. Ungdomarna samarbetar och samspelar på ett fantastiskt sätt. Det har imponerat på alla dem som följer "Freja". Det är också tydligt att många av ungdomarna fått bättre självkänsla under projektets gång.
Det är vanligt att unga med autism varit utsatta för mobbning. Många har erfarenheter av sociala "misslyckanden" och självkänslan kan vara låg.
- Respekt för individen, och en miljö där det helt enkelt inte finns något som heter misslyckanden, är grundstenar i projektet, säger den konstnärlige ledaren och regissören Peter Ivan Ericson.
I grupperna får ungdomarna träna socialt samspel i ett tryggt sammanhang, samtidigt som de arbetar mot ett gemensamt mål. Personer med autism har ofta svårt att avläsa andras känslor, kroppsspråk och mimik, och att själva förmedla sina egna känslor. I teater jobbar man mycket just med känslouttryck. Det blir lite övertydligt och "teatraliskt" - vilket kan hjälpa ungdomarna att bättre känna igen, och förstå, hur känslor brukar uttryckas.
- Känslan och kroppsuttrycket förstärker varandra, säger Peter Ivan Ericson. När man spelar förtvivlad, till exempel - kroppen börjar leva sitt eget liv, det händer saker och det har många av ungdomarna upptäckt här.
Att ungdomarna använder sig av sina egna erfarenheter när de skapar teaterföreställningarna är också viktigt, tycker Peter Ivan Ericson.
- Det är ofta lättare att beskriva sådant man har varit med om, när man spelar en roll. Man lyfter fram det allmängiltiga i situationen och behöver inte lämna ut sig privat om man inte vill.
Sanna-Maria Bolin, 21, samlar sig inför kvällens föreställning. Hon är inte särskilt nervös, knepet är att tänka på publiken som en samling "kartonggubbar" utan liv.
Sanna-Maria, som går på folkhögskola, har Aspergers syndrom. Hon har alltid velat spela teater och blev intresserad när hon hörde talas om projektet, berättar hon.
- Men i början var det lite jobbigt med så mycket nytt folk. Jag sa inte så mycket då, och hade svårt att lita på andra, jag lade aldrig ifrån mig min väska utan satt och höll i den. Sedan blev det lättare och lättare att vara i gruppen, jag började lämna väskan långa stunder.
För Sanna-Maria har "Freja" inneburit att hon fått lättare för social kontakt över huvud taget, säger hon.
- Förr orkade jag oftast inte träffa nya människor. Det kändes som om det innebar alldeles för stora krav. Har man gjort "fel" socialt någon gång, då är det lätt att bli nervös och inte våga försöka igen. Nu känns det lättare. Jag vågar stå för mig själv mer.
Sanna-Maria är med i många scener i "Freja dreams". En av hennes favoritroller är den beskäftiga assistenten, som inte låter den funktionshindrade tala för sig själv.
- Den där attityden har jag mött i verkligheten många gånger. Hos psykologer och andra som inte lyssnat, utan talat om för en vad det egentligen är man tycker och vill, säger Sanna-Maria som hoppas att teaterföreställningarna kan sprida lite kunskap om hur det kan vara att ha autism och Aspergers syndrom.
Jonas Mårdskog, 21, har också alltid gillat teater och att "spela apa", som han säger.
- Det har lite med spänningen att göra, att stå på scenen och ha en publik framför sig - det ger en kick, säger Jonas som har asperger- och adhd-diagnos.
- Och så är det ett sådant skönt gäng här, en skön gemenskap, det är inte stressigt som på andra ställen. Vi ställer verkligen upp för varandra, det känns väldigt bra.
Jonas känner att han har utvecklats sedan han började med teater, och att det har hjälpt honom att hantera andra saker i livet.
- Att få gå in i en roll ger mig mycket. Vi har hållit på mycket med ansiktsuttryck, vi spelar över - ska man spela sur, då ska det synas ordentligt i ansiktet. Jag har fått lättare att uttrycka mig själv. När jag gick i skolan var jag väldigt tystlåten och snäll, i dag kan jag nästan ångra det.
Jonas betonar att "Freja dreams" innehåller både humor och allvar.
- Där finns ett budskap, och i min tolkning är budskapet att andra ska se oss som de individer vi är, inte stoppa in oss i några fack.
Den 10 januari ska föreställningen spelas för kulturskolorna i Jönköpings län. Den 6 februari kommer delar av kabarén att framföras på ett stort, offentligt symposium om "Freja"-projektet, som hålls på högskolan i Jönköping. Efter det kommer det eventuellt att bli några föreställningar till på Gnistan i Jönköping.
Nästa höst kommer "Freja" att spela musikteaterföreställningen "Mysteriet med den blå flaskan", om Ben som har Aspergers syndrom. Den bygger på en bok av Kathy Hoopmann, som iscensätts och dramatiseras av Peter Ivan Ericson. Ett år återstår nu av projekttiden.
- På symposiet kommer "Frejas" framtid att diskuteras, säger Ingrid Sindahl-Norelius. Min förhoppning är att verksamheten kommer att bli permanent i någon form, kanske som en kulturskola för ungdomar med funktionshinder.