Gromaren är i nio fall av tio en man. Han utnyttjar den direktlinje till barnens sovrum som internet erbjuder, och han njuter av spänningen vid datorn.
Till att börja med räcker det för honom att chatta med en 13-åring. Oftast är det en flicka han är intresserad av, och han fantiserar om vad han skulle vilja göra med henne.
Men snart krävs det mer för att han ska bli tillfredsställd. Hans mål flyttas gradvis framåt. Han smickrar henne och börjar fälla kommentarer om hennes kropp, frågar efter nakenbilder och undrar om hon inte kan posera eller kanske smeka sig själv framför webbkameran.
Han vet att han är farligt ute, men faran förstärker njutningen. Den sexuella spänningen stegras om det visar sig att flickan är tillgänglig för en fysisk träff. Och blir träffen verkligen av - då är han så laddad att han troligen ger sig på henne sexuellt.
Så kan trappan ner till den virtuella våldtäktsmannens källare se ut, enligt psykologen Elisabeth Kwarnmark. Hon arbetar med sexualbrottslingar inom kriminalvården.
- Det gäller att inte fördöma människan utan gärningen, säger hon. Som psykolog måste jag försöka känna empati även för en gromare som gör sig skyldig till sexuella övergrepp mot barn. Det fungerar inte att ensidigt brännmärka en sexualbrottsling om man vill påverka honom till att sluta begå brott.
Alla tonåringar vet att en vuxen man som dyker upp på en ungdomssajt på internet kan vara ute efter sex, och de allra flesta klickar genast bort honom. Men några svarar på hans inviter. Varför?
- De tycker att han är spännande, säger psykologen Åsa Landberg på Rädda Barnen. Somliga tar till sig hans uppmärksamhet just därför att han är vuxen, för de vill själva känna sig vuxna och självständiga. Andra chattar med honom därför att de är svältfödda på uppskattning och bekräftelse. Och går det några veckor utan att han pratar om utseende och sex - då sänker de garden.
Åsa Landberg arbetar med flickor och pojkar som har utsatts för sexuella övergrepp. Hon anser att det blir allt vanligare att män som vill ha sex med barn hittar sina offer via internet, och enligt hennes erfarenhet kan man grovt dela in de gromade tonåringarna i tre grupper:
De grundlurade, de som tror att de chattar med en jämnårig, tänkbar kärlekspartner och som blir rädda när det visar sig att de har blivit gromade av en medelålders man.
Gränstestarna, de som är ute efter spänning i vuxenvärlden. De kan ha gott självförtroende och goda hemförhållanden, men de utsätter sig för situationer de inte behärskar. Flickor i den här gruppen känner sig mognare än de jämnåriga pojkar de träffar, och när gromaren tar kontakt uppskattar de hans mer sofistikerade uppvaktning.
De självdestruktiva, de som visar upp något eller några av de välkända kännetecknen för ungdomar i riskzonen: drogmissbruk, ätstörningar, självskadebeteende, skolsvårigheter, dålig självaktning eller en bakgrund där de har utsatts för vanvård, misshandel eller övergrepp. Vissa av ungdomarna i den här gruppen är besatta av att chatta med främmande män. Några säljer sexuella tjänster via nätet och ser inga problem med detta.
- Särskilt sårbara är de barn som har autistiska drag eller lever med ett lätt förståndshandikapp, säger Åsa Landberg. För dem kan det vara svårt att läsa av andra människor; de är socialt naiva och därför extra lättlurade. De dras lätt med när en man som verkar snäll dyker upp.
Men hur drabbas de tonåringar som blir gromade?
Ja, det beror förstås på övergreppets art och grad. De som bara sexchattar med en man tar oftast ingen allvarlig skada, enligt Åsa Landberg. De som skickar nakenbilder eller poserar och kanske smeker sig själva framför webbkameran några gånger blir inte heller traumatiserade; de har ju ingen fysisk kontakt med gromaren.
Men efteråt kan de känna sig väldigt lurade, för mannen har ju utnyttjat dem. Och de som råkar ut för att gromaren laddar ner nakenbilderna och sedan sprider dem på internet - de skäms och är ständigt rädda för att bli avslöjade som någon sorts porrstjärnor på nätet.
- De drömmer om kärlek eller om att bli modell - och så blir de exploaterade för något sjaskigt och förljuget. Deras självkänsla och deras tillit till andra människor får en ordentlig knäck, säger Åsa Landberg.
De tonåringar som bestämmer träff med gromaren och utsätts för sexuellt våld behöver normalt professionell behandling för sitt trauma. Men de som inte blir tvingade, då? De som tror att de inleder ett djupt och ömsesidigt kärleksförhållande med mannen de har träffat på nätet - hur påverkas de?
- Jag har haft sådana flickor i samtalsterapi. Flera av dem känner sig inte alls lurade eller kränkta. Och något har de ju fått ut av relationen, för något har fattats i deras liv. Men när de blir äldre kommer säkert sorgen över att de inledde sitt kärleksliv genom att låta sig utnyttjas av en hänsynslös man. Då kan besvikelsen och känslan av skam bli väldigt stark.
Somliga gromade tonåringar uppfattar sig alltså inte alls som offer, och detta kan ibland få Åsa Landberg att känna sig osäker:
- Hur mycket av mina egna åsikter om vad som är olämpligt och farligt för en ung tjej eller kille ska jag pracka på dem? Värderingarna har ju förskjutits, inte minst sedan internet kom. Det är uppenbart att sådant som jag och andra medelålders kvinnor och män tycker är hemskt kan uppfattas som helt okej inom vissa delar av ungdomskulturen. Så var går egentligen gränserna? Vad är skadligt och vad är ofarligt? Sådant behöver vi behandlare fråga oss och lära oss mer om.
Några av de ungdomar som har fått stöd av Rädda Barnen framhärdar i åsikten att prostitution är som vilket lönande extraknäck som helst. De tycker sig ha varit smarta som har sålt sex och känner sig inte alls lurade eller kränkta. En pojke beskriver saken så här: "Jag fick ju både sex och pengar!"
Men Åsa Landberg och hennes kollega Anders Nyman på Rädda Barnen har en helt annan syn på saken. De anser att tonåringar som prostituerar sig via nätet har förlorat balansen och rasat neråt i en vindlande trappa mot allt värre utsatthet och exploatering, och för varje steg har internet varit en förutsättning:
De började med att lämna ut personliga uppgifter om sig själva till personer de inte kände. I nästa steg publicerade de "sexiga" bilder av sig själva på någon ungdomssajt. Sedan började de sexchatta med främmande män. Detta ledde till att de kanske ställde upp på webbkamerasex med dessa okända män, och snart började de ta betalt för nakenbilder eller för att ställa upp på sexshower framför webbkameran. Till sist började de träffa de män de fick kontakt med på nätet, och till dessa män sålde de sexuella tjänster.
- Många av dessa tonåringar har från början blivit illa hanterade av livet, säger Åsa Landberg. Vissa kan ha utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp när de var små, andra kan ha levt med drogmissbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar och aldrig fått någon riktig uppskattning. De får någon sorts bekräftelse genom att visa sig nakna på nätet och sälja sex. De känner sig inte värda mer än så.
Dessa barn har tidigt lärt sig att bortse från sina känslor, och när de intensifierar sitt självdestruktiva beteende tvingas de att helt och hållet stänga av känslolivet.
- De hamnar i en ond cirkel av allt hemskare upplevelser och allt starkare självförakt. De behöver samtal, förståelse och stora förändringar i livet, säger Åsa Landberg.